ordbok, ordlista vi använder många svåra ord och förkortningar. I ordboken förklarar vi några av de vanligaste av dessa ord https://www.havochvatten.se/funktioner/ordbok/ordbok.html abiotiska icke-levande, motsats till biotiska. ACFA Advisory Committee on Fisheries and Aquaculture - EU:s rådgivande kommitté för fiske och vattenbruk. ACFM Advisory Committee on Fishery Management - Internationella havsforskningsrådets, ICES, rådgivande kommitté för fiskefrågor. ackumulation Haltökning. Upplagring av ett ämne så att halten av det ökar i en organism eller ett material. ackumulationsbotten Den del av en sjö- eller havsbotten där sedimenterat material (partiklar som sjunker till bottnen) blir liggande kvar. Ackumulationsbottnarna är "slutstationen" för det sedimenterade materialet. Sedimenterat material förflyttas successivt utmed bottnen, från grunt liggande erosionsbottnar via transportbottnar, och ansamlas slutligen på de djupast liggande bottnarna, ackumulationsbottnarna. ACME Advisory Committee on the Marine Environment - Internationella havsforskningsrådets, ICES, rådgivande kommitté för marina miljöfrågor. aerob Med närvaro av luft. En aerob miljö är en miljö där det finns luft och därmed syre. En aerob process förutsätter tillgång till syre. Normal nedbrytning av organiskt material (döda växter och djur) är ett exempel på en aerob, syrekrävande process. Motsatsen till aerob är anaerob. Agenda 21 Det globala handlingsprogram för hållbar utveckling som antogs vid FN:s konferens 1992 om miljö och utveckling. Det är långsiktigt och som sträcker sig in på 2000-talet (21:a århundradet). Nationella och lokala Agenda 21 har utarbetats med utgångspunkt från principerna i det globala handlingsprogrammet. Agenda 21 innehåller 40 kapitel, som i sin tur omfattar ett eller flera programområden. Programmet är uppdelat i fyra olika avsnitt: Sociala och ekonomiska dimensionerAtt bevara och förvalta resurserAtt stärka viktiga samhällsgrupperMedel för genomförande aggregat, aggregering Aggregering kan betyda "bildning av aggregat". Aggregat är en term som används i olika sammanhang för att beskriva att olika element eller delar samlas ihop i en större helhet, en anhopning, sammangyttring. Termen aggregat används inom geologin (mineralsamlingar eller klumpar av mineral), inom markläran (jordpartiklar som hålls ihop som resultat av olika processer), inom kemin (sammanhållna, ofta oregelbundna strukturer av molekyler, joner eller partiklar), inom tekniken (två eller flera samverkande maskiner), inom statistik och nationalekonomi (sammanslagning av uppgifter från flera individer, grupper et cetera vid redovisning), samt allmänt om grupper av människor som tillfälligt men av samma orsak samlats på ett ställe.Enligt definitionen i Vattendirektivet innebär aggregering av vattenförekomster att man, om flera vattenförekomster utsätts för samma storskaliga påverkan men ingen av dem utsätts för särskild lokal påverkan, kan behandla dem på samma sätt inom ramen för ett åtgärdsprogram. Aggregerade vattenförekomster behöver inte tillhöra samma vattentyp.Aggregat kan också betyda "kolonier av algceller". När mikroskopiska planktonalger klumpar ihop sig till större ansamlingar (klumpar eller mattor av alger) benämns de aggregat. AIS (Universal) Automatic Identification System. Säkerhetssystem för sjöfarten på VHF-bandet beslutad av IMO. Berör i princip alla fartyg över 300 bruttoton. En transponder ombord sänder var 2-10 sekund ut fartygets position, kurs, fart, tid (UTC) med mera. Med andra intervall överförs annan information, till exempel namn, IRCS, typ av fartyg etcetera. Sändningen kan tas emot av ett annat fartyg med samma utrustning ombord i närheten och därmed kan kollisioner undvikas. I kustnära områden kan fartygen även följas från land, till exempel av Kustbevakningens och Sjöfartsverkets VTS-centraler. aktivt kol Små, mycket porösa (rika på porer) kolkorn som tillsammans får en mycket stor absorberande yta. Aktivt kol används bland annat som material för vattenrening. Vatten som filtreras genom aktivt kol renas genom att förorenande och smakförsämrande ämnen fastnar på kolkornens yta. aktivt slam Biologisk rening av avloppsvatten liknar den naturliga rening som sker i ett vattendrag, men nedbrytningen av avfallet (det organiska materialet) går mycket fortare i reningsverket, eftersom man där kan upprätthålla en hög halt av nedbrytande mikroorganismer, så kallat aktivt slam, och samtidigt blåsa in luft som tillför syre. Det aktiva slammet, som består av bakterier och encelliga djur, används i reningsverkets luftningsbassänger. Aktivslamprocesser är syrekrävande. akvakultur Vattenbruk, alltså odling av fisk, skaldjur, blötdjur (musslor och ostron) eller alger. Se även havsbruk och fiskodling. akvatisk Något som hör samman med eller är bildat i vatten och vattenmiljöer (aquaticus = som avser vatten). Ordet akvatisk återfinns i begrepp som till exempel akvatisk miljö, akvatiska arter och akvatiska förhållanden. En akvatisk miljö kan vara lotisk (i rinnande vatten), limnisk (i sötvatten), brackvatten miljö eller saltvattensmiljö (i saltvatten i hav [marina miljöer] eller saltvattensjöar). akvatisk Har att göra med vatten eller vattenmiljöer. akvifer En geologisk bildning som har så stor lagringskapacitet och är så genomsläpplig att grundvatten kan utvinnas ur den i användbara mängder. I en akvifer kan det finnas ett eller flera grundvattenmagasin. Enligt definitionen i Vattendirektivet är en akvifer "ett eller flera lager under ytan, av berggrund eller andra geologiska skikt, med tillräcklig porositet och genomsläpplighet för att medge antingen en betydande ström av grundvatten eller uttag av betydande mängder grundvatten". En akvifer kan vara en öppen akvifer eller en sluten akvifer. I en öppen akvifer sammanfaller grundvattenytan med grundvattenzonens övre gräns. En sluten akvifer kan uppkomma om till exempel sandjord överlagras av lera, som då fungerar som ett lock. akvifier En akvifer utgörs av lager av geologiska material som är tillräckligt porösa och genomsläppliga för att medge ett betydande flöde eller uttag av grundvatten. alg Växter av olika storlek som lever fritt flytande eller fastsittande i vatten, eller som fastsittande även på fuktiga ytor på land. Alger kan i storlek vara allt från mycket små mikroskopiska organismer (enbart någon tusendels millimeter stora) till mer än 50 meter långa (de stora brunalger som heter kelp). Alger innehåller klorofyll och kan därför utföra fotosyntes. Alger kan vara bruna, gröna eller röda. Mikroalger, som är encelliga organismer, kan vara fritt svävande i vatten (kallas planktonalger eller fytoplankton) eller leva fastsittande på större alger, på andra växter eller på bottnen. Mikroalger, tillsammans med särskilda bakterier, utgör tillsammans med större alger eller blomväxter på de solbelysta delarna av bottnen basen för det mesta av livet i en vattenmiljö. De svarar för en betydande primärproduktion som utgör den första byggstenen i den akvatiska näringsväven. Makroalger, större brun-, grön- eller rödalger (makroalger), är inte fritt svävande (kelp är ett undantag), utan sitter fast på hårda bottnar. De har inga rötter utan tar upp näring direkt från vattnet. De fleråriga makroalgerna är mycket viktiga som livsmiljö för vattenlevande djurarter. Trådformiga, grenade, kortlivade (ettåriga) och snabbväxande epifyter är en annan sorts makroalger. De växer på eller ofta över stora alger eller andra växter och benämns då påväxtalger. algblomning Stora mängder cyanobakterier eller alger som är synliga på vattenytan eller i vattenmassan. När stora mängder mikroskopiska, fritt svävande alger (fytoplankton) fotosyntetiserar, delar sig och klumpas samman ser vi dem som grön-, gul-, brun- eller rödaktiga lager på vattenytan eller som en tjock "soppa" i vattnet. Begreppet algblomning eller vattenblomning används för tillfällen då cyanobakterier eller algerna växer till och delar sig mycket kraftigt under en begränsad tidsperiod på grund av den rika tillgången på växttillgängliga näringsämnen i vattnet. Algblomningar är en normal och viktig företeelse i vattenmiljöer (primärproduktionen, den första byggstenen i den akvatiska näringsväven), men blir ett problem när de inträffar alltför ofta, är mycket stora, pågår under en lång tid och eventuellt också bildar giftiga ämnen. Se även cyanobakterier. alkalinitet Ett mått på halten buffrande ämnen i en vattenlösning, det vill säga ämnen som neutraliserar syra. I försurningssammanhang betyder detta att alkalinitet är ett mått på vattnets eller markens förmåga att skydda sig mot försurning (sänkt pH på grund av stor tillförsel av försurande vätejoner). Ju kalkrikare marken eller vattnet är, desto större är motståndskraften (buffringsförmågan eller buffertkapaciteten) mot försurning. alkalisering När dricksvatten, för att minska korrosionen i vattenledningarna, görs alkaliskt (basiskt) före distributionen ut till konsumenterna. I denna process tillsätts kalk, lut eller soda så att dricksvattnets pH-värde höjs till ca 8 och kolsyran i vattnet neutraliseras.Den process där tillförseln av neutraliserande ämnen ökar vattnets eller markens alkalinitet så att vattnet eller marken blir mer basisk (får högre pH-värde). alkalisk Basisk, vilket är motsatsen till sur. En alkalisk eller basisk lösning har ett pH-värde (halten vätejoner i en lösning) som är högre än 7. Vid pH 7 är lösningen neutral, pH lägre än 7 är lösningen sur. allmänt vatten Ett lands sjöterritorium — landets inre vatten och landets territorialvatten — delas fiskerättsligt in i enskilt vatten och allmänt vatten. Enskilt vatten omfattar inre vattenområden där strandägaren har ensam rätt till fiske, medan det i allmänt vatten är staten som bestämmer över fiskerättigheterna. alluvial Något som hör till eller bildats genom rinnande vatten. Termen används till exempel om lösa sedimentära avlagringar, sediment som förts vidare med ett vattendrag. En alluvialslätt är en svagt slutande slätt som uppkommit i en dalgång genom avsättning av sediment som transporterats med rinnande vatten. ammoniak, ammonium Ammoniak (NH3) är den viktigaste och vanligaste kväveföreningen. Ammoniak är en gas. När ammoniak löses i vatten, till exempel när gasen löses i nederbörd i luften, och drar till sig ytterligare en vätejon bildas ammonium i jonform (NH4+). En ammoniumlösning är svagt sur (pH-värde ca 5). anadroma arter Fiskarter som vandrar från lekområden i sötvatten till tillväxtområden i havet, till exempel lax och havsöring. Jämför katadroma arter. anaerob Utan närvaro av luft. En anaerob miljö är en miljö där det saknas luft och därmed saknas syre. En anaerob process kan bara ske där det saknas syre. Utvecklingen av den giftiga gasen svavelväte på "döda" (helt syrefria) bottnar är ett exempel på en anaerob process. Också rötning av avloppsslam, då organiskt material bryts ner och det skapas metangas (biogas), koldioxid och vatten, är en anaerob process. Denitrifikation, när bakterier omvandlar nitratjoner till kvävgas, är ett annat exempel på en anaerob process. Motsatsen till anaerob är aerob. ANC Acid neutralisation capacity. Ett mått på förmåga att neutralisera syra och därmed motverka försurning. ANC inbegriper även organiska anjoner, som kan binda vätejoner och därmed bromsa en minskning av pH-värdet vid försurning. ANC beräknas som skillnaden mellan baskatjoner och starka anjoner. andra normer se miljökvalitetskvalitetsnorm angränsande zon Enligt FN:s havsrättskonvention är en kuststats angränsande zon det område som gränsar till statens territorialhav. Den angränsande zonen får inte sträcka sig utöver 24 nautiska mil från de baslinjer varifrån staten har beräknat utsträckningen av sitt territorialhav. Inom den angränsande zonen får kuststaten "utöva nödvändig kontroll för att hindra överträdelser av dess lagar och andra författningar rörande tullar, skatter, invandring eller hälsovård inom sitt territorium eller territorialhav". anjon Negativt laddad jon. En jon är en atom som blivit positivt eller negativt laddad. Positivt laddade joner kallas katjoner. anlagd våtmark Ett av människan skapat våtmarksområde (område med vattensamlingar). Våtmarker kan nyskapas eller återskapas i syfte att få livsmiljöer för vattenlevande djur och växter för att främja biologisk mångfald. Syftet kan också vara att efterhärma naturens egna "reningsverk" och med hjälp av en anlagd våtmark rena avloppsvatten från kväve och fosfor, som våtmarkens växter kan ta upp. anläggningsavgift Vatten- och avloppssystemen i Sverige finansieras genom anläggningsavgifter och brukningsavgifter. Anläggningsavgiften, som betalas av fastighetsägaren, skall täcka kommunens kostnader för att ansluta fastigheten till det kommunala vatten- och avloppsledningsnätet. Brukningsavgiften består vanligen av en fast del och en rörlig del. Den rörliga delen tas ut per levererad mängd vatten och ökar alltså ju mer vatten vi använder. anländ När en främmande art förts in i landet till den nya miljön betraktas den som anländ. Jämför införsel (som gör det möjligt för arten att anlända). annuell Årlig eller ettårig. En annuell växt är ettårig, till skillnad från fleråriga växter som är perenna. anoxisk Mycket syrefattig eller helt syrefri. När det inte finns något syre kvar i djupt bottenvatten eller i sediment, vilket i sin tur leder till att organiskt material (döda djur och växter och annat material) som faller ner mot bottnen inte kan brytas ner, är tillståndet anoxiskt. När det finns mycket lite syre i bottenvattnet och det övre sedimentlagret, men fortfarande tillräckligt mycket för att vissa högra livsformer nätt och jämnt skall kunna överleva, kallas tillståndet hypoxiskt. anrikning Koncentrering. En process som ökar halten av en viss beståndsdel, till exempel ett visst ämne i en blandning. Termen används i många olika sammanhang.Inom mineralteknik betyder anrikning att man separerar olika mineral från varandra för att förändra egenskaper och värde. Inom kärnteknik är anrikning en process där halten av en viss isotop ökas över den i grundämnet naturliga halten. Inom radioekologi är anrikning en ökning av koncentrationen av ett radioaktivt ämne i en näringskedja.I miljösammanhang är anrikning den process som leder till att halten av till exempel ett miljögift ökar i en näringskedja. Tillförseln av ämnet till organismen är större än vad organismen kan eller hinner bryta ner eller utsöndra. antifouling, antifoulingsystem Antifouling betyder "mot påväxt". Begreppet används om den behandling med olika medel eller metoder (antifouligsystem) som man använder på fasta ytor som båtskrov, hamnkonstruktioner och redskap för vattenbruk för att hindra påväxt av vattenorganismer (djur och alger). antropogen Av människan eller mänskliga handlingar framställd eller förorsakad. Antropogena föroreningskällor är mänskliga verksamheter/aktiviteter (till skillnad från naturliga processer) som ger upphov till utsläpp av luftburna eller vattenburna föroreningar eller näringsämnen. Antropogen kommer från ordet anthropos = man, mänsklig varelse. antropogen Påverkad, skapad eller orsakad av människan. AOR-E Atlantic Ocean Region East. Ett av Inmarsatsatelliternas fyra täckningsområden, som fasades ut den 31 december 2008. De övriga regionerna var AOR-W, Atlantic Ocean Region West, POR, Pacific Ocean Region samt IOR, Indian Ocean Region. Har ersatts av SNAC. AOR-W Atlantic Ocean Region West. Ett av Inmarsatsatelliternas fyra täckningsområden, som fasades ut den 31 december 2008. De övriga regionerna var AOR-E, Atlantic Ocean Region West, POR, Pacific Ocean Region samt IOR, Indian Ocean Region. Har ersatts av SNAC. arkipelag Vidsträckt grupp eller örikt hav. Skärgård. art Ett komplext begrepp som omfattas av flera olika definitioner. I vid betydelse är art en grupp individer som under naturliga förhållanden kan föröka sig med varandra, men inte med individer av andra arter. ARV Avloppsreningsverk. ASCOBANS Agreement on the Conservation of Small Cetaceans of the Baltic and North Seas. Avtal om bevarande av små marina däggdjur i Östersjön och Nordsjön. ASEAN Association of Southeast Asian Nations — en mellanstatlig samarbetsorganisation i sydostasien som grundades 1967. 2009 bestod ASEAN av 10 medlemsländer: Brunei, Burma, Filippinerna, Indonesien, Kambodja, Laos, Malaysia, Singapore, Thailand och Vietnam. atmosfärisk deposition När luftburna ämnen, till exempel luftföroreningar, faller till marken kallas detta nedfall för atmosfärsikt nedfall eller atmosfärisk deposition. avdunstning När ett ämne övergår i gasform och kan spridas vidare med luften. När vatten avdunstar övergår det i vattenånga. avhärdning Om ett vatten innehåller större mängder kalk (kalcium) och magnesium betraktas det som hårt och kan ge sådana problem som avlagringar och att ledningar sätter igen. Ett hårt vatten bör därför avhärdas för att göra det mindre hårt. Avhärdning görs genom så kallad jonbyte i ett särskilt jonbytesfilter. Processen innebär att kalciumjoner byts ut mot natriumjoner. avloppsslam De fasta restprodukter som avskiljs när man renar avloppsvatten i ett avloppsreningsverk. Avloppsslammet måste behandlas på olika sätt (förtjockning, stabilisering, avvattning) för att bli smittfritt och även bättre kunna hanteras och återanvändas. avloppsvatten Vatten som har använts i hushåll, olika samhällsfunktioner och industrier och där blivit förorenat. Som avloppsvatten räknas spillvatten från hushåll (gråvatten eller BDT-vatten), dagvatten (regn- och smältvatten som rinner av från hårda ytor som byggnader, gator och hård mark), dräneringsvatten (vatten som avleds från utdikning av mark) och spillvatten från industrier. avloppsvattenrening Den behandling som sker i ett avloppsreningsverk (reningsverk) för att minska eller helt ta bort avloppsvattnets innehåll av fasta partiklar, näringsämnen, smittämnen och miljögifter. Avloppsvatten kan renas genom mekanisk rening, biologisk rening, kemisk rening och kväverening, eller genom en kombination av två eller flera av dessa reningssteg. avrinning Vattenflöde från ett område orsakat av regn eller snösmältning. Avrinning kan ske som ytavrinning på markytan, som grundvattenavrinning och som avrinning i vattendrag. Vattnet från såväl ytavrinning som grundvattenavrinning samlas i vattendragen. Den överväldigande delen av avrinningen från ett större område utgörs därför av avrinning i vattendrag.Ämnen som kommer med flodvattnet till havet från olika källor inom avrinningsområdet via flodtransport.Transport från olika källor inom ett avrinningsområde. Nederbörd (regn och snö) är början på markavrinningen. Detta vatten kan antingen bli kvar på markytan eller sjunka ner i marken. Markavrinning är en kombination av vatten som rinner över markytan och som då för olika ämnen med sig, vatten som sjunkit ner i marken och bildat markvatten och som slutligen rinner ut i en sjö eller flod och som för lösta ämnen med sig samt vatten som sjunkit ännu längre ner i marken och bildat grundvatten, vilket också kan transporteras vidare och rinna ut i en sjö eller havsområde, och då föra lösta ämnen med sig. avrinningsdistrikt Kallas också vattendistrikt. Avrinningsdistrikt är enligt Vattendirektivet "huvudenheten för förvaltning av avrinningsområden". Enligt definitionen i direktivet är ett avrinningsdistrikt ett "land- och havsområde som utgörs av ett eller flera angränsande avrinningsområden tillsammans med deras förbundna grund- och kustvatten." avrinningsområde Kan också kallas dräneringsområde eller nederbördsområde. Ett avrinningsområde kan bestå av delavrinningsområden. Ett avrinningsområde omfattar både markytan och ytan av områdets sjöar. Om man däremot räknar endast markytan, varifrån vatten avrinner till sjöar och vattendrag i området, så benämns detta tillrinningsområde.Enligt definitionen i Vattendirektivet är avrinningsområde "ett landområde från vilket all ytvattenavrinning strömmar genom en sekvens av åar, floder och möjligen sjöar till havet vid ett enda flodutlopp eller vid en enda flodmynning eller ett enda delta".Ett sammanhängande markområde som avgränsas av vattendelare, där ytvattenavrinningen har en huvudriktning. Avrinningsområdet för ett vattendrag är det markområde där ytvatten direkt eller via diken, bäckar etcetera tillförs vattendraget.Ett område varifrån vatten avrinner till ett vattendrag.Det område från vilket vatten dräneras till ett vattendrag uppströms punkten. Avrinningsområdet begränsas av höjdryggar, som delar flödet från regn och smältvatten åt olika håll. Gränsen för avrinningsområdet utgörs av vattendelaren.Det område som från nederbörden samlar det vatten som rinner fram till en viss plats. Avrinningsområdet av en vattendelare, som följer höjdryggar.Den totala landyta kring en sjö eller ett havsområde från vilken avrinning sker och från vilken direkta utsläpp transporteras med dess floder till den mottagande vattenmassan. Ju större område, desto mer substanser kan samlas upp för vidare transport till en mottagande vattenmassa. avrinningsområde Ett avrinningsområde är det landområde, inklusive sjöar, som av- vattnas via samma vattendrag. Området avgränsas av topografin som skapar vatten- delare gentemot andra avrinningsområden. avsaltning En behandling som tar bort mineralsalter, bland annat klorid, ur havsvatten eller salt grundvatten och gör det användbart som dricksvatten. Man destillerar vattnet eller behandlar det genom så kallad omvänd osmos. avsiktlig introduktion När det finns ett medvetet syfte med att flytta en art från ett område till ett annat. Syftet är ofta kommersiellt, som att få helt nya sorters fisk eller skaldjur att fiska eller sälja (odling). Stödutsättning av fisk för sportfiske är ett annat exempel. avvattning En process där vatten tas bort ur ett fast material eller ur en gas. Begreppet används i många industriella sammanhang (till exempel inom pappers- och massaindustrin), men även i miljösammanhang för att torrlägga mark eller torka avloppsslam.Dränering genom utdikning eller andra sätt att leda bort vatten från ett våtmarksområde kallas markavvattning. Syftet är att kunna använda marken till odling eller andra ändamål.Ett steg i behandlingen av avloppsslam i ett reningsverk är att genom pressning eller centrifugering ta bort vatten och göra slammet mer lätthanterligt. Badvattendirektivet Ett EG-direktiv (Rådets direktiv 2006/7/EEG) som gäller förvaltning av badvattenkvaliteten i medlemsländerna. Direktivet gäller de ytvatten som ett stort antal personer badar i, dock inte spa- och simbassänger. Badplatserna ska registreras och få en badvattenprofil som bland annat beskriver badvattnet, eventuella föroreningskällor, algutbredning, kontrollpunkter och åtgärder mot föroreningar. bakgrundsvärde Ursprunglig, naturlig nivå för ett ämne. Om man känner till bakgrundsvärdet för till exempel en metall i vatten — den naturliga, av mänskliga verksamheter opåverkade halten av en metall i vattnet — kan man lättare avgöra om de metallhalter som nu uppmäts är för höga och därmed ett tecken på att vattnet utsatts för påverkan av föroreningar från mänskliga verksamheter. bakteriecid Bakteriebekämpningsmedel. Kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel (biocider) för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer ställer till materiell skada eller orsakar sjukdom delas in i pesticider (alla kemiska bekämpningsmedel), bakteriecider (bakteriebekämpningsmedel), herbicider (växtbekämpningsmedel), fungicider (svampbekämpningsmedel) och insekticider (insektsbekämpningsmedel). balanskraft Skillnaden mellan tillförsel och leverans av energi. ballastvatten, barlastvatten Barlastvatten används för att stabilisera fartyg och se till att de ligger tillräckligt djupt i vattnet när de har ingen eller lätt last. Vattnet tas direkt från sjön och pumpas in i fartygens barlasttankar. När fartygen ska lastas, töms barlasttankarna på en tyngd som motsvarar lasten. Kallas även för ballastvatten. basflöde Det finns oftast vatten i svenska vattendrag även under torrperioder och det beror på att vattendragen (om de inte kommer från en sjö och får sitt vatten därifrån) har ett stadigt inflöde av vatten från grundvattenmagasin. Detta inflöde av grundvatten kallas basflöde. Till det läggs sedan det vatten som tillförs vattendraget genom avrinningen. basisk Alkalisk, vilket är motsatsen till sur. En alkalisk eller basisk lösning har ett pH-värde (halten vätejoner i en lösning) som är högre än 7. Vid pH 7 är lösningen neutral, pH lägre än 7 är lösningen sur. baslinje Baslinjen är ett begrepp som används för att ange varifrån en stat, enligt reglerna i FN:s havsrättskonvention, beräknar sitt territorialhav och sin ekonomiska zon. Den normala baslinjen för beräkning av bredden på territorialvattnet eller den ekonomiska zonen utgörs av lågvattenlinjen utmed kusten sådan den angivits i av kuststaten officiellt erkända sjökort.I områden där kustlinjen är mycket oregelbunden och djupt inskuren, eller där en rad öar ligger utmed kusten i dess omedelbara närhet, kan man emellertid använda metoden med räta baslinjer, som förbinder lämpliga punkter. baslinje Baslinjen är ett begrepp som används för att ange varifrån en stat, enligt reglerna i FN:s havsrättskonvention, beräknar sitt territorialhav och sin ekonomiska zon.Den normala baslinjen utgörs av lågvattenlinjen utmed kusten enligt statens officiella sjökort.I områden där kustlinjen är mycket oregelbunden och djupt inskuren, eller där en rad öar ligger nära kusten , kan man använda metoden med räta baslinjer, som förbinder lämpliga punkter. bassäng En havsbassäng är ett havsområde som är geografiskt och topografiskt skild från andra områden. I Östersjöområdet finns till exempel tre större bassänger, som skiljs från varandra av så kallade trösklar (grunda områden): Egentliga Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken. På land är en bassäng en konstgjord vattensamling, till exempel simbassäng. BDT-vatten Gråvatten. Bad-, Disk- och Tvättvatten, det vill säga spillvatten (avloppsvatten) från bad, disk och tvätt i främst hushåll. Detta vatten är i allmänhet att betrakta som mindre förorenat än svartvatten, det avloppsvatten som är spolvatten från toaletter. bedömningsgrunder Bedömningsgrunder för miljökvalitet är ett klassificeringssystem avsett att underlätta tolkningar av miljödata. Med dess hjälp skall man kunna bedöma om uppmätta värden är låga eller höga, antingen jämfört med genomsnittet för landet eller jämfört med ursprungliga nivåer (bakgrundsvärden). bedömningsgrunder Kriterier för att bedöma vattenförekomsternas status, till exempel enligt Naturvårdsverkets klassificeringsföreskrifter (NFS 2008:1). belastning Den samlade tillförseln av föroreningar eller näringsämnen till en miljö, till exempel försurande nedfall, gödande ämnen eller miljögifter, kallas miljöbelastning eller föroreningsbelastning. Belastningen är det tryck som en miljö utsätts för genom tillförseln av ämnen från mänskliga verksamheter. Vid hög föroreningsbelastning är miljön är utsatt för stor tillförsel av ämnen som antingen skadligt förändrar egenskaper och funktioner i den aktuella miljön (till exempel genom försurning eller eutrofiering) eller som bidrar till att halterna av miljögifter kraftigt ökar. bental, bentisk, bentos Botten, på bottnen. Bentalen är den bentiska zonen i en sjö eller ett havsområde. Bentalen består av den nedre delen av strandzonen, där solljuset fortfarande kan tränga ner men som gränsar till den icke solbelysta bottnen, samt hela den icke solbelysta delen av sjö- eller havsbottnen. Bentisk betyder bottenlevande eller "på bottnen". Bentiska organismer är de växter, djur och andra organismer som lever på bottnarna i sjöar, vattendrag och hav. Bentos är beteckningen på bottenlevande organismer, alltså de bentiska organismerna. Bottenlevande växter kallas fytobentos, bottenlevande djur kallas för zoobentos och mikroskopiska bottenlevande organismer kallas mikrobentos. beredning Framställning av dricksvatten, processen från råvatten till vatten färdigt för distribution till konsumenten. Beredningen, skall säkerställa att vattnet blir tjänligt från kemisk och mikrobiologisk synpunkt. Råvatten från ytvattentäkter bereds genom bland annat kemisk rening, sedimentering, flotation, filtrering, desinfektion och alkalisering. Råvatten från grundvatten bereds genom oxidation av metaller, avhärdning, alkalisering och luftning. bestånd En eller flera populationer (grupper av individer) av en art fisk/skaldjur som kan avgränsas geografiskt och vars medlemmar antas ha större likhet sinsemellan (vad gäller till exempel lekområden, vandringsmönster, tillväxt) än med individ i andra bestånd av arten. beståndsutveckling Presenteras som relativ beståndsstorlek i förhållande till medelvärdet för viss period (=1,0) och ges som en tidsserie för varje gjord skattning. betydande mängd Den mängd av ett visst ämne som bedöms kunna hindra att den biologiska statusen/potentialen uppnås. betydande påverkan Påverkan orsakad av mänsklig aktivitet som ensamt eller sammanlagt med annan påverkan orsakar risk för att en vattenförekomst inte uppnår god status/potential. bevattning, bevattningsanläggning, bevattningsdamm När den naturliga nederbörden inte räcker till för att vattna odlade grödor, gräsmattor och annan odlad växtlighet behöver man tillföra extra vatten genom bevattning. En bevattningsanläggning är den utrustning som mer permanent sätts upp för att genomföra bevattning. En bevattningsdamm är en konstgjord vattensamling, där vatten lagras för att finnas tillgängligt för bevattning. biflod, biflöde Vattendrag som rinner ut i ett större vattendrag (huvudvattendrag). En biflod eller ett biflöde kan vara stort — till exempel en älv som rinner ut i en annan, större älv — eller bara en liten bäck som rinner ut i en något större bäck. bifurkation Gaffelformig delning av vattendrag. Bifurkation kan vara att två vattendrag har förbindelse med varandra via ett biflöde, att ett vattendrag delas upp i två grenar i riktning nedströms eller att en sjö avrinner genom två olika, närbelägna utlopp. bihav Oceanerna har ett antal bihav, som i sin tur kallas medelhav eller randhav. Medelhaven omges nästan helt av landmassor och är "vikar" av oceanerna, medan randhaven ligger längs kontinenterna och deras fastlandskuster och skiljs från oceanerna av öar, ögrupper eller halvöar. bioackumulation Haltökning i en levande organism. Upplagring av ett stabilt ämne så att halten i den upptagande organismen blir högre än i omgivningen, till exempel att halten kvicksilver är högre i en fisk än i det vatten där fisken lever. Processerna bioackumulation och biomagnifikation är bara möjliga med biotillgängliga ämnen. bioackumulerbar Ämnet ansamlas i levande organismer och i högre halter högre upp i näringskedjan. bioackumulering Se bioackumulation. biobädd Ett fast bärarmaterial, till exempel sten eller plast, med stor yta som används som underlag för biologisk rening av avloppsvatten. biocid Kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer ställer till materiell skada eller orsakar sjukdom. Biocider delas in i pesticider (alla kemiska bekämpningsmedel), bakteriecider (bakteriebekämpningsmedel), herbicider (växtbekämpningsmedel), fungicider (svampbekämpningsmedel) och insekticider (insektsbekämpningsmedel). biodiversitet Biologisk mångfald. Definieras i den globala konventionen om biologisk mångfald som "variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive från bland annat landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem". bioenergetisk Energiflöden genom levande organismer och system; till exempel bioenergetiska modeller som är baserade på individens energibudget. Kan användas för att uppskatta fiskpopulationens födoanvändning. biogas Metangas som bildas vid rötning av avloppsslam. Rötning är ett sätt att stabilisera slammet, vilket bland annat minskar risken för att det skall lukta. Vid rötningen, som är en nedbrytningsprocess i syrefri miljö, bildas metan — biogas — och koldioxid. Biogasen kan användas för elproduktion, för uppvärmning eller som drivmedel i bussar och bilar. biologisk kvalitetsfaktor För att bedöma vad som kan anses vara ett opåverkat tillstånd (referenstillståndet) för ett vatten skall man, enligt Vattendirektivet, i sin beskrivning av vattnet använda ett antal förutbestämda biologiska, hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer. Kvalitetsfaktorerna är måttstockar varefter man kan bedöma tillståndet. Biologiska kvalitetsfaktorer för ytvatten (sjöar, vattendrag och kustvatten) är bland annat det som utmärker växt- och djurliv i vattenmiljön, beroende på typ av vatten och vad som anses vara normalt och tecken på opåverkade förhållanden för det aktuella vattnet: biologisk mångfald Kallas också biodiversitet. Definieras i konventionen om biologisk mångfald (CBD) som "variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive från bland annat landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem".Det är således inte bara fråga om förekomst av arter, utan även av genetiska variationer, former etc. inom arter, liksom om mer eller mindre komplexa livsmiljöer i vår omvärld. biologisk rening Det organiska materialet som är kvar i avloppsvattnet efter det första reningssteget, den mekaniska reningen, är till största delen löst i vattnet men behöver omvandlas till avskiljbara partiklar. I det biologiska reningssteget får mikroorganismer, främst bakterier, livnära sig på det organiska materialet. Mikroorganismerna klumpar då ihop sig till flockar, som avskiljs i sedimenteringsbassänger. Den biologiska reningen är en naturlig process som påskyndas i reningsverket genom att man koncentrerar mikroorganismer och näring i en bassäng med begränsad volym. Det främsta syftet med den biologiska reningen är att minska mängden syreförbrukande organiskt material. biologisk syreförbrukning Den mängd syre som behövs för att bryta ner en viss mängd organiskt material. Mätning av biologisk syreförbrukning (BOD, Biochemical Oxygen Demand) i vatten är ett sätt att bestämma graden av förorening från utsläpp av organiskt material, till exempel från kommunalt avloppsvatten eller industriavloppsvatten. I vissa sammanhang kan förhållandet mellan BOD och COD (kemisk syreförbrukning) användas för att bestämma om vattnet innehåller giftiga ämnen. biomagnifikation Anrikning av ett stabilt ämne uppåt i näringskedjorna, det vill säga från bytesdjur till rovdjur. Halten av ämnet ökar, eftersom varje nytt rovdjur "övertar" och själv lagrar den mängd av ämnet som bytesdjuret redan hade lagrat i sin kropp. Biomagnifikation kan bara ske med ämnen som är biotillgängliga och kan bioackumuleras. biomassa Den totala mängden organismer, eller organismer som tillhör en speciell art eller grupp av arter, inom ett avgränsat område vid en given tidpunkt. biomassa Den totala mängden organismer, eller organismer som tillhör en speciell art eller grupp av arter, inom ett avgränsat område vid en given tidpunkt. biomull Det avloppsslam som betraktas som tillräckligt rent och fritt från förorenade ämnen för att kunna godkännas för användning som gödsel- och jordförbättringsmedel i jordbruket, enligt överkommelse mellan Naturvårdsverket, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Svenskt Vatten AB (tidigare Svenska vatten- och avloppsverksföreningen). biosfären Alla levande organismer på jorden utgör jordens biosfär. biota Den levande växt- och djurvärlden som finns inom ett område. biotillgänglighet Mått på hur lätt ett ämne, till exempel ett näringsämne eller ett miljögift, tas upp av levande organismer. Ett ämne måste vara biotillgängligt för att kunna bioackumuleras (lagras i levande organismer) och biomagnifieras (anrikas uppåt i näringskedjorna) biotiska Levande, motsats till abiotiska. biotop Livsmiljö. Beteckning för område med enhetlig miljö och vissa djur och växter. biotopkartering Tillgång till på orörda, ursprungliga biotoper (livsmiljöer för djur och växter) är en förutsättning för en hög biologisk mångfald och dessa biotoper måste därför bevaras. För att veta vilka områden som skall skyddas och var åtgärder skall sättas in är det av grundläggande betydelse att ha kunskap om hur biotoperna ser ut. Biotopkartering är en metod för att inventera ett vatten och dess närmiljöer i syfte att lokalisera och dokumentera värdefulla biotoper. biotopvård Olika typer av åtgärder som motverkar eller kompenserar för morfolo¬giska förändringar i vattendrag. Exempel på biotopvårdande åtgärder är tillförsel av död ved, avsmalning av åfåra, flottledsåterställning, utläggning av sten, block och lekgrus, öppnande av sidofåra, vegetationsrensning och återföring av vattendragsfåran till ursprunglig form/läge. bioturbation De bottenlevande djuren i hav och sjöar spelar en viktig roll för omsättningen av näringsämnen och syre i vattenmiljön. I väl syresatta sediment finns det djur som gräver, äter och rör runt. När de gräver, borrar, äter och flyttar om material — det som kallas bioturbation — bidrar djuren till att syresätta bottnen och förstärka den normala nedbrytningen av det organiska material som faller ner på bottnarna. Syresatta sediment förblir ljusbruna i färgen och de årligen avsatta lagren förenas till en homogen struktur. Om bioturbationen avbryts till följd av syrebrist som leder till att bottendjuren dör, så störs också nedbrytningsprocessen. BITS Baltic International Bottom Trawl Survey. Trålexpeditioner i Östersjön i samarbete med de omkringliggande länderna. blomväxter Det finn inte bara alger i sjöar och hav, utan också större växter som sitter fast med rötter i mjuka bottnar och ofta bildar "ängar" eller täta bestånd. I havet finns till exempel sjögräsarten ålgräs. Nate är en typisk blomväxt i sötvatten. Blå Flagg Utmärkelsen delas ut till de stränder och hamnar som uppfyller ett antal kriterier som rör vattenkvalitet, säkerhet, service och miljöinformation. blågröna alger Kvävefixerande organismer: se cyanobakterier. blåstång En nyckelart bland de stora algerna (makroalgerna) i Östersjön. Blåstångszonen kallas ibland för Östersjöns "tropiska regnskog". Blåstång förekommer i Östersjöområdet från Kattegat upp i Bottniska viken. Blåstångsbältena utgör basen för ett artrikt ekosystem och är av stor betydelse kustzonens struktur och funktion och för havets ekosystem som helhet. Blåstången sitter fast utan rötter på hårda bottenytor, till exempel på klippor, och tar upp sin näring direkt från vattnet. BOD Biochemical Oxygen Demand. Se biologisk syreförbrukning. borrad brunn En vattenbrunn för att utnyttja grundvatten kan vara en (berg) borrad brunn eller en grävd brunn. Brunnen kan också vara en filterbrunn eller rörspetsbrunn. I en bergborrad brunn utnyttjas berggrunden som vattenmagasin. I de flesta fall används sänkhammarutrustning som drivs av tryckluft. En bergborrad brunn har i allmänhet ett bättre skydd mot föroreningar än en brunn i jordlagren. En annan fördel med bergborrade brunnar är att de sällan sinar under torrperioder eftersom grundvattnet är djupt liggande. bottendöd I bottenområden med mycket låga syrehalter eller total syrebrist finner man gradvis allt färre bottenlevande djur över mindre områden på bottnen. När de bottenlevande djuren försvinner upphör processen bioturbation. Nedbrytningen på och i bottnarna utförs normalt av bakterier och svampar med hjälp av syre. Utan syre blir det ingen normal nedbrytning av det material som "regnar" ned från vattenlagren ovanför. I stället tar sådana bakterier över som kan få den energi och det syre som de behöver från nitrat- och sulfatjoner i stället för från syremolekyler. Den fortsatta nedbrytningsprocessen som utnyttjar sulfat resulterar i bildningen av svavelväte, en vattenlöslig, illaluktande och mycket giftig gas som gör liv på bottnarna omöjligt för alla livsformer utom för vissa bakterier. Svavelvätebottnar kallas ofta för döda bottnar, men detta är ett tillstånd som kan förändras (reversibelt tillstånd). Sådana bottnar borde därför mera korret kallas för "temporärt livlösa". Om syreförhållandena och eutrofieringstrycket förändras till det bättre kan de första djuren återvända inom några veckor och bottnarna kan gradvis återkoloniseras. bottenfauna Djurliv på bottnar. Djur som lever på bottnarna i sjöar, vattendrag och hav. bottenfärg Färger som innehåller metallorganiska föreningar — organiska föreningar och metaller (ofta tenn) — används för att behandla fasta ytor i vattenmiljö (båtskrov, hamnkonstruktioner, redskap för vattenbruk) för att förhindra påväxt av vattenlevande organismer (djur och alger). Särskilt tennorganiska föreningar som tributyltenn (TBT) är ett stort problem i vattenmiljö. Tennorganiska föreningar, som är fettlösliga, är akut toxiska för de organismer man vill ta död på, men även för andra växt- och djurarter, däribland plankton, bottendjur, snäckor och ostron. Bottenhavet Bottenhavet är en av Östersjöområdets bassäng er (havsområden) och den till yta och volym största delen av Bottniska viken. Bottniska viken, som är den nordligaste delen av Östersjöområdet, består från norr till söder, av Bottenviken, Norra Kvarken, Bottenhavet, Ålands hav och Skärgårdshavet. Bottniska viken utgör ungefär en tredjedel av hela Östersjöområdet. bottensediment, bottenslam Sediment är det material som bildar en mjuk sjö- eller havsbotten. Mjuka bottnar eller substrat består nästan helt av lösa, mjuka sedimentavlagringar. Sediment består av sten, sand, lera, muddermassor, organiskt material från samhällen och industrier, och annat liknande material som sköljts eller aktivt släppts ut via floder, markavrinning eller andra processer, respektive resterna av vattenorganismer (djur och växter) och annat organiskt material som producerats i vattnet eller i tillrinnande vattendrag. Bottenviken Bottenviken är en av Östersjöområdet bassänger (havsområden) och den till yta och volym näst största delen av Bottniska viken. Bottniska viken, som är den nordligaste delen av Östersjöområdet, består från norr till söder, av Bottenviken, Norra Kvarken, Bottenhavet, Ålands hav och Skärgårdshavet. Bottniska viken utgör ungefär en tredjedel av hela Östersjöområdet. Bottniska viken Bottniska viken, som är den nordligaste delen av Östersjöområdet, består från norr till söder, av Bottenviken, Norra Kvarken, Bottenhavet, Ålands hav och Skärgårdshavet. Bottniska viken utgör ungefär en tredjedel av hela Östersjöområdet. brackvatten Med sötvatten från nederbörd och floder mer eller mindre "utspätt" saltvatten. Brackvatten eller bräckt vatten är vatten med en salthalt som är högre än sötvatten (färskvatten) men lägre än i normalt havsvatten (vatten från oceanerna). Vatten i hav, sjöar och vattendrag innehåller salter, främst natriumklorid (NaCl) men också mindre mängder svavel, magnesium, kalcium och kalium. Ju mera salt, desto saltare och mer "marint" är vattnet. Saltalten uttrycks i psu (practical salinity unit) eller i promille (tusendelar). Oceanernas vatten har en salthalt på i genomsnitt 35 psu, varierande emellan 33 och 38 psu (kan vara ännu högre) beroende på tillflöde och avdunstning (evaporation). Vatten med en salthalt under 30 psu betecknas som brackvatten. Färskvatten, alltså vatten som kan användas som dricksvatten, har en salthalt under 0,5 psu. Östersjön är världens nästa största brackvattenhav, bara Svarta havet är större. Brackvattensförhållanden finner man också i flodmynningsområden (estuarier) och i andra områden där saltare vatten möter utflöden från floder. bromerade flamskyddsmedel Används för att motverka brand i plast, gummi och textilier. Används framförallt elektronisk utrustning, kretskort, höljen till datorer, byggmaterial, kablar, textiler samt möbel- och bilklädsel. Så kallad halogenerade organiska ämnen innehåller kol och väte, men en eller flera av väteatomerna i föreningen har ersatts med atomer av ämnen i gruppen halogener — klor, brom, fluor eller jod — för att bli mer stabila och svårnedbrytbara. Ju fler halogenatomer en förening innehåller, desto stabilare blir den. Bromerade flamskyddsmedel (PBB-föreningar) tillhör de industrikemikalier som under de senaste årtiondena spritts i miljön och blivit farliga miljögifter. brt Bruttotonnage, bruttodräktighet. Den totala inneslutna volymen hos ett fartyg beräknat på ett internationellt vedertaget sätt. Används som mått på kapaciteten i flottan. Se även BT. brukningsavgift Vatten- och avloppssystemen i Sverige finansieras genom anläggningsavgift er och brukningsavgifter. Anläggningsavgiften, som betalas av fastighetsägaren, skall täcka kommunens kostnader för att ansluta fastigheten till det kommunala vatten- och avloppsledningsnätet. Brukningsavgiften består vanligen av en fast del och en rörlig del. Den rörliga delen tas ut per levererad mängd vatten och ökar alltså ju mer vatten vi använder. brunalg Större, fastsittande alger (makroalger) på hårda bottnar som till exempel klippor kan vara bruna, gröna eller röda. Blåstång (Fucus vesiculosus), som växer i Östersjön, är en viktig brunalg. Sågtång är en annan viktig art av brunalg (Fucus serratus). brunn Den som inte är ansluten till ett kommunalt vattenledningsnät täcker sitt behov av färskvatten genom att med hjälp av en vattenbrunn utnyttja grundvatten. Det kan vara en (berg) borrad brunn eller en grävd brunn. Brunnen kan också vara en filterbrunn eller rörspetsbrunn bräckt vatten Med sötvatten från nederbörd och floder mer eller mindre "utspätt" saltvatten. Brackvatten eller bräckt vatten är vatten med en salthalt som är högre än sötvatten (färskvatten) men lägre än i normalt havsvatten (vatten från oceanerna). Vatten i hav, sjöar och vattendrag innehåller salter, främst natriumklorid (NaCl) men också mindre mängder svavel, magnesium, kalcium och kalium. Ju mera salt, desto saltare och mer "marint" är vattnet. Saltalten uttrycks i psu (practical salinity unit) eller i promille (tusendelar). Oceanernas vatten har en salthalt på i genomsnitt 35 psu, varierande emellan 33 och 38 psu (kan vara ännu högre) beroende på tillflöde och avdunstning (evaporation). Vatten med en salthalt under 30 psu betecknas som brackvatten. Färskvatten, alltså vatten som kan användas som dricksvatten, har en salthalt under 0,5 psu. Östersjön är världens nästa största brackvattenhav, bara Svarta havet är större. Brackvattensförhållanden finner man också i flodmynningsområden (estuarier) och i andra områden där saltare vatten möter utflöden från floder. bräddavlopp En anordning för kontrollerad avledning av överskott av avloppsvatten. I kombinerade system för transport av både spillvatten och dagvatten i samma ledning kan det vid kraftiga regn samlas så mycket vatten att man tvingas brädda (släppa ut) blandningen av dag- och spillvatten orenad till närmaste sjö eller vattendrag för att undvika källaröversvämningar. bräddning Att släppa ut en blandning av dagvatten och orenat spillvatten (avloppsvatten) till närmaste sjö eller vattendrag kallas att brädda. I kombinerade system för transport av både spillvatten och dagvatten i samma ledning kan det vid kraftiga regn samlas så mycket vatten att man tvingas brädda blandningen av dag- och spillvatten orenad till närmaste sjö eller vattendrag för att undvika källaröversvämningar. bräddning Utsläpp av orenat avloppsvatten på grund av hydraulisk överbelastning i ledningsnät eller pumpstation. Det finns även så kallade nödbräddningar eller nödutsläpp som är utsläpp av orenat avloppsvatten på grund av driftstörningar, underhållsarbete eller ombyggnation i ledningsnät eller i pumpstation. Ofta inkluderas båda dessa typer av bräddning i begreppet ”bräddning”. BSAP Baltic Sea Action Plan — havsaktionsplan för Östersjön som fastställdes av miljöministrarna runt Östersjön i Helcom 2007. BT Bruttotonnage, bruttodräktighet. Den totala inneslutna volymen hos ett fartyg beräknat på ett internationellt vedertaget sätt. Används som mått på kapaciteten i flottan. Förkortas även brt. buffring, buffertkapacitet Buffring betyder "dämpning" och buffertkapacitet "förmåga att dämpa". Den förmåga som mark och vatten har att motstå försurning kallas för buffertkapacitet. Områden med kalkhaltiga jordar och bergarter är mera motståndskraftiga mot surt nedfall än områden med svårvittrade material. Alkalinitet är ett mått på halten buffrande ämnen i en vattenlösning, det vill säga ämnen som neutraliserar syra. De mest kraftfulla buffertsystemen för vätejoner i marken är vittring (men den tar lång tid), markens katjonbytare (positivt laddade joner som neutraliserar vätejoner; vilket går fortare än vittring) samt närvaro av karbonatjoner, som spontant reagerar med fria vätejoner. I rena vattensystem är det främst karbonatjonerna som står för buffringsförmågan och därmed utgör alltså huvuddelen i vattnets alkalinitet". Kalkning är ett sätt att på konstgjord väg förstärka markens eller vattnets buffringsförmåga. bågminut Bågmått på enhetscirkeln som motsvarar vinkeln 1/60°. Som längd längs en meridianbåge kallad distansminut, vilket motsvarar en ursprunglig nautisk mil (denna är numera definitionsmässigt 1852 m). bäck Det finns ingen klar definition av vad som utmärker ett vattendrag som skall kallas "bäck". Enligt en definition är bäcken ett litet strömmande vattendrag där det, till skillnad från rännilar och diken, strömmar vatten året om och inte bara vid regn eller snösmältning. Enligt en annan definition "rinner det mindre vatten i åarna än i älvarna och i bäckarna rinner vanligen minst" ("en norrländsk bäck kan vara betydligt större än en gotländsk å"). Åar och bäckar kan delas upp i sådana som till de stora sjöarnas utlopp, sydsvenska höglandets bäckar och åar samt södra Sveriges slättlandåsar. Bälthavet Den del av Östersjöområdet som består av Stora Bält, Lilla Bält samt Kielbukten och Mecklenburgerbukten. CAP Common Agricultural Policy. Europeiska Unionens gemensamma jordbrukspolitik. CBD Convention on Biological Diversity (konventionen om biologisk mångfald). FN-fördrag som syftar till bevarande och uthålligt nyttjande av den biologiska mångfalden, samt till en rättvis och skälig fördelning av de resurser som följer av användandet av genetiska resurser. Riktlinjerna för främmande arter antogs som ett beslut av konventionens parter 2002 (COP Decision VI/23: Alien species that threaten ecosystems, habitats or species). CBD-konventionen Convention on Biological Diversity. Konventionen om biologisk mångfald. Ett globalt avtal, som undertecknades 1992 vid FN:s miljö- och utvecklingskonferens (UNCED), om att bevara livets variationsrikedom på jorden. Konventionen är ett gemensamt försök av världens länder att komma till rätta med det stora problem som förlust av ekosystem, arter och gener utgör. Konventionen gäller inte bara den "vilda" mångfalden, utan också mångfalden av förädlade (domesticerade) organismer. CCRF Code of Conduct for Responsible Fisheries. Uppförandekoden för ansvarigt fiske. CET Central European Time. Det vill säga svensk tid. UTC/GMT +1 h (vinter)/ +2 h (sommar). CFP Common Fisheries Policy, det vill säga EU:s gemensamma fiskeripolitik. Förkortas GFP på svenska. CIRCA En webbplats publicerad av Europeiska kommissionen (EU-kommisionen) för dokument och information om det gemensamma genomförandet (Common Implementation Strategy) av Vattendirektivet (Ramdirektivet för vatten). CIS Common Implementation Strategy. Strategin för gemensamt genomförande av Ramdirektivet för vatten (Vattendirektivet). Strategin omfattar informationsutbyte EU-länderna emellan, utarbetande av gemensamma vägledningsdokument, frågor om datahantering samt frågor om tillämpning och metodtestning i några avrinningsområden. CITES Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora. FN:s konvention om internationell handel med hotade arter. CLTRAP Convention on Long-Range Transboundary Air Pollution. Konventionen om långväga, gränsöverskridande luftföroreningar. Konventionen, som gäller länderna i Europa samt USA och Canada, undertecknades 1979 och har sedan dess fått en rad tilläggsavtal om åtgärder mot olika typer av luftföroreningar (svavel, kväve, stabila organiska föreningar, metaller och flyktiga organiska ämnen. COBRA Coordination Organ for Baltic Reference Areas. En organisation som driver miljöövervakning i ett system av internationella kustreferensområden i Östersjön. Samarbetspartners är Fiskeriverkets Kustlaboratorium i Sverige, Fiskeribyrån vid Ålands Landskapsstyrelse, Vilt- och Fiskeriforskningsinstitutet i Finland och Estlands Marina Institut. COFI Committee on Fisheries. FN-organet FAO:s fiskerikommitté. cyanobakterier Kvävefixerande organismer (blågröna alger). Cyanobakterier har vissa egenskaper som karaktäriserar bakterier och andra som är karaktäristiska för växter. De är emellertid en organismgrupp som är närmare besläktade med bakterier än med mikroalger (algceller som innehåller en cellkärna) och klassificeras därför som bakterier. Namnet cyanobakterier är därför mera korrekt än det gamla namnet blågrönalger. Så kallade blågrönalger behöver inte ens vara blågröna i färgen utan kan också vara röda, svarta eller bruna. Kvävefixerande organismer är mycket viktiga för ekosystemen produktivitet, men i vissa näringsrika miljöer kan massutveckling av kvävefixerare vara ett problem. Cyanobakterier kan bilda gifter och de kan också förse systemet med för mycket kväve vilket innebär att de förvärrar den lokala eller regionala eutrofieringen. dagvatten Ytavrinnande regn-, spol- och smältvatten som rinner på hårdgjorda ytor, via diken eller ledningar till recipienter eller reningsverk. demersal art Bottenlevande art, till exempel torsk. demersalt redskap Redskap som fångar demersala arter, till exempel bottentrål. denitrifikation Är en mikrobiologisk process där nitrat omvandlas till kvävgas (luft¬kväve). Processen utförs av denitrifikationsbakterier, som utvinner energi ur nitratet. Denitrifikation sker mest vid suboxiska förhållanden, det vill säga vid pE-värden 3,4-8,5 när pH-värdet är 7.Vanligen sker denna reaktion i våtmarker, sjösediment eller vattenmättad åkermark. detektera Upptäcka, spåra, påvisa. diffus Otydlig, odefinierbar. Vid spridning av ett ämne där utsläppet inte har någon tydligt definierad utsläppspunkt talar man om diffust läckage, eller diffus spridning. Det kan till exempel vara läckage av näringsämnen från jordbruksmark. Påverkanskällor som inte har en tydlig utsläppspunkt benämns som diffusa påverkanskällor. DNID Data Network Identifier. I detta fall ungefär den elektroniska "brevlåda" hos en landstation (LES) varigenom positionsrapporter överförs från fartyget alternativt till fartyget. dricksvattensförekomst En yt- eller grundvattenförekomst som används eller kan användas för dricksvattenförsörjning. DTE Data Terminal Equipment. duplikat ledningssystem Spillvatten avleds i en spillvattenledning till avloppsreningsverket och dagvatten avleds i en dagvattenledning till recipient. Det betyder att spillvattnet och dagvattnet avleds i separata ledningar. Dräneringsvattnet avleds i första hand med dagvattnet. dödlighet (F) Fiskeridödlighet anger den andel av ett bestånd som under året dör på grund av fiske. Naturlig dödlighet anger den andel av ett bestånd som under året dör på grund av andra orsaker än fiske. ED-50 European Datum 1950. (Hayfords ellipsoid). Resultatet av den första gemensamma beräkningen av Europas triangelnät. EEA European Environment Agency. Europeiska miljöbyrån. EEG Europeiska ekonomiska gemenskapen. EEZ Exclusive Economic Zone. Den ekonomiska zonen. Området från territorialgränsen ut till 200 nautiska mil (M). I Europa ligger de olika nationerna inte sällan närmre varandra än 200 M (till exempel Sverige/Danmark/Norge). Då utgår man vanligtvis från den så kallade mittlinje-principen när man skall dra den ekonomiska zongränsen. effort Insatsbegränsning, exempelvis i form av att båtarna tilldelas ett visst antal fiskedagar. efterfällning När man i den kemiska reningen av avloppsvatten tillsätter fällningskemikalier — flockningsmedel — till det biologisk renade vattnet kallas det efterfällning. Fällningskemikalier kan vara metalljoner som aluminium eller järn i olika föreningar, eller annan medel, till exempel polymer. Syftet med flockningen är att få mindre partiklar att klumpa ihop sig till större partiklar, som kan bilda slam. EG Europeiska gemenskaperna. Nästan alla lagar inom Europeiska unionen (EU) stiftas och antas inom ramen för EG, som är EU:s så kallad första pelare av tre. EG är alltså en del av EU. Inom EG, där bland annat miljöpolitiken ligger, fattar ministerrådet vanligtvis beslut med kvalificerad majoritet. Ett medlemsland kan därför tvingas följa lagstiftning som det har röstat emot. Inom EG har dessutom betydande befogenheter förts över till EU:s överstatliga institutioner, inklusive kommissionen, Europaparlamentet och EG-domstolen (som har befogenhet att tolka lagarna). EU:s andra två pelare inrymmer mellanstatligt samarbete för gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, respektive för polisiärt och straffrättsligt samarbete. Ministerrådet, som består av en minister från varje medlemsland (miljöministrarna när det handlar om miljöfrågor), är EU:s högsta beslutande organ. Rådet beslutar om lagstiftning, efter förslag från kommissionen. I många frågor, men inte alla, delar Rådet och Europaparlamentet på lagstiftningsmakten. Förslag till ny lagstiftning kommer dock alltid från kommissionen, ibland efter önskemål från rådet. Beträffande förslag som gäller utrikespolitik, polisiära och straffrättsliga frågor samt asyl- och invandringspolitik har även medlemsländerna rätt att väcka förslag till ny EU-gemensam lagstiftning. Egentliga Östersjön Östersjön består av havsområdena Bottniska viken, Finska viken, Rigabukten och Egentliga Östersjön. Egentliga Östersjön består, från norr till söder, av Norra Östersjön, Centrala Östersjön, Södra Östersjön och Gdanskbukten. EGT Europeiska Gemenskapens Officiella Tidning. I och med Sveriges medlemskap i den Europeiska Gemenskapen den 1 januari 1995 har Sverige erhållit en nivå som är "högre" än SFS (Svensk Författningssamling), nämligen Europeiska Gemenskapens Officiella Tidning (EGT). Detta har bland annat inneburit att ett antal paragrafer lyfts ur de svenska författningarna då de numera ligger på gemenskapsnivå och därför publiceras i EGT. Se även: lagar, författningar, förordningar, föreskrifter. EIFAC European Inland Fisheries Advisory Commission, det vill säga kommissionen för europeiskt inlandsfiske och vattenbruk. Underställt FAO som är FN:s organ för jordbruk, skogsbruk och fiske. ekologisk funktionell kantzon En för platsen tillräckligt bred kantzon för att skapa goda ekologiska förhållanden i vatten, på stranden och i en fastmarkszon för att medge att arter beroende av närhet till ytvatten kan fortleva. ekologisk potential Den ekologiska kvaliteten hos en ytvattenförekomst som har pekats ut som konstgjord eller kraftigt modifierad. I arbetet med denna förvaltningscykel uttrycks ekologisk potential som ”god” eller ”måttlig” vilket fastställs individuellt för varje konstgjord eller kraftigt modifierad vattenförekomst.Det sker utifrån ambitionen att åstadkomma ekologiska förbättringar i vattenförekomsten utan att det leder till en betydande negativ inverkan på miljön eller på den eller de verksamheter som ligger till grund för att vattenförekomsten har pekats ut som konstgjord eller kraftigt modifierad. ekologisk status Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) ett uttryck för kvaliteten på strukturen och funktionen hos akvatiska system som är förbundna med ytvatten. ekologisk status Den ekologiska kvaliteten för en ytvattenförekomst som inte är konstgjord eller kraftigt modifierad, uttrycks som ”hög”, ”god”, ”måttlig”, ”otillfredsställande” eller ”dålig”. En bedömning ska ske enligt så kallade bedömningsgrunder som framgår av Naturvårdsverkets klassificeringsföreskrifter (NFS 2008:1). Det innebär i praktiken att en bedömning ska ske av de olika kvalitetsfaktorer och parametrar som anges i bilagorna till föreskrifterna, för att leda fram till en samlad bedömning av vattenförekomstens ekologiska status. ekonomisk analys Enligt Vattendirektivet skall en ekonomisk analys göras av den ekonomiska betydelsen av vattenanvändningen inom ett avrinningsområde. Den ekonomiska analysen skall bana väg för utformningen av kostnadseffektiva kombinationer av åtgärder för att förbättra kvaliteten på vattnet. I ett senare skede i arbetet med att uppnå målen skall analysen även ligga till grund för beräkning av ett eventuellt system för vattenavgifter (kostnadstäckning för vattentjänster). Den ekonomiska analysen skall således göras för att visa vad olika användning av vatten egentligen är värd samt vilka ekonomiska styrmedel som kan brukas för att få till stånd en effektiv användning av vattenresurserna. ekonomisk zon Enligt reglerna i FN:s havsrättkonvention har varje kuststat rätt att fastställa sitt territorialhav ut till en gräns av högst 12 nautiska mil från den baslinje man bestämt sig för. Territorialhavet är i alla bemärkelser kuststatens eget havsområde, där man har suverän bestämmanderätt om vad som får göras och av vem. Kuststatens ekonomiska zon ligger utanför territorialhavet och skall också beräknas utifrån samma för kuststaten fastställda baslinje. Den ekonomiska zon som kuststaten har rätt till får inte ha en utsträckning utöver 200 nautiska mil från baslinjen. En kuststat har inte absolut suveränitet över allting i sin ekonomiska zon, men har vissa specificerade suveräna rättigheter "i syfte att utforska och utvinna, bevara och förvalta naturtillgångarna, vare sig dessa är levande eller icke levande". Samtidigt är alla stater tillförsäkrade de grundläggande så kallad fria havsrättigheterna, såsom "friheter till sjöfart och överflygning, utläggande av undervattenskablar och rörledningar samt annan enligt folkrätten legitim användning av havet". Generellt sett har en kuststat omfattande befogenhet att utfärda lagar för att bland annat förhindra, begränsa och kontrollera föroreningar från fartyg i den ekonomiska zonen. Förkortningen EEZ står för exklusiv ekonomisk zon, vilket är samma sak som ekonomisk zon. ekoregion I Vattendirektivet anges ett antal bestämda ekoregioner (områden med vissa gemensamma ekologiska förhållanden och förutsättningar) för floder och sjöar respektive för kustvatten. Ekoregionerna för floder och sjöar är Iberisk-makaronesiska regionen, Pyrenéerna, Italien+ Korsika+Malta, Alperna, Dinariska västra Balkan, Grekiska västra Balkan, Östra Balkan, Västra högländerna, Centrala högländerna, Karpaterna, Ungerska lågländerna, Pontiska regionen, Västra slätten, Centralslätten, Baltiska regionen, Östra slätten, Irland+Nordirland, Storbritannien, Island, Boreala högländerna, Tundran, Fennoskandiska skölden, Tajgan, Kaukasus samt Kaspiska sänkan. De i direktivet angivna ekoregionerna för kustvatten och övergångsvatten är Atlanten, Norska havet, Barents hav, Nordsjön, Östersjön och Medelhavet. ekoregioner Områden med vissa gemensamma ekologiska förhållanden och förutsättningar. ekosystem En funktionell enhet som består av ett antal samverkande organismer (växter, djur och mikroorganismer) i en gemensam miljö samt deras fysiska omgivning (jord, vatten, luft). Ekosystem kan vara relativt små (till exempel en damm, ett fält, en skog) eller stora (till exempel ett hav). ekosystemtjänst De varor, tjänster och processer som naturen erbjuder människan. Fisken vi fångar är en ekosystemtjänst lika väl som nedbrytningen av miljögifter i havsbottnarnas sediment, rent vatten att simma i eller vågenergin. (Naturvårdsverket) EK-värde/halt Värde för ekologisk kvalitetskvot som motsvarar förhållandet mellan referensvärdet och den faktiskt uppmätta halten. Kvoten är ett numeriskt värde mellan 0 och 1 där hög status motsvaras av värden nära 1 och dålig status nära 0. EMIR (C-EMIR) Länsstyrelsernas databas EMIR (EMIssionsRegister) innehåller information om miljöfarliga verksamheters utsläpp till miljön. endemisk Att en art enbart förekommer inom ett bestämt geografiskt område. Arter på öar är ofta endemiska. Begreppet kan också gälla kustvattnen utanför en viss kontinent (till exempel Australien) eller ett visst havsområde (till exempel Medelhavet), som båda har många endemiska arter (endemer). enskild anläggning En anläggning som distribuerar vatten till en en- eller tvåfamiljsfastighet (Socialstyrelsens definition).Kan också avse en avloppsanläggning för en sådan fastighet. enskilt avlopp Fastigheter utanför områden med kommunalt avlopp, där avloppsvattnet leds till ett kommunalt reningsverk, måste ha sin egen anläggning för avlopp — enskilt avlopp. Det är mycket viktigt att en sådan avloppsanläggning byggs på rätt plats och på ett sådant sätt att avloppet påverkar miljön så lite som möjligt. För att anlägga enskilt avlopp utanför områden med kommunalt avlopp erfordras tillstånd. enskilt vatten Ett lands sjöterritorium — landets inre vatten och landets territorialvatten — delas fiskerättsligt in i enskilt vatten och allmänt vatten. Enskilt vatten omfattar inre vattenområden där strandägaren har ensam rätt till fiske, medan det i allmänt vatten är staten som bestämmer över fiskerättigheterna. epifauna Bottendjur som lever ovanpå bottnarna (till skillnad från infarna, bottendjuren som lever större delen av sitt liv nedgrävda i bottnen). epifyt Växt som växer på andra växter. Exempel på epifyter i Östersjön är kortlivade, trådformiga och grenade gröna, bruna och röda makroalger. epilimnion Ytvattenskikt i en sjö. Inom limnologin (läran om sötvatten) används benämningen epilimnion på "en skiktad sjös övre vattenmassa". epilitoral Bältet ovanför den egentliga stranden (eulitoralen), alltså den strandzon som vid högsta vattenstånd enbart påverkas av vågskvalp. Epiliptoralen påverkas enbart av exceptionellt högvatten eller mycket höga vågor. Området påverkas dock av vattenstänk vid stormar. Ovanför havsstränder kan området påverkas av saltpartiklar från havsvattnet. erosion Nötning och skulptering av berggrund och jordtäcke genom påverkan av rinnande vatten, vind, vågor eller glaciäris. Erosion kan vara naturlig, men också (jorderosion) orsakas av mänskliga verksamheter som skyndar på och förstärker processer som nöter bort jorden och då leda till markförstöring. Att ta bort växttäcket och lämna marken öppen för påverkan av vind och vatten, utan att växtrötter binder jord eller sand, är ett exempel på mänskligt orsakad erosion. Vattenerosion kan ske i bäckar och floder (fluvial erosion) eller i branta eller flacka sluttningar (sluttningserosion). Floderosion kan ske som sidoerosion i flodbrinkar eller som djuperosion i bottnen på vattendragsfåran. Vågerosion (abrasion) sker vid öppna stränder, särskilt när det är hårda stormar eller högt vattenstånd. Vågorna kan då skära eller gröpa ur strandmaterialet eller berggrunden. Raukarna på Gotland är ett exempel på erosionsformationer. Glaciärerosion sker under rörliga ismassor, som slipar och flyttar på (omfördelar) det material de rör sig över. Alla områden som varit nedisade, som till exempel Skandinavien, präglas av glaciärerosion och deposition. erosionsbotten Den del av en sjö- eller havsbotten där sedimenterat material (partiklar som sjunker till bottnen) snabbt passerar för vidare transport nedåt. Materialet ligger så löst att det kan eroderas, slammas upp och föras vidare. Sedimenterat material förflyttas successivt utmed bottnen, från grunt liggande erosionsbottnar via transportbottnar, och ansamlas slutligen på de djupast liggande bottnarna, ackumulationsbottnarna. Esbokonventionen Vardagsnamn för Konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang (Convention on Environmental Impact Assessment in a Transboundary Context). Antogs 1991 i Esbo, Finland. Handlar om att samarbeta över gränserna och se längre än miljö- och hälsoeffekterna i det egna landet av vissa verksamheter, inklusive sådana som påverkar yt- och grundvattenmiljöer och ytterst också havsmiljön.Länderna skall vidta åtgärder i ett tidigt skede vid planeringen av en verksamhet för att förhindra framtida skadliga miljöeffekter av verksamheten. Man skall meddela och konsultera varandra om alla större projekt som övervägs och som kan förutses kunna orsaka gränsöverskridande miljöeffekter. I vattensammanhang kan det till exempel röra sig om miljökonsekvenser av oljeborrningsplattformar och oljeraffinaderier, anläggningar för kärnkraft, kemisk industri, hamnar och uttag av grundvatten (större än 10 miljoner kubikmeter per år). estuarium Se flodmynningsområde. etablering När den anlända och införda, främmande organismen fått reproducerande populationer eller blivit kvar som vegetativa kloner, alltså av egen kraft överlevt och förökat sig. När arten förekommer av egen kraft i det fria.Definition enligt CBD: "Den process under vilken en främmande art i en ny miljö framgångsrikt producerar livskraftig avkomma och når en hög sannolikhet för fortsatt överlevnad." EU Europeiska unionen. Fördraget om Europeiska unionen (EU) undertecknades av medlemsländerna i Maastricht 1992 och kallas därför Maastrichtfördraget. Det innebar att samarbetet mellan EG-länderna förändrades och utökades med nya områden. Bland annat slogs fast att de länder som uppfyllde vissa ekonomiska villkor skulle införa den gemensamma valuta euro. Europeiska unionen, som etablerades den 1 november 1993 då EU-fördraget trädde i kraft, brukar illustreras med tre pelare. Den första pelaren består av det tidigare samarbetet inom Europeiska gemenskapen, EG (inklusive EG-rätten, den gemensamma lagstiftningen) samt reglerna för den ekonomiska och monetära unionen. Den andra pelaren utgörs av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den tredje pelaren omfattar samarbetet i polisiära och straffrättsliga frågor. eutrof Näringsrik. Motsatsen är näringsfattig (oligotrof). eutrofiering En serie sammanlänkade processer som börjar med för stort tillskott av näringsämnen eller produktion av organiskt material och som leder till långtgående effekter i vattenmiljöer eller marker. Tillförsel av näringsämnen — främst kväve, fosfor och kisel — till en vattenmiljö är en naturlig och nödvändig förutsättning för livet, inte ett miljöproblem. Det blir ett problem bara när tillförseln ökar i sådan omfattning att det ekosystemets ursprungliga karaktär, egenskaper och funktioner förändras. Då använder man begreppet eutrofiering (övergödning). I strikt mening betyder eutrof enbart övergödning med näringsämnen. I praktiken används begreppet eutrofiering för att beskriva en series sammanlänkade processer som inleds med överskottstillförseln av växttillgängliga näringsämnen eller av organiskt material, vilket leder till ökade koncentrationer av näringsämnen i vattnet och som resulterar i olika fysikaliska, kemiska och biologiska förändringar i växt- och djursamhällena, förändringar i processer i och på bottensedimenten samt förändringar i tillgången på syre. evaporation När vatten avgår till luften (atmosfären) från mark, vattenytor och växtlighet kallas det evapotranspiration, som i sin tur är summan av två delflöden: evaporation och transpiration. Evaporation sker från våta ytor (våta blad, snö, sjöar, vattendrag etcetera) och mark. Transpiration sker genom växternas klyvöppningar i bladen. Begreppet avdunstning används ofta för att beteckna evapotranspirationen, det sammanlagda flödet av vattenånga till atmosfären. evapotranspiration När vatten avgår till luften (atmosfären) från mark, vattenytor och växtlighet kallas det evapotranspiration, som i sin tur är summan av två delflöden: evaporation och transpiration. Evaporation sker från våta ytor (våta blad, snö, sjöar, vattendrag etcetera.) och mark. Transpiration sker genom växternas klyvöppningar i bladen. Begreppet avdunstning används ofta för att beteckna evapotranspirationen, det sammanlagda flödet av vattenånga till atmosfären. evertebrat Ryggradslöst djur. Djur med ryggrad kallas vertebrater. expertbedömning En samlad bedömning av status grundad på kombination av uppgifter från data, modellresultat och erfarenhet. exploateringsnivå Fångsten (i vikt) som procent av lekbeståndet samt antalet fångade individer som procent av förekomsten i havet vid årets början (ges för vissa åldersgrupper). FAME Fish-based Assessment Method for the Ecological status of European Rivers, ett EU-projekt med syfte att utveckla en fiskbaserad metod för bedömning av ekologisk status i vattendrag enligt kraven i EU:s ramdirektiv för vatten. FAO Food and Agriculture Organization of the United Nations. FN:s livsmedels och jordbruksorganisation. FAO:s huvuduppgift är att trygga tillgången till mat så att människor världen över får leva ett friskt och aktivt liv. farliga ämnen Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "ämnen eller grupper av ämnen som är toxiska, beständiga och har benägenhet för bioackumulering, samt andra ämnen eller grupper av ämnen som ger upphov till motsvarande farhågor". Begreppet farliga ämnen används ofta i stället för miljöfarliga ämnen, eftersom ämnena också kan vara hälsofarliga och därmed inte enbart är en fara för livet i naturmiljön. Fennoskandia Området Norge, Sverige, Finland, Kolahalvön och ryska Karelen (geologiskt och geografiskt). FIDES Fish Database of European Streams. Fiskdatabas för europeiska vattendrag. FIFS Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS ÅÅÅÅ:NR) om ämne. HaVs motsvarighet är Havs- och vattenmyndighetens författningssamling (HVMFS). filamentös Se fintrådig. filterbrunn En vattenbrunn för att utnyttja grundvatten kan vara en (berg) borrad brunn eller en grävd brunn. Brunnen kan också vara en filterbrunn eller rörspetsbrunn. Filterbrunnar anläggs i huvudsak i grova porösa jordlager som sand och grus. I vissa fall kan de även anläggas i uppsprucket ytberg eller sedimentära bergarter med god vattentillgång. Brunnskonstruktionen har fått sitt namn av att intaget av vatten sker genom slitsade plaströr eller rostfria stålrör vilka benämns filter eller sil. Man brukar skilja mellan filterbrunn och filterbrunn med förlorat filter. filtrerare Organism som filtrerar vatten och "äter" partiklarna (de små organismerna) i vattnet. Vissa bottenlevande organismer lever av material som finns i sedimenten, medan andra filtrerarna skiljer ut födopartiklar ur vattnet. Typiska exempel på filtrerare i Östersjön är blåmusslan och olika arter av havsborstmaskar. filtrering En del av processen att bereda drickvatten från råvatten. Vid filtrering silar man bort föroreningar ur vattnet. Det vanligaste filtermaterialet är sand.Det sätt på vilket vissa bottenlevande djur, filtrerare, skiljer ut födopartiklar ur vatten eller sediment. finning Den engelska termen finning har två betydelser på svenska:1. Fettfeneklippning — en förvaltningsåtgärd som utförs på laxfiskar. Genom att klippa bort fettfenan på odlad lax och öring innan den sätts ut möjliggör man ett selektivt fiske på just odlad lax och öring. Fettfeneklippning har inga kända negativa effekter för fisken.2. Avskärning av fenor — en metod som går ut på att man skär bort fenorna på levande hajar och sedan kastar tillbaka dem i havet att självdö. EU har sedan 2003 ett förbud mot avskärning av fenor vid hajfiske i alla gemenskapsvatten och för alla gemenskapsfartyg världen över. Finska viken Östersjön består av havsområdena Bottniska viken, Finska viken, Rigabukten och Egentliga Östersjön. fintrådig, trådformig När begreppet fintrådig (filamentös) eller trådformig används om större alger menas att algerna bildar trådar. Grenade epifyter, växter som växer på andra växter, är exempel på trådformiga växter. De är kortlivade (ettåriga), snabbväxande, frodas i näringsrika miljöer och växer på eller ofta över stora alger som blåstång. Grönslick är ett på en trådformig grönalg, ullsleke är ett exempel på en trådformig rödalg och trådslick är ett exempel på en trådformig brunalg. fiskekvot Se fångstkvot. Fiskerikonventionen Genom Konventionen rörande fisket och bevarandet av de levande tillgångarna i Östersjön och Bälten (Gdanskkonventionen, Convention on Fishing and Conservation of the Living Resources in the Baltic Sea and the Belts) skall östersjöstaterna samarbeta med målsättningen att bevara och öka de levande resurserna i området och för att nå största avkastning. Den viktigaste uppgiften för det verkställande organet (kommissionen, IBSFC) är att varje år fastställa fångstkvoter för de kommersiellt viktigaste fiskarterna i Östersjön och Bälten. Kommissionen beslutar också om särskilda regler för fisket. Eftersom alla östersjöstater utom Ryssland nu är EU-medlemmar kommer EU:s gemensamma fiskeripolitik allt mer att överta den roll som Gdanskkonventionen hittills haft. Fiskevattendirektivet Direktivet om kvaliteten på sådant sötvatten som behöver skyddas eller förbättras för att upprätthålla fiskbestånden (Fiskevattendirektivet, 78/659/EEG). Detta direktiv kommer att upphöra att gälla år 2013, som en konsekvens av genomförandet av Vattendirektivet. fiskodling Anordning för att under kontrollerade förhållanden föda upp fisk för försäljning och konsumtion. I hav och sjöar odlas fisk i kassar ("nätbur"), medan fiskodling på land bedrivs i dammar. FIV Fiskeriverket fjällsjö Sjö i fjällområdena, med mycket klart, kallt och näringsfattigt vatten. Det mesta av vattnet i en fjällsjö är regnvatten och smältvatten från glaciärer. Vattnet i många fjällsjöar blir aldrig mer än ca tio grader på sommaren ens i ytvattnet. Siktdjupet i dessa sjöar är ofta mycket stort. Svenskt rekord är Rissajaure nära Abisko, med ett siktdjup på 37 meter. fjärd Bred vik, flodmynning eller öppen vattenyta i en skärgård. Benämningen används längs den svenska östkusten och även i sjöar. En fjärd består av en eller flera relativt djupa bassänger, som har fördjupats genom landisens erosion. flockning, flockar Syftet med flockning som en del av behandlingen av avloppsvatten är att få mindre partiklar att klumpa ihop sig till större partiklar, som kan bilda slam. När man i den kemiska reningen tillsätter fällningskemikalier — flockningsmedel — till det biologisk renade vattnet kallas det efterfällning. Fällningskemikalier kan vara metalljoner som aluminium eller järn i olika föreningar, eller annan medel, till exempel polymer. Flockar är de snöflingeliknande partiklar som bildas vid fällningen. flod Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) är en flod "en förekomst av inlandsvatten som till största delen strömmar på markytan men som kan strömma under jorden en del av sitt "lopp". Enligt andra definitioner är en flod ett vattendrag som är större än en bäck eller en å. flodburen tillförsel Transport av olika ämnen med flodvatten från ett avrinningsområde till havet och därav följande miljöbelastning. flodmynningsområde Området där en flod mynnar i havet. Det kan vara en flodslätt, ett deltaområde eller annan sorts relativt vidsträckt, grunt område. Kallas också estuarium. flotation En del av processen att bereda dricksvatten från råvatten. Vid flotation blåser man in luft i vattnet så att mikroskopiskt små luftblåsor fäster vid flockarna (hopklumpade partiklar), som då flyter upp till ytan och kan skummas av och tas bort. flottled Vattendrag som är lämpligt att transportera timmer på. Med flottning menas att transportera lösa timmerstockar i rinnande vatten (strömflottning eller lösflottning) eller att transportera virkesbuntar över sjöar eller längs en kust (sjöflottning, havsflottning eller buntflottning). fluktuationer Variationer. fluvial Något som har med vattendrag att göra. En fluvial miljö är miljön i och kring ett vattendrag, fluviala sediment är sediment som avsatts i ett vattendrag. Ordet kommer från latinets fluvius (flod) och fluvialis ("som lever i eller vid en flod"). flödesförändringar Olika typer av förändringar av flödet som orsakats av människan, som regleringar av vattenstånd i sjöar och vattendrag för kraft- och dricksvattenpro¬duktion eller bevattning. FMC Fisheries Monitoring Center, ungefär Fiskeriövervakningscenter. Havs-och vattenmyndighetens FMC svarar på frågor kring rapporteringen med e-loggbok och hjälper fartyg att rapportera manuellt om tekniken fallerar. Hit ringer även fartyg som inte är utrustade med e-loggbok för att göra olika typer av anmälningar. Formas Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande. Är ett statligt forskningsråd, som ligger under Miljödepartementet, och vars verksamhet finansieras av anslag från Miljödepartementet och Landsbygdsdepartementet. fors Ett snabbt strömmande vattendrag eller en serie av vattenfall i flera trappsteg. forsande vatten Vatten som rör sig med mer än 0,7 meter per sekund. Där vattnet forsar blir bottnen stenig, eftersom finare material förs bort med vattnet. fosfat Salter och estrar av fosforsyra. Om växter som alger skall kunna utnyttja näringsämnen i sin fotosyntes måste dessa finnas tillgängliga i rätt kemisk form. För fosfor gäller att detta är tillgängligt för växter om det förekommer som fosfatjoner. fosfor Ett av de viktigaste näringsämnena för växter. fosforbegränsning När tillgången på fosfor i till exempel en sjö eller ett havsområde bestämmer möjligheterna för algtillväxt. Begränsning betyder att om det finns lite eller inget alls kvar av fosfor i vattnet i för växterna/algerna tillgänglig form så omöjliggörs vidare tillväxt. Dessutom måste näringsämnena kväve och fosfor finnas tillgängliga i rätt förhållande till varandra (16 kväveatomer för varje fosforatom). Vanligtvis anser man att det är kväve som är det tillväxtbegränsande näringsämnet i havsmiljöer, men i vissa kustområden, och i de flesta sjöar, så är det tillgången på fosfor som begränsar tillväxten av växter. fragmenteringsgrad Beskriver i vilken omfattning exempelvis fisk begränsas av artificiella hinder i sin vandring uppströms eller nedströms i vattendrag. främmande art En art (växt, djur eller mikroorganism) som med människans hjälp, avsiktligt eller oavsiktligt, har spridits utanför sitt naturliga utbredningsområde. För att betecknas som främmande måste en art ha flyttats genom mänsklig aktivitet. En art som först med människans hjälp har flyttats till ett område och därefter sprider sig vidare på egen hand, betraktas också som främmande. Även förflyttningar inom ett land kan resultera i introduktion av främmande arter, om organismerna inte hade kunnat göra en sådan förflyttning av egen kraft. främmande art Växt, djur eller mikroorganism som med människans hjälp har spridits utanför sitt naturliga utbredningsområde. främmande gen Gen som normalt inte förekommer hos någon av individerna i en population, utan har tillförts med människans hjälp. främmande population Population som människan har flyttat och som har en annorlunda sammansättning av gener än den inhemska populationen i det aktuella området. fungicid Svampbekämpningsmedel. Kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel (biocider) för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer ställer till materiell skada eller orsakar sjukdom delas in i pesticider (alla kemiska bekämpningsmedel), bakteriecider (bakteriebekämpningsmedel), herbicider (växtbekämpningsmedel), fungicider (svampbekämpningsmedel) och insekticider (insektsbekämpningsmedel). furagering Skaffa mat, proviantera. fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer Kvalitetsfaktorer som endast behöver klassificeras när status eller potential för de biologiska kvalitetsfaktorerna har klassificerats som god eller hög status respektive god eller maximal potential. Beroende på vattentyp är det olika kvalitetsfaktorer som ingår i bedömningen. Det kan bland annat vara näringsämnen, ljusförhållanden och syrgasförhållanden. fysikalisk-kemisk kvalitetsfaktor De allmänna förhållandena i vattnet samt graden av påverkan av föroreningar. fysiska förändringar Förändringar som påverkar de hydromorfologiska förhållandena (exempelvis vattenflöde, vattendragens djup och bredd samt förhållandena i strandzoner) i en ytvattenförekomst och som begränsar förutsättningarna för att uppnå god ekologisk status. Hydromorfologiska kvalitetsfaktorer klassas i VISS och är uppdelade på morfologi, hydrologisk regim och kontinuitet (se enskilda förklaringar av respektive kvalitetsfaktor). fysisk planering Långsiktig planering för användning av mark och vatten som naturresurser. Den fysiska planeringen kan gälla ett helt land (fysisk riksplanering) eller ett mindre område, till exempel en kommun. fytobentos Växer som lever på bottnen av en sjö, ett vattendrag eller ett havsområde. Bentalen (bentiska zonen) består av den nedre delen av strandzonen, där solljuset fortfarande kan tränga ner men som gränsar till den icke solbelysta bottnen, samt hela den icke solbelysta delen av sjö- eller havsbottnen. Bentos är beteckningen på bottenlevande organismer, alltså bentiska organismer. Bottenlevande växter kallas fytobentos, bottenlevande djur kallas för zoobentos och mikroskopiska bottenlevande organismer kallas mikrobentos. fytoplankton Små växter (alger) som flyter fritt i havens och sjöarnas övre vattenlager. Kallas också för växtplankton eller planktonalger. Fytoplankton äts av zooplankton som i sin tur äts av större djur. Fågeldirektivet Direktivet om bevarande av vilda fåglar (Fågeldirektivet, 79/409/EEG). Direktivet innebär att det inom EU gäller särskilda regler för skydd av fåglar. Direktivet berör totalt 200 fågelarter som förekommer i medlemsländerna. Varje medlemsland skall vidta åtgärder som är nödvändiga för att bibehålla fågelarter i livskraftiga populationer (exempelvis reglera fågeljakten) samt vidta särskilda åtgärder för vissa fågelarter. Bland annat skall länderna peka ut särskilda skyddsområden. Skyddet kan också handla om att återställa viktiga livsmiljöer för fåglar. Direktivet innehåller regler som styr ländernas möjligheter att jaga och handla med fåglar. Skapandet av nätverket Natura 2000, som är EU:s bidrag till att i praktiken genomföra det som sätts upp som mål i den europeiska Bernkonventionen och i den globala Konventionen om biologisk mångfald, bygger på Fågeldirektivet och Habitatdirektivet. fångst Totalfångst och svensk fångst i ton eller tusen ton. fångstkvot, fiskekvot Den totala mängd fisk eller skaldjur som ett lands fiskeflotta eller enskilda fiskare tilldelas och tillåts fånga under en viss period. Varje år sätter kommissionen för Fiskerikonventionen för Östersjön fiskekvoter (TAC, total allowable catch, total tillåten fångstmängd) av för östersjöstaterna för tillåtna fångster per land av torsk, lax, strömming och skarpsill i Östersjön. EU bestämmer på samma sätt, inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken, fångstkvoter för olika arter av fisk och skaldjur i de havsområden som ligger inom EU. fällning När man i den kemiska reningen tillsätter fällningskemikalier — flockningsmedel — till det biologiskt renade vattnet kallas det efterfällning. Om fällningskemikalien tillsätts i början av reningsprocessen i reningsverket kallas det förfällning. Fällningskemikalier kan vara metalljoner som aluminium eller järn i olika föreningar, eller annan medel, till exempel polymer. Syftet med flockning som en del av behandlingen av avloppsvatten är att få mindre partiklar att klumpa ihop sig till större partiklar, som kan bilda slam. Flockar kallas de snöflingeliknande partiklar som bildas vid fällningen. färskvatten Se sötvatten. föreskrifter Utfärdas av myndigheter och publiceras i egna författningssamlingar som till exempel i Havs- och vattenmyndighetens författningssamling (HVMFS). Se även lagar, författning och förordningar. föreskrivande myndighet Statlig myndighet som får utfärda föreskrifter. författning Vad vi får och inte får göra i Sverige, som svenska och icke svenska medborgare regleras i författningar av olika slag. Med författning avses den samlade beteckningen för lagar, förordningar och föreskrifter. förordningar Utfärdas av regeringen av publiceras i SFS (Svensk Författningssamling). Se även lagar, författningar och föreskrifter. förorenande ämne Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "varje ämne som kan orsaka förorening". förorening Beteckning för såväl verksamheten att förorena som själva det ämne som förorenar (en förorening). Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) är förorening "direkt eller indirekt tillförsel genom mänsklig verksamhet av ämnen eller värme till luft, vatten eller mark, som kan skada människors hälsa eller kvaliteten på akvatiska ekosystem eller på terrestra ekosystem som är direkt beroende av akvatiska ekosystem, som medför skada på materiell egendom eller försämrar eller hindrar möjligheterna att utnyttja de fördelar naturen erbjuder eller annan legitim användning av miljön. föroreningskälla Den verksamhet eller det material varifrån ett förorenande ämne härstammar eller som orsakar förorening. I miljötermer är en föroreningskälla en verksamhet eller installation som ger upphov till utsläpp av ämnen som förorsakar miljöeffekter eller problem. Man skiljer mellan antropogena och naturliga källor, mellan punktkällor och diffusa källor, samt mellan landbaserade och vattenbaserade källor. En antropogen källa är en utsläppskälla som beror på mänsklig verksamhet. Punktkällor kan vara såväl stationära som rörliga; punktkällor har något slags konstruerat utsläpp (avloppsrör, skorsten) och är klart urskiljbara. Exempel på diffusa källor år läckage av näringsämnen från jordbruks- och skogsmark, läckage av olika ämnen från avfallstippar och gruvavfall, de gemensamma utsläppen från trafiken och annan förbränning (även om varje enskilt fordon eller kraftverk är en punktkälla) etcetera. försaltning Begreppet försaltning används för flera tillstånd där mark eller vatten har fått kraftigt ökad salthalt. Försaltning har alltid med vatten att göra. Försaltning, eller saltanrikning, av mark uppkommer i torra eller halvtorra områden, med konstant lite nederbörd eller mycket varierande nederbördsmängder samt kraftig vattenavdunstning. Låg luftfuktighet, höga temperaturer och höga vindhastigheter i ett område gör att markvattnet rör sig uppåt mot markytan och salter fälls ut och koncentreras vid markytan, i matjordsskiktet. Sjöar kan försaltas till följd av att uttaget av vatten är alltför stort, oftast för konstbevattning av odlad mark. Om vattenflödet i en flod minskar, till exempel genom att uttaget av vatten uppströms är alltför stort, kan saltvatten från havet tränga in i en flodmynning och orsaka försaltning av flodmynningsområdet. När man i och runt tätorter, turistorter och industriområden i kustzonen konstant överutnyttjar grundvattenmagasin så kraftigt att grundvattennivåerna sänks och nybildningen av vatten inte hinner hålla jämna steg med uttaget händer samma sak som i flodmynningar — saltvatten från havet hålls inte tillbaka utan kommer in i grundvattenförande skikt (saltvatteninträngning). försiktighetsprincipen Det internationella miljöarbetet bygger på ett antal grundläggande principer, varav försiktighetsprincipen (precautionary principle) är en. Enligt denna skall försiktighetsmått vidtas så snart det finns skäl till att anta att en åtgärd kan skada människors hälsa eller miljön. Verksamhetsutövare kan inte ursäkta sig med att det saknas full vetenskaplig bevisning för att skada uppkommer. Försiktighetsprincipen finns också inskriven i den svenska miljöbalken som en av de allmänna hänsynsreglerna (förutom försiktighetsprincipen också principen att det är förorenaren som skall betala, produktvalsregeln samt regler om hushållning, kretslopp och lämplig lokalisering av verksamheter och åtgärder. Försiktighetsprincipen innebär här att alla som skall vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att åtgärden inte skall skada hälsan eller miljön. försurning Mark, grundvatten och ytvatten (sjöar och vattendrag) blir försurade om de utsätts för ett stort nedfall av luftburna svavel- och kväveoxider utan att samtidigt ha tillräckligt stor naturlig förmåga att neutralisera de syror som bildas. Buffertförmågan är högre i kalkrika områden än i områden med svårvittrade mineraler. Försurning uppkommer när halten fria vätejoner i en vattenlösning är alltför hög. När svavel- eller salpetersyra (som bildas när svaveldioxider och kväveoxider löses i vatten) kommer ut i vatten kan mängden fria vätejoner öka i markvattnet (vattnet i markens omättade zon), grundvattnet (vattnet i markens mättade zon) och ytvattnet (sjöar och vattendrag). förvaltningsplan Enligt Vattendirektivet skall det upprättas en förvaltningsplan för varje vattendistrikt. Förvaltningsplanen är en sammanfattning av hur det står till med vattnen i distriktet, vad man har gjort och vad man planerar att göra. Planen blir en översiktlig och lättillgänglig sammanfattning av all den information som ställs samman inom distriktet. Den skall tjäna som ett planeringsunderlag för alla berörda myndigheter, liksom som ett fortlöpande verktyg för kommunikation med allmänheten och intressenter om vatten och vattenvård. Planen blir även den verksamhetsberättelse som lämnas till EU-kommissionen som rapportering om genomförandet av direktivet. Förvaltningsplaner skall göras på den nivå som motsvarar indelningen i vattendistrikt. Man får emellertid avgöra från fall till fall om det även kan behövas utarbetas detaljerade planer för delavrinningsområden —delförvaltningsplaner. förvaltningsplan Enligt vattenförvaltningsförordningen ska det upprättas en förvaltningsplan för varje vattendistrikt. Förvaltningsplanen är en sammanfattning av vattenförvaltningens arbetsprocess, de resultat den har genererat samt vilket arbete som planeras inför kommande förvaltningscykler.Förvaltningsplanen omfattar bland annat redovisning av tillstånd, användning, påverkan, miljöproblem, miljökvalitetsnormer, åtgärder och övervakning. Planen rapporteras till EU-kommissionen som en beskrivning av hur ramdirektivet har genomförts i Sverige. geografisk informationssystem (GIS) GIS är ett system av hårdvara (datorer) och mjukvara (program) för att lagra, finna, söka, och i kartform sammanställa och analysera geografiska data. grot/GROT Förkortning för grenar och (träd)toppar som ibland tas ut vid slutavverkning av skog. grundvatten Allt vatten som finns under markytan i den mättade zonen. grundvattenbildning Tillförsel av vatten till den vattenmättade zonen i marken. grundvattenförekomst En avgränsad volym grundvatten i en eller flera akviferer. En vattenförekomst är den minsta enheten för beskrivning och bedömning av vatten, enligt vattenförvaltningsförordningen för vatten. grundvatteninfiltration När vatten tränger ner i marken kallas det infiltration. Naturligt grundvatten bildas när nederbördsvatten tränger ner i markens mättade zon (se grundvattenzon). Om ytvatten från till exempel floder tränger ner i marken och fyller på grundvattnet kallas det inducerad infiltration. grundvattenmagasin En grundvattenakvifer är en underjordisk geologisk bildning som har så stor lagringskapacitet och är så genomsläpplig att grundvatten kan utvinnas ur den i användbara mängder. I en akvifer kan det finnas ett eller flera grundvattenmagasin. grundvattenmiljö Även inom en och samma geografiska region kan grundvattnet ha vitt skilda egenskaper beroende på i vilken geologisk miljö det uppehåller sig. Fem olika sådana miljöer i Sverige är kristallin berggrund, sedimentär berggrund, morän och svallsediment, isälvsavlagringar samt slutna akviferer. grundvattennivå Se grundvattenyta. grundvattenområde Område med grundvattenförande geologiska bildningar så avgränsat att det kan betraktas som en hydrologisk enhet (avgränsas av grundvattendelare). grundvattenstatus Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "allmän benämning på statusen hos en grundvattenförekomst, som bestäms av dess kvantitativa status eller dess kemiska status, beroende på vilkendera som är sämst". grundvattentäkt Akvifer eller magasin ur vilket man tar grundvatten för att antingen leda vattnet vidare till ett vattenverk, för kommunal vattenförsörjning, eller för att genom en brunn ta upp vatten för enskild vattenförsörjning. Se även vattentäkt och ytvattentäkt. grundvattenuttag Med vattenuttag menas att man leder bort (genom rörledningar till vattenverk) eller på annat sätt (flyttar med tankbilar, pumpar upp i brunnar) utnyttjar en vattentäkt för att få råvatten till olika ändamål, såsom att försörja en befolkning med dricksvatten, använda för bevattning, använda i industriprocesser eller för energiproduktion etc. Grundvattenuttag är sådant bortledande av grundvatten från en grundvattentäkt. grundvattenyta Den nivå där man får en vattenyta om man gräver en grop i marken eller driver der ett perforerat rör. Det är den nivå där vattnets tryck är detsamma som lufttrycket (atmosfärens tryck). Under grundvattenytan, i den markens mättade zon(grundvattenzonen) har vattnet högre tryck än luften och alla porer är fyllda med vatten. Ovanför grundvattenytan, i den omättade zonen(markvattenzonen) har vattnet lägre tryck än luften. grundvattenzon Markens mättade zon. Markvatten är det vatten som finns i marken ovanför grundvattenytan. I detta övre område i marken, som kallas den omättade zonen eller markvattenzonen, finns det inte bara vatten utan också luft i porerna mellan jordpartiklarna. När växter tar upp vatten ur marken, vatten avdunstar vid markytan, eller vattennivån sänks genom dränering, minskar vattenfyllnadsgraden i porerna och när vatten rinner ner i marken (infiltreras) så ökar det. Den nedre, mättade zonen, kallas grundvattenzonen. Markvattnet har en nyckelroll i vattnets kretslopp, eftersom det är i den omättade zonen som det avgörs om det infiltrerade vattnet kommer att återgå till atmosfären som vattenånga eller om det kan transporteras vidare till grundvattnet. gruppering Ett begrepp som används i arbetet med att genomföra Vattendirektivet. Länderna själva får avgöra huruvida syftet med direktivet kan uppnås "utan att identifiera varje mindre enskilt eller avgränsat ytvatten som en vattenförekomst". Man måste således inte beskriva och övervaka alla yt- eller grundvattenförekomster var för sig, utan grupper av likartade till exempel sjöar eller grundvattenförekomster kan beskrivas tillsammans och en för den gruppen representativ sjö eller grundvattenförekomst kan övervakas vad gäller vattenkvaliteten. Vatten grupperas så att vatten med likartade förutsättningar hamnar i samma grupp. gråvatten Spillvatten (avloppsvatten) från bad, disk och tvätt i främst hushåll. Detta vatten är i allmänhet att betrakta som mindre förorenat än svartvatten, det avloppsvatten som är spolvatten från toaletter. Gråvatten kallas också för BDT-vatten (Bad-, Disk- och Tvättvatten). gränsvärde Gränsvärde för utsläpp är, enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "massa, uttryckt i vissa specifika parametrar, i koncentration och/eller i utsläppsnivå, som inte får överskridas under en eller flera tidsperioder. Gränsvärden för utsläpp får också bestämmas för vissa grupper, familjer eller kategorier av ämnen". gränsvärdesnorm Anger de förorenings- eller störningsnivåer som inte får över- eller underskridas. se miljökvalitetsnorm gränsöverskridande vatten Ett gränsöverskridande vatten kan vara en sjö, en flod, ett havskustområde eller en grundvattenakvifer. Med gränsöverskridande menas att detta vatten delas av två eller flera länder. Vattenresursen delas alltså av flera och därför måste man samarbeta om förvaltningen av den. grävd brunn En vattenbrunn för att utnyttja grundvatten kan vara en (berg) borrad brunn eller en grävd brunn. Brunnen kan också vara en filterbrunn eller rörspetsbrunn. Grävda brunnar förutsätter att det finns grundvattenförande jordlager på måttliga djup (5—6 m). Om grundvattnet ligger på större djup är det svårt att nå ner till grundvattnet med en konventionell grävmaskin. När en grävd brunn anläggs i relativt ytliga grundvattenmagasin är den utsatt för yttre påverkan som avlopp, jordbruk, sur nederbörd och så vidare. Det är därför extra viktigt att vidta skyddsåtgärder vid anläggning av en sådan brunn. Brunnens placering är också av stor betydelse. Det finns alltid en viss risk att en grävd brunn sinar under längre torrperioder. Särskilt utsatta är grunda brunnar i morän. grönalg Makroalger kan vara gröna, röda eller bruna. grönslick En art av trådformig, kortlivad makroalg (Cladophora glomerata). Grönslick är en epifyt. GT Gross tonnage, det vill säga bruttotonnage. Se brt eller BT. gulål Ett utvecklingsstadium under ålens livscykel. gynnsam bevarandestatus Ett begrepp som beskriver det tillstånd som ska uppnås för en naturtyp/livsmiljö eller en art för att de ska kunna finnas kvar långsiktigt. Begreppet används för naturtyper och arter som pekats ut som särskilt värdefulla inom ramen för det europeiska nätverket Natura 2000. En rad faktorer kan påverka bevarandestatusen. göl En typ av småvatten, som i sin tur kan ha mycket olika egenskaper. Typiskt för gölar är att de inte har några arter av fisk. habitat Livsmiljö. De speciella ekologiska förhållanden som utgör livsmiljö för en särskild organism eller grupper av organismer. Habitatdirektivet Direktivet om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (Habitatdirektivet), 92/43/EEG. Habitatdirektivet behandlar naturtyper samt andra artgrupper än fåglar. Begreppet habitat används mycket brett och innefattar såväl geologiska formationer som biotoper och växtsamhällen. Enligt direktivet skall varje medlemsland föreslå områden av gemenskapsintresse (med dels berörda naturtyper, dels arter som nämns i direktivets bilaga 1) och se till att nödvändiga åtgärder vidtas i områdena för att bevara arternas livsmiljöer så att de kan fortleva i livskraftiga bestånd och att naturtyperna kan bevaras långsiktigt. Skapandet av nätverket Natura 2000, som är EU:s bidrag till att i praktiken genomföra det som sätts upp som mål i den europeiska Bernkonventionen och i den globala Konventionen om biologisk mångfald, bygger på Habitatdirektivet och Fågeldirektivet. halogenerat organiskt ämne Flertalet långlivade organiska ämnen är sådana som människan avsiktligt och aktivt framställt eller fortfarande framställer för att använda som bekämpningsmedel och industrikemikalier. Andra miljögifter bildas oavsiktligt i industriella processer eller förbränningsprocesser. De så kallada halogenerade organiska ämnena är sådana som innehåller kol och väte, men där en eller flera av väteatomerna i föreningen har ersatts med någon halogen — klor, brom, fluor eller jod — för att bli mer stabila och svårnedbrytbara. Ju fler halogenatomer en förening innehåller, desto stabilare blir den. De långlivade organiska ämnena (POPs) är stabila mot nedbrytning (persistenta), har förmåga att anrikas i näringskedjan (bioackumulerbara) och är giftiga. haloklin Se salthaltssprångskikt. havsbaserad En verksamhet eller föroreningskälla som är förlagd till havs är havsbaserad — till exempel fartygstrafik, dumpning, oljeutvinning till havs eller andra verksamheter där man utvinner resurser från havsbottnen. Se också föroreningskälla. havsbruk Odling av fisk, skaldjur, blötdjur (musslor och ostron) eller alger i havsvatten. Se också akvakultur eller vattenbruk. Syftet med vattenbruk, som kan ske i både sötvatten och havsvatten, är att få en större produktion eller högre värde på avkastningen än vad som normalt är möjligt vid vanlig fångst eller insamling. Fiskodling är den ekonomiskt viktigaste formen av akvakultur. havsrättskonventionen Förenta nationernas havsrättskonvention. UN Convention on the Law of the Sea (UNCLOS). Det största enskilda internationella politiska avtalet om hur världens länder skall dela upp världshavet och dess resurser, inklusive kontinentalsockeln och havsbottnen. I konventionen läggs fast ett omfattande regelverk för världens oceaner och hav samt de regler som skall gälla alla former av utnyttjande av oceanernas och dessas resurser. Också principen att alla problem i oceanerna hänger nära samman och bör hanteras i ett sammanhang fastställs i konventionen. I Havsrättskonventionen finns bland annat reglerna för vad en kuststat får räkna som baslinje, inre vatten, territorialvatten, angränsande zon och ekonomisk zon. HCH:er Hexaklorcyclohexaner (HCHs), en grupp av svårnedbrytbara klorerade organiska ämnen som ansamlas i levande organismer. HCH:er används som insekts- och svampbekämpningsmedel. Helcom Baltic Marine Environment Protection Commission (Helsinki Commission) Helsingforskommissionen. Helcom, som är verkställande organ för att genomföra Helsingforskonventionen, består av representanter för de fördragsslutande parterna (Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland, Tyskland, Sverige och EU-kommissionen). Helsingforskonventionen Konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö. Convention on the Protection of the Marine Environment of the Baltic Sea Area. Östersjöstaternas avtal om att skydda miljön i Östersjön, Öresund, Bälthavet och Kattegatt. Konvention omfattar alla former av havsföroreningar (utsläpp från landbaserade källor, utsläpp från fartyg, luftnedfall, dumpning samt förorening som orsakas av att havsbotten utforskas eller exploateras) och man utgår från havets hela avrinningsområde. Syftet är att länderna "skall vidta alla erforderliga lagstiftnings-, administrativa eller andra relevanta åtgärder för att förhindra eller eliminera förorening i syfte att främja återställandet av Östersjöområdet och bevarandet av dess ekologiska balans". hemmahörande art En art som tidigare i historien har räknats som inhemsk men senare försvunnit från det område eller den miljö där den fanns. Man kan senare försöka återinplantera en hemmahörande art, alltså införa den igen på samma plats där den en gång fanns. herbicid Växtbekämpningsmedel. Kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel (biocider) för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer ställer till materiell skada eller orsakar sjukdom delas in i pesticider (alla kemiska bekämpningsmedel), bakteriecider (bakteriebekämpningsmedel), herbicider (växtbekämpningsmedel), fungicider (svampbekämpningsmedel) och insekticider (insektsbekämpningsmedel). high-grading Fångst som sorteras bort på grund av att den saknar kommersiellt intresse eller för att maximera totalfångstens värde. humus, humusämnen Organiskt material som inte har brutits ner fullständigt. Humus är mörkfärgade organiska substanser i jorden och i torv. Humusämnen bildas i marken när döda växter och djur bryts ner. Under denna nedbrytningsprocess frigörs näringsämnen som varit bundna i det organiska materialet. Näringsämnena återcirkuleras i ekosystemet i växttillgänglig form. Den bruna färgen på vattnet i en del vikar, sjöar och floder beror på höga koncentrationer av humusämnen. Hundraårsflöde (100-årsflöde) Ett hundraårsflöde är det vattenflöde som på en viss plats i vattendraget statistiskt sett inträffar i genomsnitt en gång på hundra år. huvudavrinningsområde Sverige har 119 huvudavrinningsområden. Ett huvudavrinningsområde har ett huvudvattendrag och ett antal biflöden, är minst 200 kvadratkilometer stort och har sin utloppspunkt vid havet. Av de 119 områdena är 112 huvudavrinningsområden på fastlandet, med avrinning till kusten. Fyra är områden som dränerar över riksgränsen till Norge och har en yta om minst 200 km2 på den svenska sidan. Två av de svenska huvudavrinningsområdena ligger på Gotland och ett av områdena omfattar hela Öland (som per definition inte är något avrinningsområde). Strikt sett är också sex av de svenska huvudavrinningsområdena lite för små, men räknas ändå som huvudavrinningsområden. Ofta behöver man emellertid mer detaljerad information om ett stort avrinningsområde och Sveriges landyta har därför också delats upp i cirka 12 000 delavrinningsområden. huvudvattendrag Sverige har 119 huvudavrinningsområden. Ett huvudavrinningsområde har ett huvudvattendrag och ett antal biflöden, är minst 200 km2 stort och har sin utloppspunkt vid havet. Av de 119 områdena är 112 huvudavrinningsområden på fastlandet, med avrinning till kusten, medan fyra är områden som dränerar över riksgränsen till Norge och har en yta om minst 200 km2 på den svenska sidan. Två av de svenska huvudavrinningsområdena ligger på Gotland och ett av områdena omfattar hela Öland (som per definition inte är något avrinningsområde). Strikt sett är också sex av de svenska huvudavrinningsområdena lite för små (mindre än km2), men räknas ändå som huvudavrinningsområden. HVMFS Havs- och vattenmyndighetens författningssamling. HaVs föreskrifter och allmänna råd. hybridisering Inträffar vid en korsning mellan skilda arter eller skilda populationer. Om en främmande art fortplantar sig med en inhemsk art blir resultatet en hybrid, som har en annan genuppsättning än den ursprungliga arten. hydraulisk konduktivitet Förmågan hos geologiskt material (berggrund, jord) att släppa igenom vatten. hydrofil Vattenälskande. Begreppet används om ämnen med sådana egenskaper att de växelverkar med vatten. Ett hydrofilt ämne är därför oftast vattenlösligt. hydrofob Vattenskyende. Begreppet används om ämnen med sådana egenskaper att de stöter bort eller stöts bort från vatten. Ett hydrofobt ämne är därför generellt sett inte vattenlösligt. (Hydrofobi talar man också om i samband med sjukdomen rabies, som även kallas vattuskräck eftersom ett symptom på rabies är stark skräck för vatten.) hydrofor Ett tryckkärl som är fyllt med delvis vatten, delvis luft. Anordning som används i små, lokala vattenförsörjningssystem, till exempel en villa, och kombineras med en pump. hydrologi Läran om vatten i vid bemärkelse. Något snävare definierat är hydrologi läran om de av naturen styrda vattenrörelserna och vattenförekomsterna på kontinenterna (nederbörd över land, avdunstning från sjöar och land, vattenrörelser i floder och på markytan, vatteninträngning i marken samt grundvattenförekomst och grundvattenrörelser). hydrologiska processer Processer som har med vattnets rörelse och kretslopp att göra hydrologisk cykel Vattnets ständiga cirkulation mellan hav, atmosfär och land. Se hydrologiskt kretslopp och vattnets kretslopp. hydrologisk kretslopp Vattnets kretslopp. Se också hydrologisk cykel. hydrologisk regim Tidsmässiga förändringar i vattnets flödeshastighet i vattendrag och i vattennivåer i sjöar. Hydrologisk regim är också en kvalitetsfaktor för klassificering av ekologisk status. hydrologisk restaurering ett samlingsbegrepp för alla typer av åtgärder som motverkar eller kompenserar för flödesförändringar. hydromorfologi Kvalitetsfaktor som beskriver fysiska förändringar avseende kontinuitet, morfologi och hydrologisk regim som kan leda till ändrade livsbetingelser för såväl vattenlevande som landlevande organismer i eller i närheten av vattenförekomster. hydromorfologisk kvalitetsfaktor Det som utmärker vattenflöde, vattendragets sträckning, strömningsmönster, tidvattenförhållanden (för övergångsvatten), struktur på och typ av strand, beroende på vad som anses vara normalt och tecken på opåverkade förhållanden för det aktuella vattnet. hydrosfär Allt vatten på jorden — salt, bräckt, sött — utgör tillsammans jordens hydrosfär. Det är vattnet i hav, sjöar och floder, liksom grundvattnet, markvattnet och det vatten som är bundet i isar och glaciärer samt vattnet i atmosfären. hypolimnion Den kalla och relativt ostörda vattenmassa som ligger under språngskiktet i en sjö vars vatten är skiktat i olika varma vattenmassor (temperatursprångsskikt). hypoxisk, hypoxia När det finns mycket lite syre i bottenvattnet och det övre sedimentlagret, men fortfarande tillräckligt mycket för att vissa högra livsformer nätt och jämnt skall kunna överleva, kallas tillståndet hypoxiskt. Syrefattiga förhållanden anses råda om syrehalten är mindre än 1-2 ml/liter vatten. När det inte finns något syre kvar i djupt bottenvatten eller i sediment (mycket syrefattigt eller helt syrefritt), vilket i sin tur leder till att organiskt material (döda djur och växter och annat material) som faller ner mot bottnen inte kan brytas ner, är tillståndet anoxiskt (anoxia). hårdbotten En sjö- eller havsbotten som består av klippor, stenblock eller mindre stenar. En botten kan antingen vara hård eller mjuk (se mjukbotten). Hårdbottnar kan bestå av klippor, sten, block och andra hårda material. Alger och djur som lever på hårdbottnar är antingen permanent fastsittande på en plats eller har någon mekanism (organ) som gör att de kan suga eller på annat sätt hålla sig fast vid bottnen. hårdhet Ett vatten betecknas som hårt när det innehåller stora mängder kalcium och magnesium. Hårt vatten ger problem med avlagringar och igensättningar av ledningar. För att göra ett hårt vatten mjukare behövs avhärdning, som görs genom så kallad jonbyte i ett särskilt jonbytesfilter. Processen innebär att kalciumjoner byts ut mot natriumjoner. hällkar En större eller mindre, ofta vattenfylld fördjupning i en berghäll. Ett hällkar torkar ut med jämna mellanrum och därför måste de djur och växter som lever i ett hällkar antingen tåla uttorkning eller ha särskilda vilostadier då tillgång på vatten inte är så viktig. Höga Kusten Höga Kusten ligger på södra Norrlands ostkust och sträcker sig från Härnösand till Örnsköldsvik. Den starkt kuperade kusten (nivåskillnader upp mot 300 meter från kustlinjen) möter här Bottenhavet, som format och formar landet som stiger ur havet. I Höga Kusten har den senaste istiden åstadkommit först en kraftig nedtryckning av jordskorpan och därefter världens största landhöjning när jordskopan fjädrar tillbaka. Landhöjningen och havets påverkan har format och formar landskapet. På inget annat ställe i världen kan man så tydligt och koncentrerat se effekterna av den fortfarande pågående landhöjningen. Höga Kusten är ett har av FN:s organisation för utbildning, forskning och kultur (UNESCO) utsetts till Världsarv på grund av områdets speciella landhöjningsgeologi. högmosse En mosse är en typ av myr (myrar delas in i mossar, kärr och blandmyrar). Utmärkande för mossar är att de har näringsfattiga förhållandena och därför artfattig, ofta risdominerad växtlighet. Mossar får sitt vatten enbart från nederbörden och därför kan vattnet inte berikas med näring genom att först passera genom jord. Vattnet i mossar är alltså naturligt näringsfattigt och därtill mycket surt. En högmosse har en central mossekupol som höjer sig över omgivningen. högsta kustlinjen Den högsta nivå till vilken havet eller Östersjön i något av sina insjöstadier nått under eller efter den senaste istiden. Höga kustlinjen (HK) är således den gräns där de högsta belägna strandmärkena finns. höstblomning Många arter av planktonalger (växtplankton) blommar helt naturligt en gång på hösten. Detta kallas höstblomning. IBSFC The International Baltic Sea Fishery Commission, det vill säga Fiskerikommissionen för Östersjön. ICES The International Council for the Exploration of the Sea, det vill säga Internationella havsforskningsrådet. Koordinerar och främjar marin forskning i Nordatlanten och de anslutande haven; Nordsjön och Östersjön. Medlemmarna i ICES representerar samtliga kuststater runt Nordatlanten och Östersjön. Därutöver finns forskare runt Medelhavet och Sydatlanten knutna till nätverket. icke inhemsk Begreppet icke inhemsk art — av det engelska non-indigenous species (NIS) — används som en alternativ beteckning för främmande art. IKEU Integrerad kalkningseffektuppföljning. IMO International Maritime Organization. En mellanstatlig rådgivande sjöfartsorganisation med säte i London. Sorterar under FN och utgör internationell sjöfartsmyndighet. indikativa normer Anger vilken högsta eller lägsta förekomst av organismer i yt- och grundvatten som kan tjäna till vägledning för tillståndet i miljön. se miljökvalitetsnorm införsel När en organism inte av egen förmåga, utan med mänskligt avsiktligt eller oavsiktligt anordnad transport, får hjälp att överskrida en naturlig spridningsbarriär. Att det skett en införsel betyder inte automatiskt att arten etablerar sig i den nya miljön. Införsel är en del av det som kallas introduktion. Ordet införsel kan även betyda att en vara förs in från ett annat EU-land. inhemsk Ett begrepp som inte har någon entydig innebörd. Med en inhemsk art menar man vanligen att arten har förekommit inom ett bestämt geografiskt område, till exempel Sverige, sedan mycket lång tid tillbaka och kommit till detta område på ett naturligt sätt (spridning av egen kraft). Inmarsat Världens första globala mobila satellitkommunikationsoperatör och fortfarande den enda som kan erbjuda ett stort utbud av modern kommunikationsservice till maritima-, landmobila-, aeronautiska- samt andra användare. Etablerad cirka 1980. Använder satelliter i geostationär bana, det vill säga i fasta positioner över jorden. Inmarsat C Ett satellitbaserat kommunikationssystem för mellanlagrad telex och data alternativt e-post. Inmarsat C nr Utgår från MMSI-numret varefter en unikt, nationsbundet, niosiffrigt nummer konstrueras och tilldelas, till exempel en satellitföljare som utnyttjar Inmarsat C-teknologi. (ungefär som abonnentnummer). inplantering Se utsättning. INSPIRE Infrastructure for Spatial Information in the European Community, Infrastruktur för rumslig information i Europa. Ett EU-initiativ skapat 2007. Syftar till att göra det lättare att använda geografisk information. Bland annat reglerar direktivet hur denna information ska byggas upp, att det görs på ett enhetligt sätt och att informationen görs tillgänglig via Internettjänster. interkalibreringsrutiner Rutiner för att kontrollera att olika laboratoriers mätningar ger samma resultat vid till exempel åldersläsning. internationellt avrinningsdistrikt enligt ramdirektivet för vatten ska ett avrinningsområde som täcker mer än en medlemsstats territorium utgöra ett internationellt avrinningsdistrikt. intern belastning enligt ramdirektivet för vatten ska ett avrinningsområde som täcker mer än en medlemsstats territorium utgöra ett internationellt avrinningsdistrikt. Introduktion Införsel. Introduktionen kan vara avsiktlig eller oavsiktlig. Introduktionen kan också vara primär eller sekundär. Definition enligt CBD: "Direkt eller indirekt förflyttning av en främmande art till en plats utanför dess nuvarande eller historiska utbredning genom människans försorg". Introduktionen kan vara avsiktlig eller oavsiktlig, primär eller sekundär. invasiv främmande art Enligt CBD en "främmande art vars introduktion och/eller spridning hotar biologisk mångfald". Det handlar inte bara om ett hot mot arters och populationers överlevnad, utan även mot deras genetiska integritet. Begreppet "invasiv art" används dock i vidare mening om främmande arter som på något sätt gör ekonomisk skada. Till exempel på odlade växter eller djur, eller på människans anläggningar och ägodelar, eller genom att hota människans egen hälsa. En invasiv art är i den bemärkelsen en införd art som lyckats etablera sig väl och har "kraft" att på ett allvarligt sätt förändra sin omgivning på ett oönskat sätt. Det kan till exempel vara att arten får stora och livskraftiga populationer. Enligt EU:s förordning (1143/2014) om invasiva främmande arter är en invasiv art en främmande art vars introduktion eller spridning har konstaterats hota eller negativt inverka på biologisk mångfald och relaterade ekosystemtjänster. invasiv främmande art en införd art som lyckats etablera sig väl och på ett allvarligt sätt kan förändra sin omgivning på ett oönskat sätt. Det kan vara att arten får stora och livskraftiga populationer, att individer av arten kan orsaka mycket stora skador, eller andra faktorer som gör att arten i sin nya miljö ger upphov till stora skador. IRCS International Radio Call Sign. IS Innanför Svensk baslinje. Gammal fiskeloggboksterm som fortfarande är i bruk. isälvsavlagringar består av material som transporterats, sorterats och avsatts av smältvatten från en glaciär eller inlandsis. IUU Illegal, unreported and unregulated fishing. Internationell samlingsbeteckning för olagligt, orapporterat och oreglerat fiske. katadroma arter Fiskarter som vandrar från lekområden i havet till tillväxtområden i sötvatten, till exempel ål. Jämför: anadroma arter. knop Mått på ett fartygs hastighet. 1 knop = 1 nautisk mil per timme eller 1 distansminut per timme (~ 1,85 km/tim). kosmopolitisk art En art som nu är spridd över en stor del av världen och vars ursprung man inte är säker på. Se även kryptogen art. kryokonservering Djupfrysning av mjölke. kryptogen art Arter som man inte vet varifrån de ursprungligen kommer. Många arter av växtplankton tillhör denna grupp. Det upptäcks ständigt nya arter av encelliga organismer och då är det svårt att avgöra var de egentligen hör hemma. Begreppet används också om arter som nu är spridda över en stor del av världen. Kustbevakningen Kustbevakningen (KBV) är en statlig myndighet som ansvarar för sjöövervakning och räddningstjänst till sjöss. Kustbevakningen sorterar under Försvarsdepartementet, Enheten för samordning av samhällets krisberedskap. Huvudkontoret är placerat i Karlskrona, men anställda på Kustbevakningen är utplacerade i olika delar av landet, bland annat på HaVs huvudkontor i Göteborg. kW Kilowatt är ett effektmått på motorer. Används som mått på kapaciteten i fiskeflottan. kvot Del av den totala tillåtna fångstmängden, TAC:n, som är knuten till exempelvis ett land eller en fartygsklass. lagar Utfärdas av riksdag och publiceras i Svensk Författningssamling, SFS. Se även författningar, förordningar, föreskrifter. landstation En landstation tar emot eller sänder signaler till kommunikationssatelliter. latitud Anger en punkts läge i förhållande till ekvatorn och mäts på den meridian som går genom punkten. Den kan bli högst 90° och är nordlig (N/+) eller sydlig (S/-), beroende på om punkten är belägen norr eller söder om ekvatorn. lekbiomassa Den del av beståndet som uppnått könsmognad. LES Land Earth Station, det vill säga landstation för satellitkommunikation. longitud Anger en punkts läge i förhållande till nollmeridianen (som går genom Greenwich, London) och mäts på ekvatorn från nollmeridianen till den meridian som går genom punkten. Den kan bli högst 180° och är ostlig (O/+) eller västlig (V/-), beroende på om punkten är belägen öster eller väster om nollmeridianen. M Förkortning för nautisk mil, 1852 meter. M 74 Laxsjukdom beroende på brist av ett B vitamin (thiamin). makroalg Alg som växer på bottnen och som kan ses med blotta ögat. makrobentos Större bottenlevande organismer (synliga för blotta ögat). makrofytobentos Större bottenlevande växter (alger och blomväxter). makrozoobentos Större bottenlevande djur. MapInfo Ett mjukvaruprogram för GIS. marin Marin forskning handlar om studiet av de öppna haven, randhaven och dessas saltvattensmiljöer. Det används också för samma fenomen i brackvattensområden och miljöer. Ordet kommer från latin och gammal franska (marin, marinus och mare = hav). marinbiologi Läran om livet i havet. marin våtmark Våtmarksområde vid kusten, som påverkas av salt eller bräckt vatten. Till marina våtmarker och kustvåtmarker hör permanent grunda havsområden (mindre än sex meter djupa vid ebb), vilket inkluderar havsvikar och sund. Dit hör också havsområden med växtlighet under vattenytan, till exempel tångskogar och sjögräsängar. Korallrev, klippiga stränder, sand- eller grusstränder (till exempel sandrevlar, sandiga bukter och sanddyner) är andra exempel, liksom flodmynningsområden och deltan och områden av ler- eller sandbottnar i tidvattenzonen. Andra exempel på marina våtmarker och kustvåtmarker är marsklandsområden i brackvatten- eller saltvattenområden, skogsbevuxna områden i tidvattenzonen (till exempel mangroveskogar eller sumpskogar) lagunområden längs kusten med en smal förbindelse med havet utanför, deltalaguner med sötvatten men belägna längs kusten, samt karstområden och andra underjordiska hydrologiska system. markbädd Se markinfiltration. markfuktighet Se markvatten, markvätska. markinfiltration När vatten (nederbörd eller vatten från översvämmade vattendrag eller sjöar) sjunker ner i marken är det markinfiltration. Infiltration av avloppsvatten (från ett mindre antal personer) i markbäddar som består av jord är också en metod för avloppsvattenrening. markvatten, markvätska Markvatten är det vatten som finns i marken ovanför grundvattenytan. I detta övre område i marken, som kallas den omättade zonen eller markvattenzonen, finns det inte bara vatten utan också luft i porerna mellan jordpartiklarna. När växter tar upp vatten ur marken, vatten avdunstar vid markytan, eller vattennivån sänks genom dränering, minskar vattenfyllnadsgraden i porerna och när vatten rinner ner i marken (infiltreras) så ökar det. Den nedre, mättade zonen, kallas grundvattenzonen. Markvattnet har en nyckelroll i vattnets kretslopp, eftersom det är i den omättade zonen som det avgörs om det infiltrerade vattnet kommer att återgå till atmosfären som vattenånga eller om det kan transporteras vidare till grundvattnet. markvattenzon Markens omättade zon. Se markvatten. MARPOL Internationell konvention om förhindrande av havsförorening från fartyg (International Convention for the Prevention of Marine Pollution from Ships (MARPOL 73/78). Syftet med konventionen är att avsiktliga och otillåtna utsläpp av olja, kemikalier, toalettavfall, fast avfall och luftföroreningar från fartyg till havs eller i hamn skall förebyggas och slutligen helt upphöra. Likaså skall utsläppen av olja och kemikalier i samband med olyckor minimeras. Konventionen omfattar utsläpp av föroreningar från fartygens normala drift liksom utsläpp som sker i samband med olyckor. marskland Kustvåtmark som huvudsakligen återfinns i tidvattenzoner. De bildas genom att slam avlagras upp till högvattennivån och bildas på låglänta kuster. Marsklandsområden är biologiskt mycket produktiva och därför värdefulla. De har ofta unika populationer av växter och djur. Marskområdena är också mycket viktiga fågelområden. Vadehavet (Waddenzee) längs den danska, tyska och holländska nordsjökusten är ett vidsträckt marklandsområde av internationell betydelse. maximal ekologisk potential Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) är god ekologisk potential "status hos en kraftigt modifierad eller konstgjord vattenförekomst" klassificerad efter vissa regler i direktivet. För konstgjorda eller kraftigt modifierade ytvatten gäller målet att uppnå det som definieras som "god ekologisk potential", vilket innebär att man får ställa lägre krav (än "god ekologisk status" och "god kemisk status") på att växt- och djurliv i sådana vatten skall vara opåverkat. Bestämningen av ekologisk potential skall göras utifrån det som klassas som "maximal ekologisk potential" för sådana vatten. Den maximala ekologiska potentialen är den högsta status som ett konstgjort eller kraftigt modifierat vatten kan uppnå sedan man vidtagit alla restaureringsåtgärder som överhuvudtaget är möjliga och genomförbara. Man skall sålunda ha gjort allt som är möjligt för att underlätta vattnets fria rörelser (undanröja vandringshinder) och för att förbättra livsmiljöerna i fråga om både kvalitet och kvantitet. Miljökravet för de kraftigt modifierade eller konstgjorda vattenförekomsterna, enligt Vattendirektivet, är att de skall uppnå god ekologisk potential, vilket är en liten avvikelse från maximal ekologisk potential. meander, meandring Lugnt flytande vattendrag i områden med lätteroderade sediment kan bilda regelbundna bågar, så kallad meandrar. Meanderlopp är mycket spektakulära former i älvlandskap. På grund av processerna i meanderlopp bildas typiska former, såsom erosionsbranter i vattendragets yttersvängar och älvvallar i innersvängarna. Om erosionen skär igenom ett smalt näs och en meanderbåge snörs av bildas en korvsjö. medelhav Oceanerna har ett antal bihav, som i sin tur kallas medelhav eller randhav. Medelhaven omges nästan helt av landmassor och är "vikar" av oceanerna, medan randhaven ligger längs kontinenterna och deras fastlandskuster och skiljs från oceanerna av öar, ögrupper eller halvöar. mekanisk rening Mekanisk rening av avloppsvatten sker vanligtvis i reningsverkets sedimentationsbassäng. Partiklar faller till botten och bildar ett slamlager. En enklare form för mekanisk behandling kan ske om vattnet får passera genom ett galler, en sil eller någon annan typ av grovt filter som kan fånga stora partiklar och föremål. Se även biologisk rening. meltalimnion Språngskikt (mellan vattenmassor av olika täthet) i en sjö. meridian Meridian är en båge eller storcirkel genom de geografiska polerna på jorden. Utgångsmeridianenen för räkning av longitud (längdgrader) är nollmeridianen genom observatoriet i Greenwich i södra London. Utgångsmeridianenen för räkning av latitud (breddgrader) är ekvatorn. mikroalger Mikroskopiska alger. Se även fytoplankton. mikrobentos Mikroskopiska bottenlevande organismer. mikrofytobentos Mikroskopiska bottenlevande alger. mikrosil Om ytvatten som används som råvatten för beredning av dricksvatten innehåller för mycket alger silar man bort algerna innan vattenreningen börjar. En mikrosil är en finmaskig sil som vattnet får rinna igenom, och där algerna fastnar. mikrozoobentos Mikroskopiska bottenlevande djur. miljöatlas En miljöhandbok där länsstyrelsen anger vilken skyddsstatus olika områden har, skyddsmotiv för områden med särskilt skydd, känslighetsklass beroende på årstid samt anvisningar om hur miljöskador skall förebyggas eller åtgärdas. Varje länsstyrelse skall också, inom ramen för sitt miljöskyddsansvar, utarbeta en miljöatlas för sitt område. miljöbalken Miljöbalken, som trädde i kraft 1999, är den svenska ramlag som syftar till att främja en hållbar utveckling och till att modernisera och uppdatera svensk miljölagstiftning i enlighet med de förändringar som skett under de senaste årtiondena. Regler från femton gamla miljölagar infogades i den nya miljöbalken. Balken tar även sin utgångspunkt i ett antal av de grundläggande principer som nu genomsyrar det internationella arbetet om miljö och naturresursanvändning. Till dessa allmänna hänsynsregler hör bland annat försiktighetsprincipen, principen om att förorenaren skall betala, produktvalsprincipen samt principer om hushållning, kretslopp och lämplig lokalisering av verksamhet och åtgärder. Enligt miljöbalken har den som driver verksamhet eller vidtar åtgärder skyldighet att skaffa sig kunskaper om ingreppens miljöeffekter. miljögift Begreppet miljögift omfattar främst långlivade organiska ämnen (POPs), en grupp ämnen som är stabila mot nedbrytning (persistenta), har förmåga att anrikas i näringskedjan (bioackumulerbara) och är giftiga. Också vissa metaller (tungmetaller) räknas in bland miljögifterna, eftersom inte heller dessa metaller, som är grundämnen, bryts ner i levande organismer utan vandrar vidare i näringskedjan från bytesdjur till rovdjur. miljöhandlingsprogram Begreppet miljöhandlingsprogram används allmänt om handlingsprogram som är inriktade på att åtgärda vissa miljöproblem, lokalt, nationellt, regionalt eller globalt. Inom EU utarbetar kommissionen förslag till miljöhandlingsprogram för hela unionen. Förslaget behandlas och antas sedan på samma sätt som andra rättsakter på EU-nivå. Miljöhandlingsprogrammen blir därmed rättsligt bindande för länderna. miljökonsekvensbeskrivning Syftet med en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) är att ta reda på och beskriva såväl direkta som indirekta effekter som en planerad verksamhet eller åtgärd kan få för miljön och människors hälsa. Det är effekter som direkt kan påverka mark, vatten, luft, klimat, landskap, kulturmiljö, människor, djur och växter och har betydelse för hushållningen med mark och vatten och den fysiska miljön i övrigt. En MKB ska bidra till ett så bra beslutsunderlag som möjligt från miljö- och hälsosynpunkt. En MKB ska upprättas av den som skall genomföra en verksamhet eller uppföra en anläggning. En MKB ska upprättas för verksamheter eller projekt som är tillståndspliktiga verksamheter. miljökvalitetsmål Ett delvis nytt sätt att arbeta introducerades när riksdagen 1999 antog 15 nationella miljökvalitetsmål. Miljökvalitetsmålen är uttryck för den kvalitet och det tillstånd för Sveriges miljö, natur- och kulturresurser som är ekologiskt hållbara på lång sikt. Syftet med miljömålsarbetet är att komma fram till ett tillstånd som främjar människors hälsa, värnar den biologiska mångfalden och naturmiljön, tar till vara kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena, bevarar ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga samt tryggar en god hushållning med naturresurserna Miljömålen skall nås inom tidsrymden av en generation och varje mål är konkretiserat i ett antal delmål. miljökvalitetsnorm En miljökvalitetsnorm kan anges som en viss halt av ett ämne, eller som ett värde, eller beskrivas i ord. Normen kan utfärdas för kemiska ämnen (tillämpligt på vatten och luft), i vissa fall för levande organismer vars tillstånd signalerar hur det står till i miljön (bioindikatorer; tillämpligt bara på vattenmiljöer), för effekter av buller, ljus eller strålning samt flöden eller nivåer (tillämpligt på vatten). Miljökvalitetsnormer kan utformas på olika sätt (se 2 § 5 kap. miljöbalken), men i normalfallet rör det sig om bindande gränser för miljötillstånd vilka inte får överträdas efter ett visst datum. I vissa fall används miljökvalitetsnormer i betydelsen av riktvärden och är då ett värde som inte bör över-/underskridas. miljömål Se miljökvalitetsmål. Miljömål enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) är de mål som sätts upp för vatten, det vill säga att alla ytvatten inom EU skall uppnå god ekologisk och kemisk status och att alla grundvatten skall uppnå god kvantitativ och kemisk status. miljöövervakning Med hjälp av miljöövervakning skall man kunna beskriva tillståndet i miljön, bedöma hotbilder, få fram underlag för åtgärder, följa upp beslutade åtgärder, få fram underlag för analys av olika utsläppskällors nationella och internationella miljöpåverkan. Miljöövervakningsdata utgör en väsentlig del av underlaget för officiell statistik och för internationell rapportering samt används för att utveckla och följa upp miljökvalitetsmål och indikatorer. millenniemål Inför det nya årtusendet anordnade FN:s generalförsamling år 2000 ett särskilt toppmöte om fattigdomen i världen. Där antogs Millenniedeklarationen med ett antal så kallad millennieutvecklingsmål, som är milstolpar som världens länder skall nå till år 2015. Det övergripande millenniemålet är att fram till år 2015 halvera den andel människor i världen som lever i absolut fattigdom och hunger. Ett av delmålen är att halvera andelen människor i världen som saknar rent dricksvatten. mineralisering Omvandling till ammonium och fosfat av näringsämnen bundna till organiskt material. mitokondrie Cellorganell som ansvarar för cellandningen. mjukbotten Mjuka bottnar eller substrat i sjöar och havsområden består nästan helt av lösa, mjuka sedimentavlagringar. Cirka 98 procent av alla havsbottnar i oceanerna är mjukbottnar. Förenklat kan sediment på mjuka bottnar vara av två olika typer. Den ena typen är sten, sand, lera, muddermassor, organiskt material från samhällen och industrier, och annat liknande material som sköljts eller aktivt släppts ut i havet via floder, markavrinning eller via andra processer. Den andra typen är resterna av marina orgasmer och annat organiskt material som producerats i havet eller i floder som rinner ut i havet. MMSI Maritime Mobile Service Identity. Ett unikt, nationsbundet, niosiffrigt nummer som ges till en satellitföljare. modifierat vatten Ett modifierat vatten har genomgått fysiska förändringar orsakade av mänsklig verksamhet och därmed på ett väsentligt sätt har ändrat karaktär. Modifierade vatten är således vattenområden och vattenmiljöer som människan förändrat för att man velat nyttja dem på ett speciellt sätt, för ett speciellt ändamål. mosse Torvbildande våtmark. Se myr. MSC Marine Stewardship Council. En internationell organisation som certifierar hållbart fiske. MSY Maximum sustainable yield. Maximalt hållbart avkastning. myr Torvbildande våtmark, som inte väsentligt påverkas av sjövatten, havsvatten eller vatten från vattendrag. I stället får myrarna sitt vatten från nederbörd eller avrinning från omgivande mark. Myrar i Sverige delas in i tre klasser: mossar, kärr och blandmyrar. mysid Pungräka. målart Den art som man riktar sitt fiske efter. mättad zon Markvatten är det vatten som finns i marken ovanför grundvattenytan. I detta övre område i marken, som kallas den omättade zon en eller markvattenzonen, finns det inte bara vatten utan också luft i porerna mellan jordpartiklarna. När växter tar upp vatten ur marken, vatten avdunstar vid markytan, eller vattennivån sänks genom dränering, minskar vattenfyllnadsgraden i porerna och när vatten rinner ner i marken (infiltreras) så ökar det. Den nedre, mättade zonen, kallas grundvattenzonen. Markvattnet har en nyckelroll i vattnets kretslopp, eftersom det är i den omättade zonen som det avgörs om det infiltrerade vattnet kommer att återgå till atmosfären som vattenånga eller om det kan transporteras vidare till grundvattnet. NAFO Northwest Atlantic Fisheries Organization, Nordvästatlantiska fiskeriorganisationen. NASCO North Atlantic Salmon Conservation Organization, en organisationen för bevarande av atlantlaxen. natesjö En kransalgssjö är en grund, rätt näringsfattig sjö i kalkrikt område. Den utmärks av att kransalger (Chara-arter) breder ut sig, ofta heltäckande, på sjöns mjuka botten. Om en sådan sjö tillförs mycket näringsämnen och göds konkurreras kransalgerna ut av andra växter, särskilt nate. Då övergår en kransalgssjö till att bli en natesjö. nautisk mil Längdmått. 1852 meter. Även kallad distansminut/sjömil/bågminut. Definitionen på metern var ursprungligen 1/10.000.000 av avståndet mellan ekvatorn och en av polerna och eftersom vinkeln där emellan delas upp i 90 grader som i sin tur delas upp i 60 minuter är längden på en distansminut 10.000.000/90/60 = 1.851,8518 meter. Notera dock att eftersom jorden är något tillplattad vid polerna så är distansminuten inte exakt lika lång på olika ställen efter meridianen. NEAFC North East Atlantic Fisheries Commission, Nordostatlantiska fiskerikommissionen. nedbrytning Dött organiskt material (djur och växter) på land, och dött organiskt material som inte konsumeras av djurplankton eller större djur i vattenmassan, bryts ner. I vattenmiljöer inträffar detta i vattenmassan eller efter det att materialet fallit ner på bottnen. Bakterier, bakterieätande organismer och svampar är de mikroorganismer som sköter nedbrytningen, en process som kräver syre. Vid nedbrytningen frigörs näringsämnen som varit bundna i det organiska materialet och återcirkuleras till ekosystemet i för växterna tillgänglig form. nederbörd Regn, snö och hagel. nederbördsområde Se avrinningsområde och tillrinningsområde. NGO None Govermental Organisation. Samlande beteckning för obundna frivilliga intresseorganisationer exempelvis Världsnaturfonden WWF, Greenpeace och Svenska Naturskyddsföreningen. nipa Om det förekommer aktiv erosion i finkorning material i en terassbrant kallas branten för nipa. Det är ett typiskt inslag i norrländska älvdalar. nitrat Kväve, fosfor och kisel är mycket viktiga näringsämnena för växter. Om växter skall kunna använda näringsämnena i sin fotosyntes måste de finnas tillgängliga i rätt kemisk form. Kväve är detta tillgängligt för växterna om det förekommer som nitratjoner eller ammoniumjoner. Nitratdirektivet EG-direktivet om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (Nitratdirektivet), 91/676/EEG. nitrifikation Omvandling av ammoniak till nitrit och därefter till nitrat. Det första steget i nedbrytningen av organiskt material, då den omvandling då näringsämnen frigörs i form av ammoniumjoner och växttillgängliga fosfatjoner (även koldioxid frigörs) kallas mineralisering. I nästa steg, som kallas nitrifikation, omvandlas ammoniumjonerna först till nitritjoner och slutligen till nitratjoner. Detta kan endast ske om det finns syre tillgängligt. nitrit Den kemiska form som kväve omvandlas till i processen nitrifikation. NORS Nationellt Register för Sjöprovfisken. Databas för alla nationella provfisken i sjöar. notblomstersjö En näringsfattig sjö med klart vatten och mager hårdbotten kan präglas av stor förekomst av notblomster. När notblomster bildar bestånd med blomsterställningar ovanför vattenytan kallas sjön för notblomstersjö. nyckelart En art som har stor betydelse för andra arters överlevnad i ett ekosystem. Om en nyckelart avlägsnas, försvinner också andra arter. näringsämne En av de viktiga komponenterna i gröna växters fotosyntes. Kväve och fosfor är viktiga näringsämnen för växter. För alger kan också kisel vara ett mycket viktigt näringsämne. I fotosyntesprocessen behöver de gröna växterna, inklusive alger, klorofyll, solljus, koldioxid och näringsämnen för att producera biomassa och syre. Många andra kemiska grundämnen som svavel, järn och molybden (mikronäringsämnen), behövs också, men kan inte fungera som tillväxtbegränsande ämnen på samma sätt som de tre de övriga. näringsämnesbegränsning Eftersom kväve och fosfor är så viktiga (essentiella näringsämnen) talar man om kväve- respektive fosforbegränsning i sjöar och hav. Näringsämnesbegränsning betyder att om det finns lite eller inget alls kvar av dessa ämnen i vattnet i en för växterna/algerna tillgänglig form så omöjliggörs vidare tillväxt för algarterna i fråga. Dessutom måste näringsämnena finnas tillgängliga i rätt förhållande till varandra (16 kväveatomer för varje fosforatom). Vanligtvis är det kväve som är det tillväxtbegränsande näringsämnet men i vissa kustområden, och i de flesta sjöar är det tillgången på fosfor som begränsar algtillväxten. närsalt Se näringsämne. oavsiktlig introduktion När en art med människans hjälp oavsiktligt flyttats från ett område till ett annat. Definition enligt CBD: "Alla introduktioner som inte är avsiktliga". oavsiktlig primärintroduktion När en art har införts direkt från sitt naturliga utbredningsområde, utan att den som förde in arten hade detta medvetna syfte. Sjöfartens transport av vattenlevande organismer i barlastvatten eller genom påväxt på skrov är ett sådant exempel. Organismer kan också slinka med som fripassagerare vid en avsiktlig introduktion, till exempel parasiter på fisk till vattenbruk. oceanografi Läran om havet, dess biologi, fysik, geologi och kemi. OECD Organisation for Economic Co-operation and Development. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling. Internationellt organ med syfte att förbättra människors sociala och ekonomiska omständigheter utifrån ett globalt perspektiv. olagligt oljeutsläpp Ett oljeutsläpp till havs eller i en sjö är olagligt om det görs av fartyg under gång i strid mot gällande regler (till exempel internationella konventioner om förorening av fartyg). Huvuddelen, men inte alla, av de så kallade operationella oljeutsläpp som görs är olagliga och sker för att man på fartyget enkelt och kostnadsfritt skall bli av med oljerester, trots att det finns strikta regler om hur detta skall gå till för att inte äventyra miljön. oligotrof Näringsfattig. Motsatsen är näringsrik (eutrof). oljebekämpning De åtgärder som vidtas för att bekämpa oljeutsläpp till havs och åtföljande förorening av strandzonen. oljeskadeskydd Gemensam beteckning på de åtgärder som vidtas för att förebygga respektive bekämpa oljeutsläpp till havs och åtföljande förorening av strandzonen. omsättningstid Den tid det tar för vattnet i en sjö eller ett havsområde att helt bytas ut. omättad zon Markvatten är det vatten som finns i marken ovanför grundvattenytan. I detta övre område i marken, som kallas den omättade zonen eller markvattenzonen, finns det inte bara vatten utan också luft i porerna mellan jordpartiklarna. När växter tar upp vatten ur marken, vatten avdunstar vid markytan, eller vattennivån sänks genom dränering, minskar vattenfyllnadsgraden i porerna och när vatten rinner ner i marken (infiltreras) så ökar det. Den nedre, mättade zonen, kallas grundvattenzonen. Markvattnet har en nyckelroll i vattnets kretslopp, eftersom det är i den omättade zonen som det avgörs om det infiltrerade vattnet kommer att återgå till atmosfären som vattenånga eller om det kan transporteras vidare till grundvattnet. operationellt utsläpp Oljeutsläpp som görs från fartyg eller oljeplattform till havs vid normal drift. Operationella utsläpp kan bestå av förorenat ballastvatten, sköljvatten från tankrengöring, slagvatten från maskinrum och kölar, samt oljerester från tankar. operativ övervakning Övervakning enligt Vattendirektivet skall ske i form av kontrollerande övervakning, operativ övervakning respektive undersökande övervakning i ytvatten, grundvatten och skyddade områden. Operativ övervakning syftar till att beskriva vilken status de vatten har som inte uppnår målen för god vattenkvalitet, eller där det finns risk för att målen inte uppnås. Denna typ av övervakning skall även göras av vatten där det förekommer utsläpp av de prioriterade föroreningar som finns med i direktivets Bilaga X. Denna övervakningsform liknar den nuvarande svenska recipientkontrollen för ytvatten, men kommer att gå längre. Vid operativ övervakning skall mätningarna gälla den eller de biologiska kvalitetsfaktorer som är mest känsliga för den påverkan som vattnet utsätts för. Även förorenande ämnen skall mätas, liksom de hydromorfologiska parametrar som bedöms vara viktigast när det gäller påverkan på vattnets kvalitet. organiskt material Organiskt material innehåller kol (till skillnad från oorganiskt material som berggrund och metaller). Alla levande organismer har kol i sina vävnader, vilket utgör det organiska materialet. Begreppet organiskt material används som ett gemensamt begrepp för levande och döda organismer på land, i luften eller i vatten. Humus (humusämnen) som är också en del av det vida begreppet organiskt material, är en mörk organisk substans i mark och torv. Det bildas då döda växter och djur bryts ner i marken och humusämnen bildas. I denna process frigörs slutligen näringsämnen som var bundna i det organiska materialet och dessa återcirkuleras i systemet i växttillgängliga former. organism En biologisk enhet med förmåga att föröka sig eller på annat sätt överföra genetiskt material. Ospar Konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten (Convention for the Protection of the Marine Environment of the North-East Atlantic). Enligt Ospar-konventionen skall staterna "vidta alla tänkbara åtgärder för att förhindra och eliminera förorening, samt vidta nödvändiga åtgärder för att skydda havsområdet mot skadliga effekter av mänsklig aktivitet, i syfte att värna om människors hälsa och bevara de marina ekosystemen samt återupprätta havsområden som utsatts för skadlig påverkan". Förkortningen Ospar kommer från OS (Oslo) och PAR (Paris). Den nuvarande konventionen ersatte 1992 Oslokonventionen och Pariskonventionen, de tidigare två avtalen för miljön i Nordostatlanten. otolit Fiskar har hörselstenar, otoliter, i innerörat. Med hjälp av otoliter kan man bland annat åldersbestämma fisk. otolitkemi I otolitkemi studerar man den kemiska sammansättning av fiskars hörselstenar och kan dra vissa slutsatser om bland annat tillväxtområden. Metoden används framgångsrikt i till exempel studier av ål. OTS Omni Tracking Systems ltd. Europeisk återförsäljare av TerraVision med placering i Storbritannien. PAH:er Polycykliska aromatiska kolväten. PAH:er omfattar några hundra petroleumkolväten och är naturliga beståndsdelar i olja. När fossila bränslen förbränns, särskilt i liten skala, så bildas PAH-ämnen (ofullständigt förbrända kolväten) och kommer ut i luften eller i vatten. PAH:er kommer från förbränning i små anläggningar, från bilavgaser men också från naturliga fenomen som skogsbränder. panmiktisk En population där alla individer kan röra sig fritt och para sig med alla andra; typexempel är den europeiska ålen som har ett reproduktionsområde, Sargassohavet, och alla ålar som befinner sig i området kan i princip para sig med varandra. parfiske När två fiskefartyg fiskar tillsammans med ett gemensamt fångstredskap. patogen Sjukdomsframkallande organism, till exemplel en bakterie, ett virus eller en parasit. PBL Plan- och bygglagen. Innehåller bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om byggande. PCB:er Polyklorerade bifenyler. PCB är ett samlingsnamn på en grupp ämnen som omfattar ca 200 olika polyklorerade bifenyler. De är en grupp svårnedbrytbara (persistenta), klorerade organiska ämnen som ansamlas i levande organismer. PCB-ämnen är enkelt uttryckt oljor med olika tekniska användningsområden. PCD Policy Coherence for Development. EU:s samstämmighetspolitik för global utveckling. pelag, pelagial, pelagisk Pelagen eller pelagialen eller den pelagiska zonen är den fria vattenmassan i en stor sjö eller ett havsområde och livet i denna vattenmassa. Pelagisk betyder något som rör den fria vattenmassan, till exempel pelagisk fisk. pelagiala områden Pelagial är det öppna havet (eller sjön), motsats till kust- och strandnära områden. pelagiska arter Arter som lever i öppet hav, till exempel sill och makrill. pelagiskt redskap Redskap som fångar pelagiska arter, till exempel flyttrål. perenn Flerårig. Perenna växter övervintrar och återkommer, till skillnad från ettåriga (annuella) växter, flera år i rad. perkolation Vattnets långsamma rörelse genom lager av vattenmättat, poröst material. När vatten transporteras (silar ner genom) jord eller berg. permeabilitet Genomsläpplighet. persistent Stabil och därmed långlivad. Ett persistent ämne är svårnedbrytbart (organiska miljögifter) eller onedbrytbart (metaller). Se även POP. persistent organiskt ämne Långlivad (persistent), stabil organisk förening, långlivat organiskt ämne. Ämnen som blir miljögifter genom långsiktig verkan genom anrikning, bioackumulering och biomagnifikation tillhör de stabila, långlivade föreningarna. Se även POP. pesticid Kemiskt bekämpningsmedel. Kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer ställer till materiell skada eller orsakar sjukdom delas in i pesticider (alla kemiska bekämpningsmedel), bakteriecider (bakteriebekämpningsmedel), herbicider (växtbekämpningsmedel), fungicider (svampbekämpningsmedel) och insekticider (insektsbekämpningsmedel). PGU Politik för global utveckling, samstämmighetspolitik som beslutats av riksdagen, har som mål att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor. Sveriges politik för global utveckling handlar om gränsöverskridande frågor som får internationella effekter. pH-värde Mått på halten vätejoner i en lösning. En alkalisk eller basisk lösning har ett pH-värde som är högre än 7. Vid pH 7 är lösningen neutral, vid pH lägre än 7 är lösningen sur. plankton, planktonisk Små växter (alger) och djur som flyter fritt i havens och sjöarnas övre vattenlager. Algerna kallas för växtplankton, fytoplankton eller planktonalger, medan de små fritt flytande djuren kallas för zooplankton eller djurplankton. Med planktonisk menas något som flyter fritt i vattnet. Fytoplankton äts av zooplankton som i sin tur äts av större djur. Planktonorganismer som inte äts upp dör och faller till bottnen, där de i normala fall antingen äts upp av bottenlevande djur (som lever i eller på bottnen) eller bryts ner. planktonalger Små växter (alger) som flyter fritt i havens och sjöarnas övre vattenlager. Kallas även för växtplankton eller fytoplankton. polling Elektroniskt initierande från FMC av en form av automatisk rapport från, i detta fallet, en satellitföljare. Görs initieringen "utan text" erhålls en triggning till exempel frågan "Var är du?", "med text" går det att få till stånd till exempel ändringar av satellitföljarens rapporteringsfrekvens. pontokaspisk Svarta havet/Azovska sjön och Kaspiska havet utgör det så kallade pontokaspiska området. Arter från detta område brukar kallas pontokaspiska arter. POP Persistent Organic Compound. Långlivad (persistent), stabil organisk förening, långlivat organiskt ämne. Ämnen som blir miljögifter genom långsiktig verkan genom anrikning, bioackumulering och biomagnifikation tillhör de stabila, långlivade föreningarna. POPs-konventionen Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar (Stockholm Convention on Persistent Organic Pollutants, POPs). Konventionen är ett globalt avtal som syftar till att skydda människors hälsa och miljön från långlivade organiska föroreningar. population En samling individer av en art inom ett visst område, med en viss genetisk sammansättning. Individerna förekommer i mer eller mindre avgränsande grupper inom artens utbredningsområde. porositet Med jordens porositet menas porvolymens andel av den totala jordvolymen. Det är alltså hålrummens andel av den totala volymen. predation Jakt efter föda. predator Rovdjur av alla arter. prediktera Förutsäga. primär introduktion När man avsiktligt eller oavsiktligt hjälpt arten att göra den första förflyttningen, till exempel från ett havsområde till ett annat. Nästa steg, sekundär introduktion, är att en avsiktlig eller oavsiktligt införd organism av egen kraft kan sprida sig vidare till andra områden än där den först togs in. primärproduktion I vattenmiljö: När alger och andra vattenlevande växter fotosyntetiserar och delar sig. Primärproduktion är den första byggstenen i den näringsväven. primär skyddszon Vattenskyddsområden för yt- eller grundvattentäkter indelas i olika zoner: Vattentäktszon, primär skyddszon, sekundär skyddszon och tertiär skyddszon. En primär skyddszon skall avgränsas så att rinntiden i en sjö/ett vattendrag medger att en olyckshändelse (som kan leda till vattenförorening) hinner upptäckas och åtgärder vidtas innan föroreningen når vattentäktszonen. prioriterat farligt ämne Se prioriterat ämne. prioriterat ämne I Vattendirektivet finns en förteckning över 33 prioriterade ämnen eller ämnesgrupper (föroreningar), varav 11 identifierats som prioriterade farliga ämnen. För de ämnen som nu finns med på listan föreslås åtgärder för att minska eller fasa ut utsläppen av ämnena och utarbeta gemensamma kvalitetsstandards (den svenska benämningen på dessa "quality standards" är ännu inte helt klar). Bedömningen om ett vatten uppnår god kemisk status bygger mycket på förekomst av dessa prioriterade ämnen. produktionsvatten Det vatten som naturligt finns i en oljekälla samt så kallad injektionsvatten som ibland används för att transportera råoljan till borrhålet när oljan inte kan utvinnas under självtryck. PSSA Particular Sensitive Sea Area. En skyddsklassning av särskilt känsliga havsområden, som görs inom ramen för MARPOL-konventionen. För att kunna klassas som ett särskilt känsligt havsområde måste ett område uppfylla tre villkor: Området måste bevisligen vara av ekologisk, social, kulturell, ekonomisk samt vetenskaplig betydelse, internationell sjöfart kan skada området och lämpliga skyddsåtgärder skall kunna vidtas inom ramen för Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) arbete. Östersjöområdet fick våren 2004 klassningen PSSA. PSU Practical salinity unit. Enhet för salthalt, ungefär motsvarande promille. Salthalten i vatten uttrycks i PSU eller i promille. punktkälla En föroreningskälla är ursprunget till utsläpp av ämnen som förorsakar miljöeffekter. Man skiljer mellan mänskliga (antropogena) och naturliga källor, mellan punktkällor och diffusa källor, samt mellan landbaserade och havsbaserade källor. En punktkälla kan vara såväl stationär som rörlig. Man kan säga att punktkällor har något slags konstruerat utsläpp som till exempel ett avloppsrör eller en skorsten. De kan vara klart urskiljbara — en fabrik, ett kraftverk, ett reningsverk, ett industrikomplex, ett fordon — och föremål för särskilda villkor för sin verksamhet. Man kan, åtminstone rent teoretiskt, stänga en punktkälla från en dag till nästa. Till skillnad från punktkällor så är de diffusa källorna mycket svårare att avgränsa och åtgärda. En diffus föroreningskälla kan vara en jord som på grund av naturliga processer fortsätter att läcka näringsämnen i årtionden trots att inga nya gödselmedel tillförs. Exempel på diffusa källor år läckage av näringsämnen från jordbruks- och skogsmark, läckage av olika ämnen från avfallstippar och gruvavfall, de gemensamma utsläppen som fortfarande sker från trafiken och annan förbränning (även om varje enskilt fordon eller kraftverk är en punktkälla) etcetera. Åtgärder för att motverka utsläpp från diffusa källor måste inriktas på de sätt på vilka olika ämnen hanteras inom jord- och skogsbruk, transporter, energiproduktion och avfallshantering etcetera. pyknoklin Ett gränsskikt som bildas mellan vattenmassor med olika täthet (beroende på olika salthalt eller temperatur). Det kan vara ett salthaltssprångskikt, ett mera permanent gränsskikt mellan vattenlager med olika salthalt, eller ett temperatursprångskikt ett mera säsongsberoende gränsskikt mellan vattenlager med olika temperaturer. Kommer av ordet pyknos = täthet. påväxt, påväxtmedel Alger och djur som fäster vid fasta ytor, till exempel båtskrov, hamnkonstruktioner och anläggningar för odling av fisk och skaldjur kallas påväxtorganismer. Ett exempel i Östersjön är havstulpaner, som växer på båtskrov. Påväxtmedel—antifoulingmedel—är de medel som används för att hindra påväxt. Metallorganiska föreningar, som innehåller både kol och metaller, och då särskilt tennorganiska föreningar som tributyltenn (TBT) är ett stort problem i vattenmiljö. TBT har använts som bekämpningsmedel i bottenfärger för att skydda fartyg och hamnkonstruktioner, liksom anläggningar och redskap för vattenbruk och fiske, från påväxt av alger och djur. Tennorganiska föreningar, som är fettlösliga, är akut toxiska för de organismer man vill ta död på, men även för andra växt- och djurarter, däribland plankton, bottendjur, snäckor och ostron. påväxthindrande system Behandling med olika medel eller metoder på fasta ytor som båtskrov, hamnkonstruktioner och redskap för vattenbruk för att hindra påväxt av vattenorganismer. Kallas också antifoulingsystem. RAC Regional advicatory council. Regionala rådgivande nämnder, som har inrättats av EU. Det finns sju RAC:er för olika havsområden (2009). Ramdirektivet Ramdirektivet för vatten (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område) kallas ofta för Vattendirektivet eller Ramdirektivet. Det finns emellertid fler Ramdirektiv inom EG-rätten (EU:s lagstiftning) så det kan vara något missvisande att bara säga "Ramdirektivet". Ramdirektivet för vatten Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område) kallas ofta för Vattendirektivet eller Ramdirektivet. Syftet med direktivet är att skapa en helhetssyn på Europas och de enskilda ländernas vattenresurser och att få en enhetlig, sammanhållen och övergripande lagstiftning för vatten. Länderna skall arbeta på ett nytt sätt i sin vattenförvaltning och utgå från avrinningsområden (naturens egna vattengränser) och inte från av människan införda administrativa gränser för att komma till rätta med brister i vattenmiljö och vattenkvalitet. Vattendirektivet omfattar alla typer av ytvatten (sjöar, vattendrag och kustvatten) och grundvatten, men inte öppet hav. Direktivet trädde i kraft den 22 december 2000 och skall vara genomfört i medlemsländerna år 2015. randhav Oceanerna har ett antal bihav, som i sin tur kallas medelhav eller randhav. Medelhaven omges nästan helt av landmassor och är "vikar" av oceanerna, medan randhaven ligger längs kontinenterna och deras fastlandskuster och skiljs från oceanerna av öar, ögrupper eller halvöar. recipient Vattenområde som används som mottagare av orenat eller renat avloppsvatten eller dagvatten. recipientkontroll Kontroll som görs för att belysa miljöfarliga verksamheters verkningar i miljön, framför allt i ytvatten. Den så kallade samordnade recipientkontrollen i Sverige görs i ett 80-tal program i mer än 2 000 sjöar och vattendrag. Enligt miljöbalken är miljöstörande anläggningar skyldiga att känna till den påverkan de står för. Det är vanligt att flera parter samordnar denna miljöövervakning till ett samordnat recpientkontrollprogram. referensförhållande Det tillstånd som råder om ett vatten är relativt opåverkat av mänskliga verksamheter. Det som enligt Vattendirektivet betraktas som hög ekologisk status, hög kemisk status eller hög kvantitativ status motsvaras av referensförhållandet, det vill säga ett vatten i nästan "naturtillstånd". regional introduktion En avsiktlig primärintroduktion där inhemska organismer flyttas inom gränserna för ett havsområde. regleringsmagasin En uppdämd vattendragssträcka eller sjö, där vatten förvaras för att användas i vattenkraftverk för kraftproduktion. rekrytering Det årliga tillskottet av ungfisk till det fiskbara fiskbeståndet. Den ålder vid vilken en årsklass rekryteras till fisket varierar från bestånd till bestånd. rekryteringsmodeller Modeller som används för att uppskatta den kvantitet ung fisk som årligen tillkommer i beståndet. Rening av avloppsvatten från tätbebyggelse Direktivet om rening av avloppsvatten från tätortsbebyggelse, 91/271/EEG. reningsverk Anläggning som på olika sätt behandlar avloppsvatten och dagvatten för att rena det från olika föroreningar så att det renade vattnet kan släppas ut i en mottagande sjö eller vattendrag (recipient) och avloppsslammet skall kunna användas som till exempel gödningsmedel i odling. restvatten Behandlat avloppsvatten ("renat avloppsvatten"). Det renade avloppsvatten som släpps ut i en recipient. RFB Regional Fishery Bodies, en grupp av stater eller organisationer som är parter i internationell fiskeriförvaltning. rinnande vatten Rinnande vatten är bäckar, åar, floder och älvar (lotiska miljöer) till skillnad från sjöar och dammar (lentiska miljöer). RNA Ribonucleic acid = ribonukleinsyra, en makromolekyl i levande organismer som består av sammankopplade nukleotider. rotzonsanläggning En ytlig markbädd som används för att rena avloppsvatten. Ytan är bevuxen med växter, huvudsakligen vass, och reningen sker i växternas rotzon (växterna tar upp näringsämnen ur avloppsvattnet). RSS RSS är ett standardformat för att leverera nyhetsrubriker och sammanfattningar. RSS står för: 1. RDF Site Summary 2. Really Simple Syndication 3. Rich Site Summary(Nr 1 är nyaste uttydningen, nr 3 är den äldsta.) RT-38 Rikets koordinatsystem 1938, baserad på den andra rikstrianguleringen. Ett så kallat geodetiskt datum. RT-90 Rikets koordinatsystem 1990, baserad på den tredje rikstrianguleringen (1967 - 1982). Ett så kallat geodetiskt datum. råvatten Obehandlat grund- eller ytvatten avsett för användning för dricksvattenframställning. rörspetsbrunn En vattenbrunn för att utnyttja grundvatten kan vara en (berg) borrad brunn eller en grävd brunn. Brunnen kan också vara en filterbrunn eller rörspetsbrunn. Rörspetsbrunnen består av ett rör med en perforerad spets i botten som slås ner i vattenförande jordlager, vanligen sand och grus. Rörspetsbrunnen är endast lämplig när grundvattenytan inte ligger djupare än 5—6 m under markytan eftersom det är svårt att hämta upp vatten när sugpump är det enda pumpalternativet. rötning, rötslam Avloppsslam från reningsverk måste behandlas på olika sätt (förtjockning, stabilisering och avvattning). Rötning är ett sätt att stabilisera slammet, vilket minskar risken för att det skall lukta. Vid rötningen, som är en nedbrytningsprocess i syrefri miljö, bildas metan (biogas) och koldioxid. Slammet som behandlats genom rötning kallas rötslam. sakägare En person som i juridisk mening är berörd av en särskild fråga. Om det inom ramen för ett åtgärdsprogram för förbättrad miljökvalitet ställs krav på att en person eller ett företag eller en markägare eller liknande vidtar vissa åtgärder är personen/företaget/markägare att betrakta som sakägare. salinitet Se salthalt. salthalt Vatten i hav, sjöar och vattendrag innehåller salter, främst natriumklorid (NaCl) men också mindre mängder svavel, magnesium, kalcium och kalium. Ju mera salt, desto saltare och mer "marint" är vattnet. Saltalten uttrycks i psu (practical salinity unit, "tillämpad salthaltsenhet") eller i promille (tusendelar). Oceanernas vatten har en salthalt på i genomsnitt 35 psu, varierande emellan 33 och 38 psu (kan vara ännu högre) beroende på tillflöde och avdunstning (evaporation). Vatten med en salthalt under 30 psu betecknas som brackvatten. Färskvatten har en salthalt under 1-2 psu. Östersjön är världens nästa största brackvattenhav, bara Svarta havet är större. Brackvattensförhållanden finner man också i flodmynningsområden (estuarier) och i andra områden där saltare vatten möter utflöden från floder. salthaltsgradient Det finns en markant salthaltsgradient i haven runt Sverige, dels från de nästan oceaniska förhållandena i norra Kattegatt (hög salthalt i både ytvatten och bottenvatten) till förhållandena i norra Bottenviken med nästan sötvattenförhållanden i ytvattnet och låg salthalt i bottenvattnet, dels inom Östersjön, från Kattegatt i sydväst till Bottenviken i norr. Gradient är termen som anger hur storheten salthalt förändras i rummet (haven runt Sverige, där de ingående havsområdena har kontakt med varandra och det sker ett utbyte av vatten). salthaltssprångskikt Haloklin. En mer eller mindre permanent barriär som bildas mellan vattenmassor med olika salthalt (salinitet). Vatten med hög och låg salthalt, liksom varmt och kallt vatten, kan på grund av skillnaderna i täthet bilda olika lager i samma område — stratifiering eller skiktning. Ju saltare ett vatten är, desto större täthet har det och desto "tyngre" är det. Kallare vatten är också tyngre än varmare vatten med samma salthalt. Varmare och mindre salt vatten "flyter ovanpå" kallare och saltare vatten. Ett gränsskikt mellan två vattenlager med olika temperatur kallas för termoklin (temperatursprångsikt). saltsjö En sjö vars vatten har en salthalt på minst tre psu (practical salinity unit). Den övre gränsen kan dock gå mycket högt och vara i nivå med salthalten i världshavet. Det finns också saltsjöar som har en saltvattensdel och en sötvattensdel. Typiskt för saltsjöar är att de inte har något eller har ett mycket litet utflöde. De salter som är lösta i det tillrinnande vattnet koncentreras därför genom avdunstningen. Följaktligen är saltsjöar vanligast i ökenområden, där avdunstningen är hög. Saltsjön En fjärd i Stockholms inre hamn, mellan Lilla Värtan och Strömmen. Genom Norrström strömmar Mälarens vatten till den saltare Saltsjön. saltvatten Vatten betraktas som saltvatten så snart det innehåller så stora mängder salter att det inte är tjänligt som dricksvatten. Den gränsen går redan vid en salthalt av 0,5 psu (tidigare uttryckt som promille). Oceanernas vatten har en salthalt på i genomsnitt 35 psu, varierande emellan 33 och 38 psu (kan vara ännu högre) beroende på tillflöde och avdunstning. Vatten med en salthalt under 30 psu betecknas som brackvatten. Färskvatten har alltså en salthalt under 0,5 psu. saltvatteninträngning Saltvatteninträngning i grundvattenakviferer är ett stort problem i många kustområden i världen, inklusive i Östersjön. När man i kustzonen har så stora vattenuttag att grundvattennivå sänks och nybildningen av vatten inte hinner hålla jämna steg med uttaget hålls saltvatten från havet inte tillbaka utan tränger in i grundvattenförande skikt. När detta väl har hänt kan grundvattnet förbli förorenat av salt under lång tid framåt. Saltvatten kan också tränga in i brunnar nära kusten vid översvämningar. saltvattensinflöde Om det inte vore för de ständiga vanligtvis små inflödena av saltvatten som förekommer under hela året genom Stora Bält, Lilla Bält och Öresund skulle Östersjön redan för många år sedan ha förvandlats till en gigantisk sötvattensjö. Saltvatteninflöden — periodiska och mycket viktiga inflöden från Skagerrak och Nordsjön av salt, syrerikt vatten med hög täthet (som gör detta vatten tyngre än brackvattnet) är undantaget från den dominerande färskvattentillförseln. Större inflöden då vattnet även i de djupaste bassängerna i Östersjön byts ut, kan bara äga rum under mycket speciella väderförhållanden, under senhöstar och vintermånader då mycket starka stormvindar kan skapas i lågtrycksområden. Detta sker emellertid mycket sällan, vanligen med tiotals års mellanrum. samordnad recipientkontroll Den så kallade samordnad recipientkontrollen i Sverige görs i ett 80-tal program i mer än 2 000 sjöar och vattendrag. Systemet med recipientkontroll byggdes upp innan man började inse betydelsen av att se belastningen på vatten i ett avrinningsområdesperspektiv. När man kontrollerar kvaliteten på vatten bör det finnas god kunskap om vilka föroreningskällor som finns på land, i avrinningsområdet, och vilka förändringar som sker i belastningen från dessa källor. Eftersom det saknas en sådan koppling i dagens recipientkontroll har denna övervakning vissa brister som stöd för studier av orsak och verkan. sanitet Ett samlingsbegrepp för anordningar (toaletter, handfat, dusch, bad, vatten in och avlopp ut) och utrymmen som ger förutsättningar för att kunna sköta sin personliga hygien och utföra sina behov på ett regelbundet och icke hälsofarligt sätt. "Vatten och sanitet" står för tekniska anordningar och förutsättningar för tillgång till hälsosäkert vatten, möjlighet att sköta sin personliga hygien samt tekniska anordningar för ett hälsosäkert omhändertagande av avloppsvattnet. sankmark Vattendränkt mark. Våtmark. satellitföljare Se terminal. SEAFDEC South East Asian Fisheries Development Center. Sydostasiatiskt fiskeriutvecklingscenter, en mellanstatlig organisation för hållbart fiske i regionen som bildades 1967. Medlemsstaterna är Brunei, Burma, Filippinerna, Indonesien, Japan, Kambodja, Laos, Malaysia, Singapore, Thailand och Vietnam. sediment Det material som bildar en mjuk sjö- eller havsbotten (se mjukbotten). sedimentation Då organiskt material i vattnet (döda växter och djur), liksom humusämnen och oorganiskt material (sand, grus, lerpartiklar etc.) som transporterats från land ut i sjön eller havet, faller ner (deponeras) på havsbottnen. Det oorganiska material som regnar ner på bottnen måste brytas ner. Vid nedbrytningen förbrukas syre och när det produceras för mycket material som sedan sedimenterar finns det risk före att det uppstår syrebrist i bottenvattnet på stora djup under ett språngskikt. sedimentbotten Mjuk sjö- eller havsbotten, bildad av sediment. Se mjukbotten. sedimenttransport När sediment förflyttas från en plats till en annan med hjälp av vattnet i ett vattendrag. sekundär introduktion När en avsiktligt eller oavsiktligt introducerad organism av egen kraft eller med utomstående hjälp sprider sig vidare ("rymmer") till andra områden än där den först togs in. Fisk från vattenbruk, akvariefiskar och akvarieväxter, vattenväxter, levande agn och levande förpackningsmaterial samt organismer på infekterade fiskredskap är exempel på sekundär introduktion. Sekundärintroduktioner kan också ske efter oavsiktlig introduktion i vattenbruk (fripassagerare vid import av vattenbruksorganismer) eller med fartyg (bottenlevande och frisimmande organismer som tar sig vidare i vattenmiljön). sekundärproduktion I vattenmiljöer svarar alger och andra växter, liksom bakterier och andra mikroorganismer, för en betydande primärproduktion (första byggstenen i den näringsväven). De mikroskopiska växterna och mikroorganismerna utgör föda för små fritt svävande djur (djurplankton) eller för små bottenlevande djur. Som nästa länk i kedjan utgör djurplankton sekundärproduktionen. Djurplankton äts i sin tur av större djur, inklusive fisk, eller faller till botten och blir till mat för bottenlevande djur. sekundär skyddszon Vattenskyddsområden för yt- eller grundvattentäkter indelas i olika zoner: Vattentäktszon, primär skyddszon, sekundär skyddszon och tertiär skyddszon. En sekundär skyddszon skall skydda vattendraget/sjön från föroreningsspridning via avrinning direkt på marken och/eller via grundvattnet. separata system Duplikatsystem. Ett system för transport av avloppsvatten, där man har två separata ledningar, en för spillvatten (avloppsvatten, gråvatten) och en för dagvatten (från hårda ytor utomhus) och eventuellt även dränvatten. Att i stället ha en gemensam ledning för spillvatten, dagvatten och dränvatten från fastigheters dräneringssystem kallas kombinerat system. SFR Sveriges Fiskares Riksförbund, en organisation för Sveriges yrkesfiskare. Siksjö Sjö i Norrland där en eller flera arter av sik dominerar fiskfaunan. siktdjup Vattnets "genomskinlighet", ett mått hur djupt ner i vattnet man kan se med blotta ögat, det vill säga hur grumligt av partiklar vattnet är. Se grumlighet och turbiditet. SILVA Projekt SILVA (Skyddsridåer Längs Vattendrag) genomfördes 1995-2000 för att studera hur avverkningar längs vattendrag kan utformas för att minimera påverkan på fisk samt övriga vattenlevande djur och växter. sjö En mer eller mindre permanent vattensamling i en naturlig sänka i jordytan. En sjö har vanligtvis bara ett utlopp, men det finns också sjöar som har flera utlopp eller som helt saknar utlopp. En sjö kan vara en sötvattensjö eller en saltsjö (sjö med salt vatten). Om man skapar en sänka för att skapa en sjö benämns detta reservoar. Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) är en sjö "en förekomst av stillastående inlandsytvatten". sjöfågel Fåglar som lever i och vid vatten (sjöar och hav). sjögräsäng Större område med blomväxter på mjukbotten. sjömil Se nautisk mil. sjöreglering Ändring av vattenståndet i en sjö. Många stora sjöar i Sverige har reglerats för olika ändamål (jordbruk, för att få mer odlingsbar mark, liksom för bevattningsändamål, vattenförsörjning eller sjöfart). Med reglering menas till exempel att sänka en sjö (torrläggning i olika stor omfattning) eller att man dämmer upp vatten i magasin. sjösänkning En form av sjöreglering i syfte att ändra vattenståndet i sjön. Många stora sjöar i Sverige har reglerats för olika ändamål (jordbruk, för att få mer odlingsbar mark, liksom för bevattningsändamål, vattenförsörjning eller sjöfart). Med reglering menas till exempel att sänka en sjö (torrläggning i olika stor omfattning) eller att man dämmer upp vatten i magasin. sjöterritorium Ett lands sjöterritorium — landets inre vatten och landets territorialvatten — delas fiskerättsligt in i enskilt vatten och allmänt vatten. skadlig algblomning Att planktonalger (fytoplankton) blommar är naturligt förekommande fenomen. Ungefär 300 arter mikroalger har rapporterats tidvis bilda massförekomster (blomningar) i havsområden i olika delart av världen. Nästan en fjärdedel av dessa arter är kända för att kunna producera giftiga ämnen. Bland forskarna kallar man mycket stora eller giftiga algblomningar för "skadliga algblomningar" (Harmful algal bloom, HAB). Giftbildande alger kan förorsaka omfattande fiskdöd, förorena skaldjur med gifter, och förändra ekosystem på ett sätt som människor uppfattar som skadligt. I en bred klassificering av HAB skiljer man på två grupper av organismer: sådana som producerar gifter och som kan förorena skaldjur och döda fisk, samt sådana organismer som producerar stora mängder biomassa, vilket kan leda till syrebrist och urskiljningslös död bland marina organismer då man når upp till mycket stora individtätheter. Vissa HAB uppvisar båda egenskaperna. Skagerrak Det ena av de två havsområden (det andra är Kattegatt) som ingår i vad som brukar kallas Västerhavet. Skagerrak är att betrakta som en stor vik av Nordsjön och därmed av Nordostatlanten. Medeldjupet är 174 meter, vilket gör Skagerrak till det djupaste av de svenska havsområdena. skaldjursvatten EG-direktivet om kvalitetskrav för skaldjursvatten (79/923/EEG). Kommer att upphävas 2013 med anledning av genomförandet av Vattendirektivet. skiktning När vattenmassor med olika salthalt eller olika temperatur bildar lager eller skikt i en sjö eller ett havsområde. Eller när distinkta lager bildas i sedimenten på bottnen. Vatten med hög respektive låg salthalt, liksom kallt och varmt vatten, kan bilda skikt eller lager i samma vattenområde. Detta kallas för skiktning eller stratifiering och gränsskikten, eller barriärerna, kallas för salthaltssprångskikt (haloklin) mellan vattenmassor med olika salthalt och temperatursprångskikt (termoklin) mellan vattenmassor med olika temperatur. Stratifiering/skiktning kan också utbildas i sedimenten på bottnarna. Detta kallas laminering och laminerade sediment är ett tecken på syrebrist i bottenzonen. skogssjö Sjö i skogsbygd, där tillrinningsområdet huvudsakligen består av skogsmark. skyddszon Vattenskyddsområden för yt- eller grundvattentäkter indelas i olika zoner: vattentäktszon, primär skyddszon, sekundär skyddszon och tertiär skyddszon. Skärgårdshavet Ett havsområde i Östersjön. Skärgårdshavet och Ålands hav skiljer Bottniska viken från Egentliga Östersjön. Både Skärgårdshavet och Ålands hav är relativt grunda områden och mycket rika på öar. I Skärgårdshavet finns flera tusen öar och skär. slagvatten Det "tvättvatten" som bildas vid rengöring av ett fartygs maskinrum och köl. Innehåller olja. slam Den rest som blir kvar efter rening av avloppsvatten eller råvatten som bereds för att användas som dricksvatten. Avloppsslammet måste behandlas på olika sätt (förtjockning, stabilisering, avvattning) för att bli smittfritt och även bättre kunna hanteras och återanvändas. slipping Fångsten släpps utan att ha tagits ombord eftersom den saknar kommersiellt intresse. sluten akvifer En akvifer är en geologisk bildning som har så stor lagringskapacitet och är så genomsläpplig att grundvatten kan utvinnas ur den i användbara mängder. I en akvifer kan det finnas ett eller flera grundvattenmagasin. En akvifer kan vara en öppen akvifer eller en sluten. I en öppen akvifer sammanfaller grundvattenytan med grundvattenzonens övre gräns. En sluten akvifer kan uppkomma om till exempel sandjord överlagras av lera, som då fungerar som ett lock. slättsjö Sjö i slättlandsområde, i Sverige företrädesvis i södra Sverige. Dessa sjöar är ofta näringsrika och har ett rikt växt- och djurliv. smolt Ungar av laxfiskar som är färdiga att vandra ut i havet. snabbfilter Sandfilter som används i ett vattenverk för att vyskilja material, till exempel restflockar från kemisk fällning. Snabbfilter har grövre sand än långsamfilter. SNAC Single Network Access Code. Används av Inmarsat för satellitkommunikation. sockelhav Runt kontinenterna ligger kontinentalsockeln, som är landmassans fortsättning ut i havet. Kontinentalsockeln täcks av de förhållandevis grunda kusthaven. Kusthaven — eller sockelhaven som de också kallas — är sällan djupare än ca 200 meter och i många fall betydligt grundare än så. Eftersom kontinentalsockeln varierar mycket i bredd utanför olika landmassor är också utbredningen av de grunda kusthaven mycket varierande. Kusthaven utgör i sig mindre än 10 procent av världshavets totala yta. specialområde Special Area. En skyddskategori som, enligt MARPOL-konventionen om förorening från fartyg, kan ges till ett känsligt havsområde. I specialområden gäller särskilt stränga regler för olika typer av utsläpp från fartyg, inklusive utsläpp av olja och oljehaltigt avfall. Status som specialområde kan ges till havsområden som på grund av sina speciella oceanografiska och ekologiska förhållanden anses vara extra känsliga för olika typer av störningar/utsläpp med mera. Länderna som omger ett specialområde skyldiga att se till att det i hamnarna finns tillräcklig kapacitet i form av mottagningsanläggningar (fasta eller mobila) till vilka fartygen skall kunna lämna oljeförorenat ballastvatten och annat oljehaltigt avfall. Både Östersjön och Nordsjön, inklusive Skagerrak, är specialområden enligt MARPOL. spillvatten Avloppsvatten. Begreppet används om avloppsvatten från bad, disk och tvätt i främst hushåll (gråvatten eller BDT-vatten), avloppsvatten från toaletter (svartvatten) och avloppsvatten från industrier. spridningsvägar Vägar och mekanismer för introduktion och spridning av invasiva främmande arter. Begreppet används inom EU för att på olika sätt identifiera och åtgärda spridningsvägar för främmande arter. språngskikt Gränsskikt mellan två vattenmassor med olika salthalt eller olika temperatur. Se Salthaltssprångskikt (Haloklin) och temperatursprångsskikt (termoklin). SSB Spawning Stock Biomass, Lekbiomassa/lekbestånd, den del av beståndet som uppnår könsmognad. stagnation När vattnet i ett område har mycket lång omsättningstid (det tar mycket lång tid för allt vatten i området att bytas ut) talar man om stagnanta förhållanden, att vattnet är "stillastående". Begreppet stillastående är dock inte korrekt, eftersom ett visst vattenutbyte alltid sker. STECF The Scientific Technical and Economic Committe on Fisheries. EU:s vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommitté för fiskerinäringen. För genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken har kommissionen tillsatt en kommitté med experter inom marinbiologi, fiskerivetenskap, redskapsutveckling och fiskeriekonomi. stor spridning En invasiv främmande art vars population har passerat etableringsskedet. Det innebär att en population är livskraftig och har spridit sig och koloniserat en stor andel av det potentiella utbredningsområde där arten kan överleva och reproducera sig. stratifiera Indela i skikt eller klasser. stratifiering När vattenmassor med olika salthalt eller olika temperatur bildar lager eller skikt i en sjö eller ett havsområde. Eller när distinkta lager bildas i sedimenten på bottnen. Vatten med hög respektive låg salthalt, liksom kallt och varmt vatten, kan bilda skikt eller lager i samma vattenområde. Detta kallas för skiktning eller stratifiering och gränsskikten, eller barriärerna, kallas för salthaltssprångskikt (haloklin) mellan vattenmassor med olika salthalt och temperatursprångskikt (termoklin) mellan vattenmassor med olika temperatur. Stratifiering/skiktning kan också utbildas i sedimenten på bottnarna. Detta kallas laminering och laminerade sediment är ett tecken på syrebrist i bottenzonen. stråkande vatten Vatten med en strömhastighet som är högre än utbredningshastigheten hos en våg. Stråkande vatten genomkorsas ofta av diagonala stående vågor. ström Större svenska strömvatten kallas oftast älv (ett vattendrag med omväxlande forsar, fall och avsnitt av lugnvatten). Ström är en mer ovanlig beteckning, men förekommer om större vattendrag som till exempel Motala ström. strömmande vatten Med strömmande vatten menas i allmänhet vatten som rör sig med en hastighet av cirka 0,2—1,5 meter per sekund. Också vattendragets storlek avgör. Om vattnet i ett litet vattendrag rör sig med en hastighet av minst 0,7 meter per sekund har man ett forsande vatten. sumpskog Skogsbevuxna våtmarker kallas ofta sumpskog, men våtmarksskogar är ett bättre ord på dessa miljöer som är både våtmark och skog. För att kallas sumpskog eller våtmarksskog skall krontäckningen vara minst 30 procent och trädhöjden minst tre meter. surstöt Vid snösmältningen på våren frigörs mycket försurande ämnen som lagrats i snön. Denna kraftiga sänkning av pH i mark och vatten kallas surstöt. svartvatten Det avloppsvatten (spillvatten) som är spolvatten från toaletter och innehåller urin och fekalier. svavelväte, svavelvätebotten Svavelväte är en giftig gas som bildas i havs- eller sjöbottnar med total syrebrist. I bottenområden med mycket låga syrehalter eller total syrebrist finner man gradvis allt färre bottenlevande djur över mindre områden på bottnen. När de bottenlevande djuren försvinner upphör processen bioturbation. Nedbrytningen på och i bottnarna utförs normalt av bakterier och svampar med hjälp av syre. Utan syre blir det ingen normal nedbrytning av det material som "regnar" ned från vattenlagren ovanför. I stället tar sådana bakterier över som kan få den energi och det syre som de behöver från nitrat- och sulfatjoner i stället för från syremolekyler. Den fortsatta nedbrytningsprocessen som utnyttjar sulfat resulterar i bildningen av svavelväte, en vattenlöslig, illaluktande och mycket giftig gas som gör liv på bottnarna omöjligt för alla livsformer utom för vissa bakterier. Svavelvätebottnar kallas ofta för döda bottnar, men detta är ett tillstånd som kan förändras (reversibelt tillstånd). Sådana bottnar borde därför mera korrekt kallas för "temporärt livlösa". Om syreförhållandena och eutrofieringstrycket förändras till det bättre kan de första djuren återvända inom några veckor och bottnarna kan gradvis återkoloniseras. SWEREF 99 Ett svenskt tredimensionellt system. (Ellipsoiden GRS 1980). Systemet är en förtätning av det europeiska systemet EUREF 89. För tekniskt bruk kan det anses vara ekvivalent med WGS 84. syrebrist Normalt skall det finnas syre i hela vattenmassan, från ytan till botten. Syrgas från luften löses i ytvattnet, alger och andra vattenlevande växter producerar syre som en del av sin fotosyntes, syrerikt vatten från ytan blandas vertikalt ner i djupare vattenlager, och syrerikt bottenvatten kan transporteras med strömmarna längs havsbottnen från andra havsområden. Begreppet anoxia används för att beskriva ett tillstånd av total syrebrist i djupare liggande områden, under ett språngskikt. Detta betyder att det inte finns något syre kvar eller att syrehalten är så extremt låg i havsbottnen eller i vattnet ovanför bottnen att inga högre livsformer kan överleva. Om syrehalten är mycket låg, men fortfarande tillräckligt hög för att vissa former av högra liv med nöd och näppe skall kunna överleva talar man om syrefattiga förhållanden (hypoxia). Syrefattiga förhållanden anses råda om syrehalten är mindre än 1—2 ml/liter vatten. Vissa djur dör inte förrän syreinnehållet är under 0,5 ml/liter vatten, medan andra inte kan överleva vid halter under 2 ml/liter vatten. syrefattiga förhållanden Normalt skall det finnas syre i hela vattenmassan, från ytan till botten. Syrgas från luften löses i ytvattnet, alger och andra vattenlevande växter producerar syre som en del av sin fotosyntes, syrerikt vatten från ytan blandas vertikalt ner i djupare vattenlager, och syrerikt bottenvatten kan transporteras med strömmarna längs havsbottnen från andra havsområden. Begreppet anoxia används för att beskriva ett tillstånd av total syrebrist i djupare liggande områden, under ett språngskikt. Detta betyder att det inte finns något syre kvar eller att syrehalten är så extremt låg i havsbottnen eller i vattnet ovanför bottnen att inga högre livsformer kan överleva. Om syrehalten är mycket låg, men fortfarande tillräckligt hög för att vissa former av högra liv med nöd och näppe skall kunna överleva talar man om syrefattiga förhållanden (hypoxia) Syrefattiga förhållanden anses råda om syrehalten är mindre än 1—2 ml/liter vatten. Vissa djur dör inte förrän syreinnehållet är under 0,5 ml/liter vatten, medan andra inte kan överleva vid halter under 2 ml/liter vatten. syrefria bottnar Djupbottenområden som temporärt eller mer permanent saknar djurliv på grund av svår syrebrist. Kallas ofta "döda bottnar", men temporärt livslösa bottnar är ett mer korrekt uttryck, eftersom även en "död" botten kan få liv igen om syreförhållandena förbättras så att djurlivet kan återvända. särskild vattenförekomst En särskild vattenförekomst, enligt Vattendirektivet, kan vara ett naturligt vatten, ett kraftigt modifierat eller konstgjort ytvatten eller grundvatten. Ett särskilt vatten har ett naturligt tillstånd av lång återhämtningstid eller är så påverkat av mänsklig verksamhet att det över huvud taget inte går att åstadkomma god ekologisk vattenstatus. Ett annat skäl kan vara att det, på grund av vattnets naturliga egenskaper eller graden av mänsklig påverkan på vattnet, blir oproportionerligt dyrt att vidta de åtgärder som behövs för att nå miljömålen. Det är inte klarlagt vilka vatten som kan komma att klassas som särskilda vattenförekomster, men vatten som påverkas av kraftverk, avloppsreningsverk och vissa industrianläggningar skulle kunna räknas in i kategorin. Ett "låst" vatten uppströms kan också räknas dit, om verksamheterna nedströms gör att vattnet uppströms inte kan ges rätta förutsättningar att få god ekologisk kvalitet. särskilt vatten Se särskild vattenförekomst. sättfisk Gemensam beteckning på fisk av olika storlek som aktivt placeras i olika typer av vatten för olika syften. Det kan vara fisk som odlas för att senare sättas ut i naturliga fiskevatten för sportfiske, eller som kompensation för förlorad fisk i vattenkraftsutbyggda vatten. De vanligaste arterna av sättfisk är lax, öring, regnbåge och röding. sötvatten Vatten som inte är salt eller bräckt. Det har en salthalt som understiger 0,5 psu (tidigare kallat promille). Sötvatten kallas också färskvatten när man menar att det är vatten som kan användas som dricksvatten. TAC Total Allowable Catch. Total tillåten fångstmängd från ett bestånd under ett år. taxonomisk status I indelning av fiskarnas systematik avseende kategori, släkt, familj, ordning, klass etcetera. TBT Tributyltenn, en tennorganisk förening. Färger med metallorganiska föreningar — organiska föreningar och metaller — används för att behandla fasta ytor i vattenmiljö (båtskrov, hamnkonstruktioner, redskap för vattenbruk) för att förhindra påväxt av vattenlevande organismer (djur och alger). Särskilt TBT är ett stort problem i vattenmiljö. Metallorganiska föreningar, som är fettlösliga, är akut toxiska för de organismer man vill ta död på, men även för andra växt- och djurarter, däribland plankton, bottendjur, snäckor och ostron. temperatursprångskikt Säsongsbundet gränsskikt som bildas mellan vattenmassor med olika temperatur. Vatten med hög och låg salthalt liksom kallt och varmt vatten kan bilda skikt eller lager i samma område. Detta kallas för skiktning eller stratifiering. På grund av skillnaderna i täthet (eller vikt) kan det inte ske omblandning i någon större utsträckning mellan vattenmassor mellan vilka det råder betydande skillnader i salthalt eller temperatur. Temperatursprångskikt (termoklin) förekommer i alla oceaner och hav. I tropiska hav hittar man temperatursprångskikt på så stora djup som 300—400 meter och i subtropiska områden så långt ner som på 700—900 meter. I tempererade hav, där vattnet gradvis värms upp under våren och sommaren, rör sig temperatursprångskiktet gradvis neråt. I ett grunt hav kan temperatursprångsiktet finnas på bara några eller några tiotals meters djup. I området där vattnet kyls av igen försvinner täthetsskillnaderna mellan yt- och bottenvattnet och termoklinen bryts upp med hjälp av vindarnas omblandande verkan. terminal Den utrustning som monteras ombord på ett fiskefartyg som ingår i VMS (satellitövervakning). Utrustningen består huvudsakligen av en kombinerad GPS-/sändarantenn och en kombinerad GPS-mottagare/rapportterminal. termoklin Säsongsbundet gränsskikt som bildas mellan vattenmassor med olika temperatur. Se temperatursprångskikt. TerraVision Australiensiskt mjukvaruprogram för satellitövervakning VMS. territorialgräns Numera 12 nautiska mil, M, utanför baslinjen. Tidigare låg territorialgränsen 4 M utanför baslinjen. År 1975 angav UNCLOS att alla kuststater skulle ha en territorialgräns av 12 M och en EEZ av 200 M. territorialhav Enligt reglerna i FNs havsrättkonvention har varje kuststat rätt att fastställa sitt territorialhav ut till en gräns av högst 12 nautiska mil från den baslinje man bestämt sig för. Territorialhavet är i alla bemärkelser kuststatens eget havsområde, där man har suverän bestämmanderätt om vad som får göras och av vem. Innanför baslinjen och därmed innanför territorialhavet ligger statens inre vatten. Kuststatens ekonomiska zon ligger utanför territorialhavet och skall också beräknas utifrån samma för kuststaten fastställda baslinje. Den ekonomiska zon som kuststaten har rätt till får inte ha en utsträckning utöver 200 nautiska mil från baslinjen. territorialvatten Se territorialhav. tertiär skyddszon Vattenskyddsområden för yt- eller grundvattentäkter indelas i olika zoner: Vattentäktszon, primär skyddszon, sekundär skyddszon och tertiär skyddszon. En tertiär skyddszon omfattar delar av vattenskyddsområdet som inte omfattas av övriga zoner. Den tertiära zonen ligger normalt mellan den sekundära zonens yttergräns och vattenskyddsområdets gräns. Syftet med den tertiära skyddszonen är att vattenskyddsområdet som helhet skall omfatta även mark- och vattenutnyttjande som negativt kan påverka vattenförekomster och vattentäkter i ett längre tidsperspektiv. tidig upptäckt Ett begrepp som används inom EU i samband med åtgärder för att övervaka och motverka introduktion och spridning av främmande arter. Tidig upptäckt innebär bekräftelse av att ett eller flera exemplar av en invasiv främmande art förekommer i miljön innan den har fått stor spridning. tidvatten En periodisk växling mellan lågt och högt vattenstånd i havet. Tidvatten beror på dragningskraften från solen och månen. En tidvattencykel delas in i ebb, lågvatten, högvatten och flod, men högvatten och flod används ofta synonymt, liksom lågvatten och ebb. Den svagaste tidvattenvågen kallas nipflod och den kraftigaste vågen kallas springflod. Beroende på var på jorden det är kan det vara halvdygnstidvatten (ebb och flod två gånger om dygnet) eller heldygnstidvatten (ebb och flod en gång per dygn). Den största uppmätta tidvattenskillnaden (tidvattenhöjningen) mellan lågvatten och högvatten — ca 20 meter — förekommer i Bay of Fundy innanför Nova Scotia i Canada. I Nordsjön kan nivåskillnaden vara 12—13 meter i vissa områden vid de brittiska och franska kusterna. I franska Saint Malo finns ett tidvattendrivet elverk. tidvattenzon Kustområden som påverkas av tidvatten har en tidvattenzon, ett område som hela tiden växlar mellan att vara torrlagt och täckt av vatten. Bara växter och djur som är anpassade till sådana växlingar i vattennivån klarar av att leva i tidvattenzonen. tillgänglig grundvattenresurs Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "det långsiktiga årsgenomsnittet för den totala grundvattenbildningen minus det långsiktiga årliga flöde som krävs för att uppnå de ekologiska kvalitetsmålen för förbundna ytvatten, för att undvika en betydande minskning i den ekologiska statusen hos sådant vatten och för att undvika betydande skada på terrestra ekosystem". tillgängligt sötvatten Mängden sötvatten på jorden beräknas till ca 35 miljoner kubikkilometer och utgör ca 2,5 procent av allt vatten på jorden. Sötvattnet finns i glaciärer och i permanenta snötäcken, i ismassor på land, bundet i markens permafrost, som vattenånga i atmosfären, som vatten i växter, som markvatten, i våtmarksområden, i sjöar, floder och grundvattenmagasin. Av allt sötvatten är det mindre än hälften som är tillgängligt, det vill säga som människan kan använda som dricksvatten eller för annan användning (sanitet, bevattning etcetera). Det tillgängliga sötvattnet finns i sjöar, våtmarker, floder, markvatten och grundvattenmagasin. tillrinningsområde Ett avrinningsområde (dräneringsområde, nederbördsområde) omfattar både markytan och ytan av områdets sjöar. Om man däremot räknar endast markytan, varifrån vatten avrinner till sjöar och vattendrag i området, så kallas det tillrinningsområde. tillståndsprövning Tillståndsprövning av verksamheter som kan vara miljöstörande och därför är tillståndspliktiga (måste ha tillstånd) görs av miljödomstolar, länsstyrelser och kommuner. tillväxt Fiskens individuella, årliga tillväxt. tillväxtbegränsande ämne Näringsämnesbegränsning betyder att om det finns lite av ett viktigt näringsämne (kväve, fosfor, kisel) så kan växterna/algerna inte växa till. Då är det felande ämnet tillväxtbegränsande. Vanligtvis är det kväve som är det tillväxtbegränsande växtnäringsämnet men i vissa kustområden, och i de flesta sjöar är det tillgången på fosfor som begränsar tillväxten av alger och andra växter. tjärn Liten, naturlig bildad sjö i skogsmark. Tjärnen, som omges av våtmark, har ofta klarare vatten än en göl. Vattnet i en skogstjärn kan vara alldeles svart och man talar ofta om "en svart skogstjärn". torv, torvmark Torv är en organogen jordart, som framför allt bildas när växter bryts ner i en miljö där det inte finns tillräckligt mycket luft och syre för att nedbrytningen skall bli fullständig. Torv bildas i våtmarker och våtmarker delas in sådana som är i torvbildande och sådana som är icke torvbildande. Myrar (mossar, kärr och blandmyrar) är torvbildande våtmarker. Torv kan vara kärrtorv (bildas i rikkärr) eller mosstorv (bildas i fattigkärr eller mossar). Torvmark kallas ett område med ett mer än 50 cm tjock lager av organogena jordarter. Torvmarker kan delas in ett det sätt på vilket de uppkommit. Igenväxningstorvmarker bildas när sjöar eller vattendrag växer igen. Försumpningstorvmarker bildas i områden där marken varit torrare men av något skäl (klimatförändring, mänsklig påverkan) försumpats, det vill säga blivit våtare. Översilningstorvmarker bildas i områden där ytligt markvatten eller framsilande grundvatten rinner över marken. Torvmarker delas också in i sättet som marken tar emot sitt vatten. Den vanligaste indelningen är då att mossmarker får sitt vatten enbart genom nederbörd, medan kärr får sitt vatten både genom nederbörd och tillrinnande vatten från omgivande fastmark. totalfosfor (tot-P) Begreppet används när olika former av fosfor mäts tillsammans och ger ett mått på den totala fosformängden och därmed indikerar belastningen av fosfor. Totalfosfor innefattar fosfat och organiskt bunden fosfor. Fosfat är fosfor i en form som är tillgänglig för växter (alger). Organiskt fosfor är fosfor bunden till organiskt material och inte lättillgängligt för alger. totalkväve (tot-N) Begreppet används när olika former av kväve mäts tillsammans och ger ett mått på den totala kvävemängden och indikerar belastningen av kväve. Totalkväve innefattar ammonium, nitrat och organiskt bundet kväve. Nitrat är kväve i en form som är tillgängligt för växter (alger) medan ammonium är en mellanform. Organiskt kväve är kväve bundet till organiskt material och inte lättillgängligt för alger. toxisk Giftig. transgen Genetisk modifierad art. transparens Vattnets "genomskinlighet". Mått på vertikalt siktdjup i vattnet. Se grumlighet och turbiditet. transpiration När vatten avgår till luften (atmosfären) från mark, vattenytor och växtlighet kallas det evapotranspiration, som i sin tur är summan av två delflöden: evaporation och transpiration. Evaporation sker från våta ytor (våta blad, snö, sjöar, vattendrag etc.) och mark. Transpiration sker genom växternas klyvöppningar i bladen. Begreppet avdunstning används ofta för att beteckna evapotranspirationen, det sammanlagda flödet av vattenånga till atmosfären. transportbotten Den del av en sjö- eller havsbotten där sedimenterat material (partiklar som sjunker till bottnen) tillfälligt blir liggande (deponeras) tills det flyttas vidare nedåt till en ackumulationsbotten. Sedimenterat material förflyttas successivt utmed bottnen, från grunt liggande erosionsbottnar via transportbottnar, och ansamlas slutligen på de djupast liggande bottnarna, ackumulationsbottnarna. trådformig Trådformande, som bildar trådar. Se epifyt. träsk Ett träsk kan definieras som en större svårforcerad våtmark, med områden av lösbotten och öppna vattenspeglar. Träsk är också ett mer allmänt ord för "sjö", bland annat i Norrland och på Gotland. tröskel I havssammanhang används begreppet tröskel om en del av havsbottnen som geografiskt och topografiskt skiljer en havsbassäng från en annan. I Östersjön finns tre stora bassänger som skiljs åt av grunda trösklar. Trösklarna fungerar som upphöjda barriärer med djupare bassänger på vardera sidan. På tröskelområdena är vattendjupet inte så stort (i Östersjön i vissa fall är mindre än tio meter). turbiditet Grumlighet. Förekomsten av partiklar i vattnet som minskar sikten och möjligheten för ljus att tränga ner i vattnet. Ju mer/fler partiklar det finns i vattnet, inklusive planktonorganismer (växt- och djurplankton), desto grumligare blir vattnet. Ökad grumlighet (turbiditet) leder till att vattnet blir mindre genomskinligt, mindre transparent). typindelning Enligt Vattendirektivet skall man inom varje avrinningsdistrikt (vattendistrikt) utföra en karakterisering, det vill säga en inventering av vilka ytvatten, grundvatten och kustvatten som finns i området, var de finns och hur de avgränsas och vad som utmärker dem samt vad som bedöms vara referensförhållanden (det naturliga, opåverkade tillståndet) för olika typer av vatten. Efter kategoriseringen (indelning i vilken kategori/sorts ytvatten det handlar om) skall man göra en typindelning, vilket innebär att definiera vattentypen utifrån sådana faktorer som styr förutsättningarna för växt- och djurlivet i vattnet. Syftet är att ge underlag för bedömningen om vattnets ekologisk status. Typindelning kan ske efter ett av två möjliga system (system A eller B), som definieras närmare i Vattendirektivet. tång, tångskog Större arter av havslevande alger (makroalger) och vissa havslevande fanerogamer (gömfröiga växter, blomväxter) kallas tång. Exempel på tångväxter är blåstång, knöltång, bladtång och sågtång. Bandtång (ålgräs) är ett exempel på en fanerogam som räknas till tångväxterna. De stora brun-, grön- eller rödalgerna är inte fritt svävande, utan sitter fast på hårda bottnar med särskilda och mycket starka fästanordningar. De blomväxter som går in under begreppet tång växer däremot med rötter i mjukbottnar. Den stora brunalgen kelp är ett undantag, eftersom den i stora bälten driver omkring i havet. De, stora fleråriga havsväxterna är mycket viktiga som livsmiljö för vattenlevande djurarter. När en makroalg bildar ett stort sammanhängande bälte, som till exempel blåstången i Östersjön, kallar man bältet för en tångskog. Blomväxter i stora bestånd brukar däremot kallas för sjögräsängar. UAIS (Universal) Automatic Identification System. Säkerhetssystem för sjöfarten på VHF-bandet beslutad av IMO. Berör i princip alla fartyg över 300 bruttoton. En transponder ombord sänder var 2-10 sekund ut fartygets position, kurs, fart, tid (UTC) med mera. Med andra intervall överförs annan information, till exempel namn, IRCS, typ av fartyg etcetera. Sändningen kan tas emot av ett annat fartyg med samma utrustning ombord i närheten och därmed kan kollisioner undvikas. I kustnära områden kan fartygen även följas från land, till exempel av Kustbevakningens och Sjöfartsverkets VTS-centraler. UNCED United Nations Conference on Environment and Development. FN:s konferens om miljö och utveckling. UNCLOS United Nations Convention on the Law of the Sea. FN:s havsrättskonvention, utarbetades vid FN:s tredje havsrättskonferens. undantagsregler För det som enligt Vattendirektivet klassas som kraftigt modifierat vatten, konstgjort vatten eller särskild vattenförekomst kan det bli aktuellt med tillfälliga eller permanenta undantag från direktivets krav på god ekologisk och kemisk status. Undantagsreglerna gäller möjligheten till längre tidsfrister för att uppnå målet eller mindre stränga miljömål än de som gäller allmänt för alla vatten. undersökande övervakning Övervakning enligt Vattendirektivet skall ske i form av kontrollerande övervakning, operativ övervakning respektive undersökande övervakning i ytvatten, grundvatten och skyddade områden. Undersökande övervakning skall göras i undantagsfall, till exempel vid olyckor eller där man inte känner till eller är osäker om orsakerna till att miljökvalitetsmål eller normer inte uppnås. Även för den undersökande övervakningen gäller att övervakning skall ske för en rad biologiska, hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer. undervattensväxt Växt som lever helt nedsänkt i vatten. Några arter har sina blommor på vattenytan. Undervattensväxter kan vara fastsittande på bottnen med fästanordningar eller rötter, eller flyta omkring i vattnet. UNEP United Nations Environment Programme. FN:s miljöprogram, som bildades av FN:s generalförsamling 1972. UNESCO United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization. FN:s organisation för utbildning, forskning och kultur. uppehållstid Den tid (år, månader, dagar) under vilken näringsämnen eller andra ämnen stannar kvar i ett vattensystem genom att det finns interna så kallade sänkor för dessa ämnen. En sänka är en process som antingen blockerar ("stänger in") ett ämne i cirkulationen i ett system, eller som på ett eller annat sätt eliminerar ämnet och på så sätt avlägsnar det från systemet. uppvällning En vertikal havsström, som inträffar när vatten rör sig i riktning utåt från en kontinent. För att ersätta detta vatten vid kusten rör sig vatten från djupare, kallare vattenlager uppåt och "fyller ut" tomrummet där. Ytvattentemperaturen sänks och det uppvällande djupvattnet kan ha en klimatutjämnande effekt. En annan mycket påtaglig effekt av uppvällning är att stora mängder näringsämnen från bottenzonen kommer upp i ytvattnet. Världens mest produktiva fiskeområden ligger i uppvällningsområden. uppåtgående trend Begreppet används i Vattendirektivet och det nya Grundvattendirektivet (dotterdirektivet till Vattendirektivet) för att beskriva tecken på mer ihållande försämring av kvaliteten, främst ökande föroreningshalter, eller kvantiteten (nivån) på grundvattnet till följd av påverkan på vattnet från mänskliga verksamheter. I det nya Grundvattendirektivet finns beskrivningar av hur man skall beräkna sådana uppåtgående trender. Om en uppåtgående trend kan konstateras skall man i sin åtgärdsplan för avrinningsområdet/vattendistriktet definiera vad som behöver göras för att kunna vända trenden. urlakning Begreppet urlakning används främst om till exempel processen när en jord utarmas på näringsämnen, främst på grund av alltför intensiv odling, eller när metaller som är viktiga mikronäringsämnen, till exempel kalcium, magnesium och kalium jonform, trängs ut av vätejoner i en försurad mark och därmed går förlorade för träd och växter, inklusive åkergrödor. utbredningsområde En arts naturliga utbredningsområde är det geografiska område, där arten under någon tidsperiod regelbundet har förekommit naturligt. Utbredningsområdet begränsas av fysiska hinder, klimat eller andra företeelser som inte är förenliga med artens krav på livsvillkor. UTC Universal Time Co-ordinated, numera ersättare för GMT. utfiskning När fisket i ett område är mycket omfattande, inte står i proportion till fiskbeståndens förmåga att växa till och därför leder till att bestånden av de fiskarter som fångas minskar mycket kraftigt eller helt försvinner, handlar det om utfiskning. utjämningsmagasin Stort magasin på ledningsnätet, där avloppsvatten kan magasineras tills det finns plats för det i reningsverket. utkast Den del av fångsten som sorteras bort på grund av att den understiger minimimåttet, är av en art för vilken kvoten är uppfiskad eller utan kommersiellt intresse eller för att maximera totalfångstens värde. utplantering Se utsättning. utsläpp Tillförsel av luftburna eller vattenburna substanser, vanligen förorenande ämnen. Ett utsläpp av föroreningar kan ske i vatten, i luft eller i marken. Utsläppet kommer från en utsläppskälla (föroreningskälla), det vill säga en verksamhet eller installation som ger upphov till utsläpp av ämnen som förorsakar miljöeffekter eller problem. Man skiljer mellan antropogena (av människan orsakad) och naturliga källor, liksom mellan punktkällor och diffusa källor, samt mellan landbaserade och vattenbaserade källor. Punktkällor kan vara såväl stationära som rörliga; punktkällor har något slags konstruerat utsläpp ( avloppsrör, skorsten). Exempel på diffusa källor är läckage av näringsämnen från jordbruks- och skogsmark, läckage av olika ämnen från avfallstippar och gruvavfall, de gemensamma utsläppen från trafiken och annan förbränning (även om varje enskilt fordon eller kraftverk är en punktkälla) etcetera. utsläppsreglering Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "reglering som kräver särskilda gränser för utsläppen, till exempel ett gränsvärde för utsläpp, eller på annat sätt anger gränser eller villkor för effekter, art eller andra karaktäristika hos ett utsläpp eller driftsförhållanden som påverkar utsläpp." utströmningsområde I ett utströmningsområde sker det en avtappning av grundvatten, antingen som ett flöde till rotzonen (där vattnet sedan avgår till luften genom växternas transpiration) eller som ett utflöde ur marken, till markytan eller direkt vattendragen. Ett utströmningsområde kan således definieras som ett område där grundvatten flödar ut ur grundvattenzonen. Motsatsen är inströmningsområde, som är den del av ett avrinningsområde där det sker en påfyllnad av grundvatten (grundvattenbildning). utsättning När individer av fisk, blötdjur eller skaldjur aktivt sätts ut i ett vattendrag eller en sjö för att kompensera efter vattenkraftutbyggnad, förstärka fiske eller bevara miljö (till exempel hindra igenväxning), eller återintroducera en art som en gång funnits i det aktuella vattnet. Kallas även inplantering eller utplantering. Utsättning kräver tillstånd från länsstyrelsen. VA Vatten och avlopp. vandringshinder Ett vandringshinder är en fysisk anordning eller en fysisk förändring av en miljö som leder till att fisk och bottenfauna mer eller mindre förhindras att förflytta sig inom ett vattendrag. Det kan till exempel vara en damm, en felaktigt anlagd vägtrumma eller den typ av förändringar i ett vattendrag som sker när vattendraget regleras för att användas för vattenkraft. VA-teknik Vatten- och avloppsteknik. vatten Kemisk förening mellan väte och syre, med den kemiska formeln H2O. Vatten kan förekomma i fast form (som snö eller is), i flytande form och i gasform (som vattenånga). Av allt vatten som finns på jorden är 97,5 procent saltvatten — varav 96,5 procent finns i haven — eller brackvatten och bara 2,5 procent sötvatten. vattenanvändning Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "vattentjänster samt all annan verksamhet som [...] anges ha en väsentlig effekt på vattenstatusen." vattenbalans Med vattenbalans i ett avrinningsområde menas att nederbörden över området antingen lagras tillfälligt, avdunstar eller rinner av. Inom hydrologin används begreppet vattenbalans för att uttrycka det faktum att vattenmängden är oföränderlig, att tillförseln är lika stor som summan av bortförseln. Vattenbalans kan också vara detsamma som vätskebalans i kroppen, det vill säga skillnaden mellan det vatten som en levande organism tar upp genom att dricka och äta och det vatten som kroppen gör sig av med genom utsöndring. vattenblomning Se algblomning. vattenbruk Odling av fisk, skaldjur, blötdjur (musslor och ostron) eller alger. Fiskodling är den i Sverige ekonomiskt viktigaste formen av vattenbruk. Kallas även akvakultur eller, i marin miljö, havsbruk. vattenburen Transport med vatten av olika ämnen, inklusive föroreningar. All typer av ämnen, partiklar och gaser, inklusive miljöföroreningar, kan transporteras med vindarna eller med rinnande vatten och strömmar från ett ställe till ett annat. Man talar om luftburna eller vattenburna ämnen, gaser eller partiklar. Ett typexempel på vattenburna ämnen är näringsämnen som i olika former transporteras med floder till havet. Detta kallas flodtransport och flodvattnet innehåller såväl humusämnen som näringsämnen som läckt ut från jordbruks- och skogsmark samt från andra marktyper. vattencykeln Se vattnets kretslopp. vattendelare En vattendelare kan vara en ytvattendelare eller en grundvattendelare. En vattendelare avgränsar ett avrinningsområde — nederbörd som faller på området innanför vattendelaren kommer att bidra till tillrinningen och avrinningen (och grundvattenbildningen) inom området. En vattendelare utgör således också gränsen mellan två avrinningsområden. En ytvattendelare är ofta en höjd, något som syns i terrängen och som inte förändras. En grundvattendelare är en tänkt linje längs grundvattenytans höjdsträckning, alltså avgränsningen av det område från vilket grundvatten strömmar till en viss punkt, till exempel en brunn eller en punkt i ett vattendrag. Vattendirektivet Ramdirektivet för vatten (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område) kallas ofta för Vattendirektivet eller Ramdirektivet. Syftet med direktivet är att skapa en helhetssyn på Europas och de enskilda ländernas vattenresurser och att få en enhetlig, sammanhållen och övergripande lagstiftning för vatten. Länderna skall arbeta på ett nytt sätt i sin vattenförvaltning och utgå från avrinningsområden (naturens egna vattengränser) och inte från av människan införda administrativa gränser för att komma till rätta med brister i vattenmiljö och vattenkvalitet. Vattendirektivet omfattar alla typer av ytvatten (sjöar, vattendrag och kustvatten) och grundvatten, men inte öppet hav. Direktivet trädde i kraft den 22 december 2000 och skall vara genomfört i medlemsländerna år 2015. vattendistrikt För förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön, i enlighet med Vattendirektivet, har Sverige delats in i fem vattendistrikt. I direktivet används begreppet avrinningsdistrikt, vilket definieras som "huvudenheten för förvaltning av avrinningsområden". Enligt definitionen är ett avrinningsdistrikt ett "land- och havsområde som utgörs av ett eller flera angränsande avrinningsområden tillsammans med deras förbundna grund- och kustvatten." De fem svenska vattendistrikten är Bottenvikens vattendistrikt, Bottenhavets vattendistrikt, Norra Östersjöns vattendistrikt, Södra Östersjöns vattendistrikt och Västerhavets vattendistrikt. Indelningen i vattendistrikt följer vattnets naturliga flöden så att varje distrikt omfattar de landområden varifrån all ytvattenavrinning sker direkt till det angivna havet eller i avrinningsområden som mynnar i det angivna havet. Grundvattnet och kustvattenområdet ut till en nautisk mil utanför den baslinje som avses i lagen om Sveriges sjöterritorium skall ingå i vattendistrikten. Ytvatten, grundvatten, kustvatten och landområden vid kusten som inte kan hänföras till ett visst avrinningsområde skall hänföras till det vattendistrikt som är närmast eller lämpligast. vattendrag Sammanfattande benämning på strömmande vatten — allt från en liten bäck till en stor flod. Det finns inga allmänt vedertagna definitioner på vad som skall kallas å, bäck, älv, flod och så vidare men det som karaktäriserar storleken på ett vattendrag är dess vattenföring (hur mycket vatten som passerar per tidsenhet genom en tvärsektion av vattendraget eller vid dess mynning vid havet). vattenförande Med vattenförande menas att ett material (bergart, jordart eller annat fast material) innehåller sprickor eller porer som tillåter transport av vatten. Grundvattenförande jordlager är jord som tillåter bildning och transport av grundvatten. vattenförbrukning Den mängd vatten som används i någon samhällelig verksamhet, främst till hushåll, industri eller odling. Skillnaden mellan vattenuttag — den mängd vatten som pumpas upp ur en vattentäkt för att användas — och vattenförbrukning (vattenkonsumtion) är att en hel del av det uttagna vattnet återgår till vattensystemet i någon form (till exempel som renat avloppsvatten), medan vatten som inte på något sätt återförs är att betrakta som "konsumerat" och "borta" — även om det ju aldrig försvinner utan bara går vidare i vattnets eviga kretslopp på jorden. Det är dock inte säkert att det förbrukade vattnet återförs till samma område där den en gång togs ut. vattenförbund Vattenförbund är sammanslutningar som är bildade för att främja ett från allmän eller enskild synpunkt ändamålsenligt utnyttjande av vattnet i vattendrag, sjöar eller andra typer av vattenområden. Det gör man genom rensning, reglering eller andra vattenvårdande åtgärder. Man prövar frågan om bildande av vattenförbund vid en förrättning. vattenförekomst I dagligt tal menar man med vattenförekomst en specifik vattensamling i naturen, liten eller stor, det vill säga att det finns vatten på ett visst ställe. En sjö är en vattenförekomst, liksom en liten göl i skogen eller en bäck eller en kustvik.Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) är en ytvattenförekomst "en avgränsad och betydande vattenförekomst som till exempel en sjö, ett magasin, en å, flod eller kanal, ett vatten i övergångszon eller en kustvattensträcka." Enligt direktivet är en grundvattenförekomst "en avgränsad volym grundvatten i en eller flera akviferer".En vattenförekomst är också, enligt Vattendirektivet, den minsta storheten för beskrivning och bedömning av vatten. En vattenförekomst är homogen i samtliga indelningar som går att göra. En vattenförekomst tillhör sålunda en typ, har en status (vattenkvalitet) och bedöms utsättas för en specificerad nivå av påverkan. Ett vattendrag eller en sjö kan alltså bestå av flera vattenförekomster. vattenföring Storleken på ett vattendrag kan beskrivas genom storleken på vattenföringen, det vill säga hur många kubikmeter vatten som passerar per sekund genom en tvärsektion av vattendraget eller vid dess mynning vid havet. vattenföringsamplitud Hur vattenföringsnivån förändras. vattenförsörjning Distribution och tillförsel av i första hand dricksvatten (vatten till hushåll och institutioner för användning som dricksvatten, tvättvatten etcetera) men även av vatten för bevattning och användning i industrin. I ett vattenförsörjningssystem ingår vattentäkter, vattenverk, vattenreservoarer och vattenledningssystem. vattenförvaltning Planering, skötsel och vård av vattenresurser. vattenhalt Vattenhalten anger hur stor andel av den totala volymen eller vikten hos ett material som utgörs av vatten. vatten i övergångszon Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "förekomst av ytvatten i närheten av flodutlopp, som delvis är av salthaltig karaktär till följd av närheten till kustvatten men som på ett väsentligt sätt påverkas av sötvattenströmmar". vattenkonsumtion Se vattenförbrukning. vattenkraft Elproduktion med vattenkraftverk. I ett vattenkraftverk utnyttjar man höjdskillnaden mellan två vattennivåer. Vatten från den högre nivån strömmar genom en turbin som börjar rotera. Turbinen driver en generator som omvandlar vattnets energi till elektricitet. I en transformator ökas spänningen i elektriciteten så att den kan transporteras ut på ledningar till konsumenterna. vattenmagasin I regel en konstgjord vattensamling, som dämts upp i en flod (älv). Kan även kallas vattenreservoar eller regleringsmagasin. vattenmättad Markvatten är det vatten som finns i marken ovanför grundvattenytan. I detta övre område i marken, som kallas den omättade zonen eller markvattenzonen, finns det inte bara vatten utan också luft i porerna mellan jordpartiklarna. När växter tar upp vatten ur marken, vatten avdunstar vid markytan, eller vattennivån sänks genom dränering, minskar vattenfyllnadsgraden i porerna och när vatten rinner ner i marken (infiltreras) ökar den. Den nedre, mättade zonen kallas grundvattenzonen. Markvattnet har en nyckelroll i vattnets kretslopp, eftersom det är i den omättade zonen som det avgörs om det infiltrerade vattnet kommer att återgå till atmosfären som vattenånga eller om det kan transporteras vidare till grundvattnet. Begreppet vattenmättnad används också när mark fått ta emot mycket vatten, från nederbörd eller bevattning eller genom översvämning, och det inte kan sjunka ner mer vatten i marken. vattenområde Ett område som täcks av vatten vid högsta förutsebara vattenstånd (definitionen kommer från Miljöbalkens 11 kapitel som handlar om vattenverksamhet). vattenomsättning Vattnet i en sjö eller ett havsområde byts gradvis ut när nytt vatten flödar in och befintligt vatten strömmar vidare eller transporteras till ett utlopp. Cirkulationen av vatten — vattenutbytet — kallas vattenomsättning. vattenpelare Vattenmassan från ytan till bottnen. Att något finns i hela vattenpelaren betyder sålunda att det finns vertikalt i hela vattenmassan. vattenreglering Ingrepp i ett naturligt vattensystem för att ändra vattennivån i en sjö (sjöreglering, oftast för att få mer odlings- eller betesmark) eller vattenföringen i ett vattendrag (för att utnyttja vattenkraft). Sjöar och floder regleras för produktion av vattenkraft, för att få vatten till bevattning, för att underlätta för sjöfarten eller för att minska risken för översvämningar. Sjöar kan också regleras till exempel för att underlätta vattenförsörjning. vattenreservoar Se vattenmagasin. vattensjuk Ett gammalt uttryck som använts om våtmarker, till exempel försumpad mark eller annan mark som var "våt", sumpig, dyig eller på annat sätt permanent dominerad av vatten och därmed inte användbar för till exempel odling. vattenskyddsområde Ett avgränsat område för skydd av dricksvattenförekomst. Vattenskyddsområden för yt- eller grundvattentäkter kan indelas i olika zoner: Vattentäktszon, primär skyddszon, sekundär skyddszon och tertiär skyddszon. Beslutas med stöd av 7 kap. 21 § miljöbalken. vattenstånd Vattenytans höjd i sjöar och floder eller vid havskuster i förhållande till en referenspunkt på land. vattentjänst Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "alla tjänster som tillhandahåller hushåll, myndigheter eller någon slags ekonomisk verksamhet: a) uttag, uppdämning, lagring, rening och distribution av ytvatten eller grundvatten, b) insamling och rening av avloppsvatten, som senare släpps ut till ytvatten." vattentäkt Bortledande av grund- eller ytvatten för vattenförsörjning och de tekniska anordningar som krävs för vattenuttag (Socialstyrelsens definition). Beteckningen används också om grundvattenmagasin, sjö eller vattendrag där vattenverk hämtar sitt råvatten. vattentäktområde Ett område med en eller flera vattentäkter. vattentäktszon Vattenskyddsområde för yt- eller grundvattentäkter indelas i olika zoner: Vattentäktszon (vattentäktområde), primär skyddszon, sekundär skyddszon och tertiär skyddszon. Vattentäktszonen är området närmast uttagspunkten. vattenutbyte Se vattenomsättning. vattenuttag Den mängd (rå)vatten som pumpas upp ur grundvattenakviferer eller ytvattensamlingar (sjöar, vattendrag eller kustvattenområden) för att användas i samhället som vatten till hushåll eller institutioner, vatten för bevattning, vatten för industriproduktion etcetera är uttaget av vatten. Vattenuttag kan vara kommunalt eller enskilt. Kommunala vattenuttag är vattenuttag som görs till kommunala vattenverk. Enskilda vattenuttag är vattenuttag från en egen vattentäkt, vanligtvis en privat brunn (för hushåll), men också till exempel när en industri tar upp havsvatten för att använda till exempel som kylvatten i en industriprocess. Man talar om vattenuttag för ett helt land (allt vatten som pumpas från en vattenkälla till olika användningsområden i ett land under en viss tidsperiod) eller vattenuttag per person i ett land (hur mycket vatten per person som tas från olika vattenkällor). vattenverk En anläggning dit råvatten leds från ett eller flera vattentäktområden. "Del av anläggning för dricksvattenförsörjning för uppfodring, beredning eller liknande hantering av dricksvatten samt tillhörande reservoarer eller liknande anordningar för förvaring av dricksvatten" (Socialstyrelsens definition). vattenvård Åtgärder för att i ett helhetsperspektiv skydda ytvatten och grundvatten och vattenberoende miljöer från skadlig påverkan (främst förorening och alltför stora uttag) är vattenvård. Ofta talar man om vattenplanering och vattenvård, det vill säga att se helheten i planering av markanvändning och vattenanvändning tillsammans med åtgärder för att direkt skydda, vårda och klokt använda vattenresurser. vattenvårdsförbund Vattenvårdsförbund organiserar som regel kommuner, industrier etcetera, som utnyttjar vattendragen som täkt, recipient eller för kraftproduktion. Verksamheten består som regel av övervakning av vattenkvalitén (samordnad recipientkontroll) och kontroll av flöden och nivåer. Vissa förbund tar även upp och prioriterar mellan olika vattenvårdsåtgärder. Deltagandet är frivilligt. Det finns andra namn på sammanslutningar som påminner om vattenvårdsförbund till exempel vattendragsförbund eller kustvattenförbund. vattnets kretslopp Vattnet på jorden går runt i ett evigt kretslopp och det sker ett ständigt utbyte av vatten mellan havet, luften, sjöarna, vattendragen, marken, isarna och glaciärerna och växtligheten. Det är vattnets kretslopp, som också kallas den hydrologisk cykel eller hydrologiskt kretslopp. vektor I samband med främmande arter används begreppet vektor för att beskriva en bärare, transportör, införselväg. Till exempel kan ett fartyg och dess barlastvatten vara en vektor för transport och införsel av en främmande organism i en ny vattenmiljö.Även en växt eller ett djur som flyttas av människan kan vara en vektor för sjukdomsframkallande organismer (patogener) eller påväxtorganismer (till exempel alger på ett ostronskal). vertebrat Djur med ryggrad. Ryggradslösa djur kallas evertebrater. WGS-84 World Geodetic System 1984 (Ellipsoiden GRS 1980). Ett av amerikanska myndigheter konstruerat globalt system för realtidsbestämning av koordinater med GPS. I Sverige finns ingen regelrätt realisering av WGS 84, i stället används SWEREF 99. Från och med våren 1986 har samtliga svenska skärgårds- (000) och specialkort (0000) ett gradnät som är baserat på WGS-84. Gradnätsbytet har i princip inneburit att det tidigare nätet, benämnt RT-38, förskjutits 200-300 meter. Detta medför i sin tur att allt, bojar, prickar, fyrar, hamnar, waypoints och så vidare, har fått nya siffervärden på latitud och longitud. Ändringen är störst i longitudled, där den som mest uppgår till cirka 0,3' (longitudminuter). Sjökort med det nya nätet är tydligt märkta med WGS-84 i marginalen. WHO World Health Organization. Världshälsoorganisationen. FN-organ med hälsa och sjukvård som främsta ansvarsområden. vittring När bergarter sönderdelas genom mekaniska eller kemiska processer kallas det vittring. Områden med lättvittrade bergarter är mer skyddade mot försurning än områden med urberg. Det beror på att naturliga vittringsprocesser frigör vätekarbonatjoner, som neutraliserar försurande vätejoner. WMO World Meteorological Organization. Världsmeteorologiorganisationen. VMS Vessel Monitoring System. Satellitövervakning av fartyg, här ungefär "fiskefartygsövervakningssystem". VOC Volatile organic compounds. Flyktiga organiska ämnen. VOCs är en samlingsbeteckning för många olika ämnen, som har gemensamt att de innehåller kol och väte och lätt kan förångas. Exempel på VOCs är bensen, propan, toluen, styrén, trikloretylen, alkoholer och metan. Flyktiga organiska ämnen avgår till exempel när råolja och olika förädlade oljeprodukter förångas i olika led av hanteringen. Flyktiga organiska ämnen förekommer också i bland annat lösningsmedel och lacker samt är en restprodukt vid förbränning. Med NMVOC (Non-methane volatile organic compounds) menas de föreningar som huvudsakligen släpps ut från djurhållning. Biltrafiken är en mycket stor källa till utsläpp av VOCs. Flyktiga organiska ämnen bidrar vid bildningen av fotokemiska oxidanter, ämnen som bildas i atmosfären genom kemiska reaktioner mellan luftföroreningar (kvävedioxid och kolväten) under inverkan av solljus. Ozon är den mest kända av de fotokemiska oxidanterna. vårblomning När stora mängder mikroskopiska, fritt svävande alger fotosyntetiserar, delar sig och klumpas samman ser vi dem som grön-, gul-, brun- eller rödaktiga lager på vattenytan eller som en "soppa" i vattnet. Begreppet algblomning används för tillfällen då algerna växer till och delar sig mycket kraftigt under en begränsad tidsperiod på grund av den rika tillgången på växttillgängliga näringsämnen i vattnet. Algblomningar är en normal och viktig företeelse i vattenmiljöer (primärproduktionen, den första byggstenen i den akvatiska näringsväven), men blir ett problem när de inträffar alltför ofta, är mycket stora, pågår under en lång tid och eventuellt också bildar giftiga ämnen. Den helt naturliga och nödvändiga algtillväxt som sker på våren, när det finns näring i vattnet och solljuset är tillräckligt starkt, kallas vårblomning. Många arter av växtplankton blommar helt naturligt också en gång på hösten (höstblomning). vårflod, vårflöde Särskilt stor vattenföring i vattendrag på våren till följd av snö- och issmältningen. våtkompostering Ett sätt att behandla organiskt avfall, som till exempel avloppsvatten från toaletter (svartvatten) och källsorterat matavfall. Våtkompostering (aerob termofil slamstabilisering) innebär att det insamlade materialet luftas under omrörning. Avloppsvattnet sambehandlas med organiskt hushållsavfall i en reaktor. Energi frigörs i form av värme. För att slutprodukten skall kunna användas som gödsel måste materialet hygieniseras. Det åstadkommer man om temperaturen i reaktorn kommer upp i minst 55 grader under en längre tid (flera dagar). våtmark Mark där vattnet under en stor del av året finns nära under, i eller strax över markytan. Även växtlighetstäckta vattenområden och långgrunda stränder är våtmarker. Enligt den internationella våtmarkskonventionen (Ramsarkonventionen) är våtmarker "sumpmarker, kärr, torvmossar eller vattenområden, vare sig de är naturliga eller konstgjorda, permanenta eller tillfälliga eller har ett vatten som är stillastående eller rinnande, sött, bräckt eller salt. I detta innefattas sådana havsområden vilkas djup vid lågvatten icke överstiger sex meter". Världshavet Allt det vi kallar hav på jorden, alltså havet som fenomen och företeelse. Världshavet delas sedan in i de tre oceanerna Stilla havet, Atlanten och Indiska oceanen. Enligt vissa definitioner räknas även Norra Ishavet och Södra Ishavet (Antarktiska Oceanen) till oceanerna. Oceanerna har i sin tur ett antal bihav, som i sin tur kallas medelhav eller randhav och som i sin tur är indelade i olika kategorier. Västerhavet Formellt sett finns inte "Västerhavet" som namn på något havsområde, men det område som vi i Sverige kallar Västerhavet omfattar Kattegatt och Skagerrak. Ibland används "Västerhavet" också används som beteckning på Kattegatt, Skagerrak och hela Nordsjön, alltså "havet väster om Sverige". växtplankton Små växter (alger) som flyter fritt i havens och sjöarnas övre vattenlager. Kallas även fytoplankton eller planktonalger. växtsamhälle Växtarter som påverkar varandra och varandras livsförhållanden. växttillgänglig Ett tillstånd då näringsämnen som kväve och fosfor finns tillgängliga i en kemisk form som växter, inklusive alger, kan tillgodogöra sig. Växter kan inte utnyttja näringsämnen om dessa finns i organisk form. Enbart i oorganisk form — som nitrat-, ammonium- och fosfatjoner — kan dessa näringsämnen tas upp av växter och användas i deras fotosyntes. X.25 Protokoll för överföring av data via teleförbindelse. ytavrinning Vattenflöde på markytan, det vill säga vatten som rinner vidare på markytan och inte sjunker ner i marken. yttre vattenresurser Ett lands totala mängd förnybart färskvatten utgörs av det vatten som finns i landets floder och vattenmagasin och som har sitt ursprung antingen i den nederbörd som faller över landet (inre vattenresurser) eller i sådana gränsöverskridande vattendrag och vattenmagasin som man delar med andra länder, som är landets yttre vattenresurser. ytvatten Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "inlandsvatten utom grundvatten i övergångszon och kustvatten, utom när det gäller kemisk status då det även skall inbegripa territorialvatten". En mer allmän definition av ytvatten är sjöar, vattendrag och hav. Motsatsen till ytvatten är då grundvatten. ytvattendelare En vattendelare kan vara en ytvattendelare eller en grundvattendelare. En vattendelare avgränsar ett avrinningsområde — nederbörd som faller på området innanför vattendelaren kommer att bidra till tillrinningen och avrinningen (och grundvattenbildningen) inom området. En vattendelare utgör således också gränsen mellan två avrinningsområden. En ytvattendelare är ofta en höjd, något som syns i terrängen och som inte förändras. ytvattenförekomst Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) är en ytvattenförekomst "en avgränsad och betydande vattenförekomst som till exempel en sjö, ett magasin, en å, flod eller kanal, ett vatten i övergångszon eller en kustvattensträcka." En vattenförekomst är också, enligt Vattendirektivet, den minsta storheten för beskrivning och bedömning av vatten. En vattenförekomst är homogen i samtliga indelningar som går att göra. En vattenförekomst tillhör sålunda en typ, har en status (vattenkvalitet) och bedöms utsättas för en specificerad nivå av påverkan. Ett vattendrag eller en sjö kan alltså bestå av flera vattenförekomster. Se också grundvattenförekomst. ytvattenstatus Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "allmän benämning på statusen hos en ytvattenförekomst, som bestäms av dess ekologiska status eller dess kemiska status, beroende på vilkendera som är sämst." ytvattentäkt Vattensamling (sjö, vattendrag eller kustvatten) som används för att pumpa upp råvatten som bereds för att användas som dricksvatten eller för användning i industrin. zoobentos Djur som lever på bottnen av en sjö, ett vattendrag eller ett havsområde. Bentalen (bentiska zonen) består av den nedre delen av strandzonen, där solljuset fortfarande kan tränga ner men som gränsar till den icke solbelysta bottnen, samt hela den icke solbelysta delen av sjö- eller havsbottnen. Bentos är beteckningen på bottenlevande organismer (bentiska organismer). Bottenlevande djur kallas för zoobentos, bottenlevande växter kallas fytobentos och mikroskopiska bottenlevande organismer kallas mikrobentos. zooplankton Små djur som flyter fritt i havens och sjöarnas övre vattenlager. Kallas även djurplankton. å Det finns ingen klar definition av vad som utmärker ett vattendrag som skall kallas "å". Enligt en definition är ån ett mindre strömmande vattendrag, som är större än en bäck men mindre än en älv. Enligt en annan definition "rinner det mindre vatten i åarna än i älvarna och i bäckarna rinner vanligen minst" ("en norrländsk bäck kan vara betydligt större än en gotländsk å"). Åar och bäckar kan delas upp i sådana som till de stora sjöarnas utlopp, sydsvenska höglandets bäckar och åar samt södra Sveriges slättlandåsar. Ålands hav Ålands hav ingår i havsområdet Bottniska viken. Det grunda och örika Ålands hav och tillika grunda och örika Skärgårdshavet ligger mellan Bottenhavet och Egentliga Östersjön. ålgräs En blomväxt i havet. Det finns inte många blommande växter i havet, men sjögräsarten, ålgräs (Zostera marina) är en av dessa och en mycket viktig art i södra Östersjön. I denna del av Östersjön förekommer stora ålgräsängar på mjuka, sandiga kust- och strandnära grunda bottnar. Ålgräsängar är typiska och viktiga biotoper på grunda bottnar i södra Östersjön, och är här lika viktig som nyckelart som blåstången är på hårda bottnar. Liksom andra blomväxter har ålgräset rötter med vilka de sitter fast i sedimenten/bottnen. Århuskonventionen Konventionen om allmänhetens tillgång till miljöinformation och deltagande i beslutsfattande på miljöområdet samt rättslig prövning av miljöfrågor (Convention on Access to Information, Public Participation in Decision-making and Access to Justice in Environmental Matters). Konventionen knyter samman frågor om miljö och mänskliga rättigheter med utgångspunkt från skyldigheterna inför kommande generationer. I konventionen framhävs att hållbar utveckling bara kan nås om alla berörda parter strävar mot detta mål. Samspelet i ett demokratiskt sammanhang mellan medborgarna och statliga organ betonas och behovet av en ny process för allmänhetens deltagande i både förhandling om och genomförande av internationella avtal lyfts fram. Konventionen handlar i grunden om förhållandet mellan medborgarna och deras regeringar och är därför också ett avtal om regeringarnas ansvarsskyldighet, om deras öppenhet och vilja att gå medborgarna till mötes. Enligt konventionen har medborgarna rättigheter vad gäller tillgång till miljöinformation och deltagande i beslutsfattande på miljöområdet samt rättslig prövning av miljöfrågor. återcirkulering När näringsämnen bundna i organiskt material frigörs så att ämnena åter blir tillgängliga för algtillväxt kallas det återcirkulering. återintroduktion Att på nytt plantera in en inhemsk art som redan tidigare har funnits naturligt i ett område. Det krävs tillstånd från länsstyrelsen för att få göra en återintroduktion. återkolonisering När bottenlevande djur kommer tillbaka till och etablerar sig på nytt i ett bottenområde där det har varit svår syrebrist. åtgärdsprogram Krav på att utarbeta åtgärdsprogram för att nå de uppsatta målen finns i flera EG-direktiv. I Vattendirektivet är kravet på åtgärdsprogram (en handlingsplan för det som behöver göras för att uppnå målet god vattenstatus inom ett vattendistrikt) kopplat till övriga moment för att genomföra direktivet. Åtgärdsprogrammet skall utformas mot bakgrund av kunskaperna från karaktärisering/bakgrundsbeskrivning och klassificeringen som skall göras enligt direktivet.Åtgärdsprogrammet skall, på grundval av denna kunskap och analys, visa hur man inom distriktet behöver gå till väga för att kunna nå de miljömål som satts upp för distriktets vattenförekomster. Åtgärdsprogrammet, som skall ses som ett underlag för strategisk planering, blir ett mycket centralt dokument i det framtida vattenvårdsarbetet. älv De största och bredaste strömmande vattendragen i Finland, Norge och Sverige kallas älvar (i Norden används inte begreppet flod). Det finns inga vedertagna storleksgränser för vad som kan kallas älv. Utmärkande för norska och svenska älvar är att de har områden av kraftiga forsar med mellanliggande sträckor av lugnvatten, medan de finska älvarna har mindre branta fallsträckor. älvdämme En sorts kraftverksmagasin, för att lagra vatten. I ett älvdämme hålls vattennivån nästan konstant men flödet ändras. älvsjö Där en älv vidgar sig, med en strömfåra i mitten, ligger en älvsjö. Kallas också dialektalt för fjärd (till skillnad från språkbruket i andra delar av landet, där en fjärd ligger vid havets kust). öppen akvifer En akvifer är en geologisk bildning som har så stor lagringskapacitet och är så genomsläpplig att grundvatten kan utvinnas ur den i användbara mängder. I en akvifer kan det finnas ett eller flera grundvattenmagasin. En akvifer kan vara öppen eller sluten. I en öppen akvifer sammanfaller grundvattenytan med grundvattenzonens övre gräns (akviferen avgränsas uppåt av en fri grundvattenyta). En sluten akvifer kan uppkomma om till exempel sandjord överlagras av lera, som då fungerar som ett lock. Öring-rödingsjö Sjö i Norrland, där man finner fiskarterna öring och röding och dessutom ofta andra kallvattenfiskar som harr eller lake. Östersjön Östersjöområdet består av flera havsområden, som tillsammans brukar kallas för Östersjön. Med undantag av Bälthavet, Öresund och Kattegatt ingår alla övriga havsområden runt Sverige — Bottniska viken, Finska viken, Rigabukten och Egentliga Östersjön — i det stora område som brukar kallas Östersjön. Östersjöområdet Östersjöområdet består av flera havsområden, som tillsammans brukar kallas för Östersjön. Med undantag av Bälthavet, Öresund och Kattegatt ingår alla övriga havsområden runt Sverige — Bottniska viken, Finska viken, Rigabukten och Egentliga Östersjön — i det stora område som brukar kallas Östersjön. överfiske Hårt fiske, där man fångar mer fisk än vad som hinner växa till. Fiskbestånden minskar därför successivt. Se även utfiskning. övergångsvatten Vatten i övergångszon. Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "förekomst av ytvatten i närheten av flodutlopp, som delvis är av salthaltig karaktär till följd av närheten till kustvatten men som på ett väsentligt sätt påverkas av sötvattenströmmar". övergångszon Se vatten i övergångszon. övergödning Se eutrofiering. Begreppet eutrofiering används för att beskriva en series sammanlänkade processer, som inleds med överskottstillförseln av växttillgängliga näringsämnen eller av organiskt material (den egentliga övergödningen), vilket leder till ökade koncentrationer av näringsämnen i vattnet och som resulterar i olika fysikaliska, kemiska och biologiska förändringar i växt- och djursamhällena, förändringar i processer i och på bottensedimenten samt förändringar i tillgången på syre. översiktsplan (kommunal) Enligt bestämmelserna i plan- och bygglagen skall alla kommuner ha en aktuell översiktsplan, som omfattar hela kommunen. Planen skall visa de stora dragen i fråga om användningen av mark- och vattenområden samt kommunens syn på hur den bebyggda miljön skall utvecklas och bevaras. Översiktsplanen skall ge vägledning för andra beslut om hur mark, vatten och bebyggd miljö skall användas. En översiktsplan är inte juridiskt bindande för myndigheter eller enskilda. I planen skall kommunen redovisa olika allmänna intressen och de miljö- och riskfaktorer som bör beaktas. Där skall också redovisas hur kommunen avser att tillgodose förekommande riksintressen och gällande miljökvalitetsnormer. När planen upprättas eller ändras skall kommunen samråda med berörda myndigheter, sammanslutningar och enskilda som berörs samt också samråda med länsstyrelsen (som har att ta till vara och samordna statens intressen). För vissa delar av kommunen kan kommunen öka översiktsplanens detaljeringsgrad. Sådana delar av översiktsplanen, som innehåller mer detaljerad information och detaljerade riktlinjer, brukar kallas fördjupad översiktsplan eller delöversiktsplan. översilning, översilningsäng Översilning innebär att yt- eller grundvatten rinner ut över mark. Naturlig översilning förekommer på vissa torvmarker, till exempel blandmyrar, och i viss skogsmark. På 1800-talet infördes skapad översilning, det vill säga medveten ytbevattning av ängsmark som ett sätt att öka höskörden. Vatten leddes ut över ängen med hjälp av grävda diken och dämmen. Näringsämnena i vattnet från till exempel en bäck gödde därmed gräs och andra växter på ängen. Under 1890-talet, när översilningen var som mest omfattande i Sverige, bevattnade man cirka 30 000 hektar fuktängar på detta sätt (översilningsängar, eller silängar). Metoden att leda ut vatten över mark och låta det sjunka ner i marken har åter blivit aktuell, men diskuteras och prövas nu som en metod att rena avloppsvatten från kväve. övervakning Övervakning enligt Vattendirektivet skall ske i form av kontrollerande övervakning, operativ övervakning respektive undersökande övervakning i ytvatten, grundvatten och skyddade områden. övervattensväxter Vattenlevande växter som har sina rötter i bottnen men de gröna delarna ovanför vattenytan. Andra kategorier av vattenlevande växter i sjöar och vattendrag är flytbladsväxter och undervattensväxter.